Privatiserat brukarinflytande med NSPH?

NSPH har under de senaste åren tagit emot bidrag på upp emot 100 000 000 kronor för att utföra inflytande på entreprenad. Man är fullt upptagen med att driva sina olika projekt och att få in pengar för att hålla skeppet bestående av välavlönade tjänstemän flytande. Men vad tycker NSPH egentligen? Vilka frågor driver man vid sidan av inflytande och mer resurser åt NSPH? Och hur mycket av alla pengarna träffar patienterna? Ingen vet.

Innan NSPH blev NSPH formulerade dåvarande ”Patient-, brukar- och anhörignätverket” 2006 skriften ”Så vill vi ha det”. Skriften är en genomgång av nätverkets krav på framtida vård, stöd och behandling inom psykiatriområdet. Vid genomläsning slås man av att skriften är radikal och konkret jämfört med de frågor dagens NSPH driver. Några exempel från ”Så vill vi ha det”:

”-ett extra anslag på åtta miljarder kronor ska tillföras det psykiatriska området under en uppbyggnadsperiod av åtta år.

– i en kommande utbyggnad av antalet vårdplatser ska verksamheten präglas av nytänkande, tillvaratagande av nya erfarenheter, och ett flexibelt arbetssätt som utgår från patientens, inte psykiatrins, behov mindre enheter med en god miljö, och korttidsboenden med kvalificerad personal vid tillfälliga återinsjuknanden ska prioriteras

– dessa nya vårdmodeller ska sträva efter minskad medikalisering och större allmänmänsklig kontakt mellan personal och patienter, samt ge utrymme för och möjligheter till samtals-, arbetsterapi och andra aktiviteter.”

Dagens NSPH är betydligt mindre konkreta och har mål som väl egentligen ingen människa, och framför allt ingen makthavare med budgetansvar, kan vara emot:

”NSPH arbetar mot tre övergripande mål:

• Bättre återhämtning, ökad egenmakt och rättvisa förutsättningar att leva ett gott liv för personer med psykisk ohälsa och deras anhöriga.
• En vård och omsorg med god kvalitet, baserad på vetenskap, beprövad erfarenhet och enskildas erfarenheter och vilja. En vård och omsorg som är lättillgänglig, jämlik, demokratisk och rättssäker.
• Ett samhälle utan fördomar, kränkningar och diskriminering, som förebygger psykisk ohälsa så långt det är möjligt.”

Luftigt, vackert, politiskt korrekt och helt okontroversiellt. Man tycks ha anpassat sitt ideologiska budskap i takt med den ökande statliga finansieringen. Ur rapporten Sjukt engagerad, 2015, Vårdanalys:

”Att det går att vara delaktig utan att tumma på den kritiskt granskande funktionen är bara delvis sant. Det finns många fördelar med att delta i utformningen av hälso- och sjukvården. Den mest uppenbara är att det går att få inflytande för den egna gruppens intressen. van de Bovenkamp och Trappenburg (2011) pekar i en studie av de nederländska patientorganisationerna på att det också finns risker för de organisationer som i hög grad är delaktiga i det offentliga beslutsfattandet och har ett stort beroende av staten som finansiär:

• organisationernas mål och fokus riskerar att förskjutas genom kontakterna med staten
• det är svårt att vara kritisk när man är alltför uppkopplad mot staten
• samverkan kan tvinga fram en professionalisering av organisationerna som blir ett hinder för vissa medlemmars deltagande
• organisationerna får en mer instrumentell betydelse i statens händer än vad som är önskvärt ur demokratisynpunkt”.

Glidningarna mot att bli ett professionaliserat instrument i maktens händer och att anpassa sitt budskap efter det makten önskar är alltså inte särskilt konstigt och finns beskrivet i forskningen. Det är inte konstigt, men är det önskvärt? Och vad händer med andra organisationer som inte är, eller vill vara, lika anpassningsbara?

Hur länge dröjer det innan privata aktörer ser denna marknad och vill ha sin del av kakan?

I Skåne har NSPH Skåne nyligen skrivit ett IOP, Ideellt Offentligt Partnerskap till ett värde av fem miljoner kronor med regionen. Grattis till NSPH Skåne kan man säga, men vad betyder det egentligen att en region lägger ut något som är, eller åtminstone borde vara, en integrerad del av vården på entreprenad till externa utförare om än i formen av ett IOP? Det måste betyda att man från regionens sida inte ser på patientinflytande och delaktighet som en naturlig del av vården utan som något annat, en lyxvara, ett lull-lull, ungefär som rattmuffen på en bil. Skönt att den finns, men lätt att göra sig av med när man vill. Detta perspektiv är något man väljer att bortse ifrån från NSPHs sida. Man ser pengarna framför sig men inte vad det betyder i en förlängning. En annan fråga är varför området inflytande och delaktighet undantas från upphandlingsreglerna och hur länge man kan göra det? Det är uppenbart att det finns pengar att inhämta på området inflytande. Det har NSPH visat.

Brukarrörelsen – en röst eller flera?

NSPH tycks ha en ambition att skaffa sig monopol på inflytandefrågor. Man är mycket duktiga på att framställa sig själva som ”brukarrörelsen”, och sina metoder, brukarinflytande på entreprenad, som det enda trovärdiga alternativet när det gäller inflytandefrågor. Man har fått med sig bidragsgivare på sitt narrativ och olika offentliga aktörer har under de senaste åren betalat ut närmare 100 000 000 kronor NSPH och dess siamesiska tvillingförening Hjärnkoll. Samtidigt har de politiska och ideologiska kraven man ställer på psykiatrin och makthavarna tunnats ut. Man låter sig nöjas så länge man får resurser till sin egen organisation. Det är självklart lättare för myndigheter att samverka med en organisation än flera som dessutom kanske inte tycker lika hela tiden eller som ibland har svårt att enas om vad som är viktigast. Men måste det innebära att brukarrörelsen är EN, endast EN samlande kraft, eller finns det möjlighet för mångfald som inte är skuggföreningar i form av stödtrupper bundna till ”den enda rösten”. Var det så här vi ville ha det?

NSPHs monopol riskerar brukarinflytandet på sikt

Ingen vet vad resultatet blir för patienterna av alla miljoner eftersom man inte mäter det. Många föreningar som verkar på det psykiatriska området går på knäna ekonomiskt medan NSPH har mycket stora ekonomiska och personella resurser, som man till stora delar lägger på att skaffa ytterligare resurser. Är det så att man som förening måste vara med i NSPH för att kunna jobba med inflytandefrågor och ha en ekonomi för det? En slags kollektivanslutning? Är det önskvärt för makthavare? Är det demokratiskt? Och vilka undanträngningseffekter får detta?
Var det verkligen så här vi ville ha det?

Frågan om inflytande i psykiatrin för patienter och deras närstående är viktig. Det som händer nu är avgörande för hur frågan utvecklas. Det offentliga väljer att ekonomiskt dopa en organisation på området och ger denna särskilda förmåner genom någon form av positiv särbehandling. Är det hållbart för frågan om inflytande? Vad händer när Arvsfonden slutar pumpa in miljoner? När statens intresse för frågan minskar och därmed resurserna? Vad händer om ett privat vårdföretag hävdar att upphandlingsregler måste gälla på avtalsområdet Inflytande och får igenom det i domstol? Vad finns då kvar av NSPH? Och om NSPH är den enda aktören som de facto tillåts agera på området brukarinflytande – vad finns då kvar av brukarinflytandet?

Läs artikeln på Equals hemsida!

Skribent: Per Sternbeck
info@equalsthlm.se
0707-972029