Terriern Rocky överlevde ormbettet

Tuff rond för terriern Rocky

Anita var ute på tomten på landet när det hände. Terriern Rocky såg något i gräset, dök ner och bet tag - i en stor, svart huggorm.

Matte misstänkte genast att Rocky blivit biten.

-  Han ylade till. Sen när han kom in drog han sig undan och var skakig och rädd, berättar husse Kjell.

Eftersom det var påskdagen det hände satte de sig i bilen och körde till Evidensia Specialistdjursjukhuset Strömsholm, som var öppet trots att det var en röd dag. Inom två timmar var Rocky på sjukhuset och blev inlagd.

-  Han svullnade litegrann, var hängig och reagerade inte på andra hundar som han brukar. Vi hade läst om huggormsbett förut, men trodde inte att det skulle bli så här besvärligt.

En undersökning visade att Rocky blivit biten på strupen. Kjell trodde att de skulle få hämta Rocky dagen efter, men hans tillstånd försämrades. Rocky svullnade upp mycket på grund av att kroppen band vätska. Giftet slog även ut många röda blodkroppar.

Rockys blodvärden var dåliga, han åt och drack inte – ett tag såg det mörkt ut.

Intensivvården kompletterades med serum och plasma.

-  Vi var oroliga eftersom han fortfarande inte alls var bra. Han var inte heller van vid att vara borta och sitta i bur. Men vi fick bra kontakt med veterinärerna, de var bra. Vi kollade läget på telefon två gånger per dag.

Efter fem dagar kunde Rocky äntligen åka hem. Men kampen är inte över riktigt än.

-  Det var skönt att få hem honom. Han har gått ner i vikt och vi har öst på med så mycket mat som möjligt. Nu börjar han bli sitt vanliga jag som jagar runt och skäller på andra hundar, berättar Kjell två och en halv vecka senare.

Efter ytterligare några dagar visar en undersökning att Rockys levervärden äntligen är normala igen. Nu återstår bara att pälsen som har fallit av på framkroppen ska växa ut igen.

-   Veterinären säger att han kommer klara det. Peppar, peppar så mår han bättre, säger en lättad husse.

Har ni några råd till andra djurägare?

-  Rocky är en terrier, han är hjärtlig och lekfull. Vi har varit försiktiga med att han inte ska borra ner sig i diken och sådana ställen. Det här var nog väldig otur. Man vill ju att han ska kunna springa fritt, men vi kommer hålla koll på honom där vi vet att det kan finnas orm. Hade han inte haft flexkoppel hade han kanske inte nått ormen, så det ska man nog vara lite försiktig med när man vistas i sådan miljö. En annan sak är vikten av försäkring. Det ska man tänka på.

Erika Brandeker, veterinär på Evidensia Södra Djursjukhuset Kungens Kurva, är extra insatt i just ormbettsvård:

Är det särskilt illa att, som Rocky, bli biten på strupen?
-  I studier har man sett att det är allvarligare med ormbett i ett ben. Man tror att giftet rent mekaniskt pumpas ut snabbare i kroppen eftersom hunden rör på benen när den går. Det är väldigt ovanligt att bli biten just i strupen. Oftast blir hundar bitna i nosen eller kring huvudet eftersom hunden är ett nyfiket djur som luktar på ormen. Annars blir de oftast bitna i en tass eller ett ben när de råkar trampa på en orm.

Har hunden bättre chansen om den är i god form?
-  Att vara frisk och i god fysisk form är en bra utgångspunkt när det gäller återhämtning efter olycksfall, förgiftningar och andra akuta skador och sjukdomar. De flesta hundar som blir ormbitna är faktiskt friska från början; det är de som är ute med husse och matte i skog och mark. Hur sjuk hunden sedan blir av ormgiftet beror på hur mycket gift som ormen sprutar in. Om en hund av liten ras med låg kroppsvikt får i sig mycket gift kan det vara allvarligare än om en stor hund skulle få i sig lika mycket.