Radonvärden – dessa ska du ha koll på

Radon är en osynlig och luktfri gas som finns naturligt i vår omgivning. Att utsättas för höga radonhalter kan innebära allvarliga hälsofaror och är en av de främsta orsakerna till lungcancer. För att skydda oss har Europeiska unionen och svenska myndigheter fastställt riktlinjer och gränsvärden för radon i inomhusmiljöer.

EU direktivet

2013 fastställde det Europeiska unionens råd direktivet 2023/59/Euratom, som syftar till att skydda medlemsländernas invånare mot de faror som kan uppkomma med hög strålningsexponering. En viktig del av detta direktiv är kravet på att alla medlemsländer ska ha en handlingsplan för att hantera radon och att radonhalten i inomhusluften inte bör överstiga 300 Bq/m³. Detta värde fungerar som en miniminivå för radonsäkerhet.

Sveriges gränsvärde och referensnivå

I Sverige har berörda myndigheter satt både ett gränsvärde samt en referensnivå för radon i inomhusluften. Syftet med referensnivån och gränsvärdet är att minimera hälsorisken som radonet kan orsaka.

• Referensnivån: För befintliga bostäder och lokaler är referensnivån satt till 200 Bq/m³. Om radonhalten överstiger denna nivå, rekommenderar Strålsäkerhetsmyndigheten att åtgärder vidtas för att sänka radonhalten.
• Gränsvärdet: För nya byggnader är gränsvärdet bindande och också satt till 200 Bq/m³. Om detta värde överskrids, är det byggnadens ägare eller arbetsgivaren som ansvarar för att åtgärder vidtas.

När är radon hälsofarligt?

Även om både EU och Sverige har satt riktlinjer på 300 Bq/m³ respektive 200 Bq/m³, rekommenderar Strålsäkerhetsmyndigheten att radonhalten i inomhusluften hålls så låg som möjligt, helst under 200 Bq/m³. Hälsorisken ökar linjärt med radonhalten, vilket innebär att ju lägre exponeringen är, desto bättre.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) ökar risken för lungcancer med 16 % per 100 Bq/m³. Om du dessutom röker och samtidigt utsätts för höga radonhalter, ökar risken för lungcancer ytterligare. För att veta vilken radonhalt du utsätts för, är det nödvändigt att mäta. Den bästa metoden för detta är att använda passiva radondetektorer.