Skillnader mellan grönmassa hö hösilage och ensilage

Grovfoder utgör grunden i hästens foderstat och har stor betydelse för både hälsa, välfärd och prestation. Grönmassa, hö, hösilage och ensilage skiljer sig åt avseende skördemetod, torrsubstanshalt, lagringsförutsättningar och näringsmässiga egenskaper. Genom att förstå dessa skillnader blir det enklare att välja ett foder som är anpassat till den enskilda hästens behov.

Grovfoder – hästens basfoder

Grovfoder är hästens viktigaste fodermedel och bör utgöra merparten av det dagliga foderintaget. Förutom att bidra med energi, protein, vitaminer och mineraler tillgodoser grovfodret hästens behov av fibrer, vilka är avgörande för en väl fungerande mag- och tarmkanal. De vanligaste formerna av vallfoder till häst är hö och hösilage men några andra typer av vallfoder är grönmassa och ensilage. Skillnaden mellan dessa fodertyper ligger främst i hur fodret konserveras och i dess vatteninnehåll.

Grönmassa

Grönmassa avser färskt vallfoder som antingen betas direkt eller utfodras strax efter skörd. Fodret kännetecknas av ett högt vatteninnehåll och ett näringsvärde som varierar beroende på växtslag, utvecklingsstadium och väderförhållanden. Grönmassa är ofta mycket smakligt och innehåller höga halter av lättillgängliga näringsämnen. Samtidigt är hållbarheten mycket begränsad, vilket innebär att fodret måste konsumeras inom kort tid efter skörd. Näringsinnehållet kan dessutom förändras snabbt under växtsäsongen och sockerhalterna kan under vissa perioder vara höga.

Hö

Hö framställs genom att vallfodret torkas till en torrsubstanshalt som normalt överstiger 84 procent. Den låga vattenhalten hämmar mikrobiell tillväxt och gör att fodret kan lagras under lång tid utan någon fermenteringsprocess. Hö är ett väl beprövat och etablerat fodermedel inom hästnäringen och uppskattas för sin goda lagringsstabilitet och enkla hantering. Produktionen är dock starkt beroende av torra väderförhållanden vid skörd, brister i torkning eller lagring kan leda till damm, mögel eller andra hygieniska problem. Under skörde- och torkningsprocessen kan en del av vallens blad gå förlorade. Eftersom bladen innehåller en stor del av fodrets energi och protein kan detta bidra till att hö i många fall har ett lägre energi- och proteininnehåll än motsvarande vall skördad som hösilage eller ensilage. Hö innehåller dessutom ofta högre halter av socker, eftersom någon fermentering inte sker under lagringen.

Hösilage

Hösilage produceras genom att vallfodret först förtorkas och därefter lagras lufttätt i plast. Torrsubstanshalten ligger vanligtvis mellan 50 och 84 procent. Under lagringen sker en begränsad fermentering där mjölksyrabakterier bidrar till att stabilisera fodret. Hösilage har blivit ett allt vanligare grovfoder till häst eftersom skörden är mindre beroende av långa perioder med torrt väder jämfört med höproduktion. Fodret är dessutom ofta dammfritt och mycket smakligt. Eftersom bladförlusterna generellt är mindre än vid höframställning kan näringsvärdet bevaras bättre. En del av fodrets socker förbrukas under fermenteringsprocessen, vilket ofta resulterar i lägre sockerhalter jämfört med hö. Samtidigt kräver hösilage noggrann hantering. Om plasten skadas eller om syre tränger in kan kvaliteten försämras och oönskad mikrobiell tillväxt uppstå. Hållbarheten efter öppning är också mer begränsad än för hö.

Ensilage

Ensilage framställs på liknande sätt som hösilage men har en lägre torrsubstanshalt, vanligtvis under 50 procent. Den högre vattenhalten medför en mer omfattande fermenteringsprocess, vilket ställer höga krav på både skörd och lagring för att säkerställa god hygienisk kvalitet. Ensilage används främst inom nötkötts- och mjölkproduktionen men förekommer även inom hästsektorn. Fördelen är att skörden är mindre beroende av väderförhållandena samtidigt som näringsvärdet ofta kan bevaras väl tack vare begränsade bladförluster. Fermenteringen medför också att en större andel av fodrets socker omsätts jämfört med hö. Nackdelen är att fodret är känsligare för hygieniska brister och har en kortare hållbarhet efter öppning jämfört med torrare grovfoder.

Vad påverkar näringsinnehållet?

Det är viktigt att komma ihåg att näringsinnehållet inte enbart avgörs av om fodret är hö, hösilage eller ensilage. Faktorer som vallens botaniska sammansättning, skördetidpunkt, gödslingsstrategi och odlingsförutsättningar har ofta större betydelse för energi-, protein- och mineralinnehållet. Därför bör valet av grovfoder alltid baseras på både näringsinnehåll och hygienisk kvalitet. En grovfoderanalys ger ett viktigt beslutsunderlag för att kunna balansera foderstaten och säkerställa att hästens näringsbehov tillgodoses på ett korrekt och kostnadseffektivt sätt.

Analysera grovfodret

Hos Eurofins Agro erbjuder vi flera olika paket för både näringsanalys och hygienisk kvalitet. Allt för att du ska få veta så mycket som möjligt om ditt grovfoder. På vår webshop kan du beställa analyser och provtagningsmaterial till fördelaktiga priser.