FAO:s generaldirektör svarar på kritiken från Senegals president

I ett uttalande i 10 punkter svarar FAO:s generaldirektör Jacques Diouf på kritiken av FAO som nyligen framfördes av Senegals president.

De påståenden som tagits upp kräver objektiva svar

FAO:s generaldirektör arbetar för närvarande på alla världens kontinenter för att finna ett sätt att hantera den globala livsmedelskrisen tillsammans med medlemsländerna, andra samarbetspartners och övriga organisationer från FN-systemet. Som chef för FAO - en post som han omvaldes till 2005 utan någon opposition - är det hans plikt att försvara organisationens och de 191 medlemsländernas intresse. Han har därför inte för avsikt att distraheras och tappa fokus från sina internationella ansvarsområden genom att engagera sig i en kontrovers med presidenten från hans eget land, en person som han respekterar och uppskattar och som har sin grund i senegalesisk inrikespolitik. Ett flertal olika påståenden som har tagits upp behöver dock besvaras:

1. Beträffande uttalandet att "institutioner som påstod att det var svält i Niger":
Vilka är dessa institutioner? Är FAO en av dem? Man måste komma ihåg att journalisten Paul Diene Faye, i en artikel som publicerades i "Le Quotiden" den 27 november 2007, skrev, inte utan en viss humor, att "Senegal kanske ännu inte är drabbat av svält, eller åtminstone vill inte generaldirektören för FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, påstå det. Anledningen till detta, förklarar Dr Jacques Diouf, är att det inte är FAO:s roll att konstatera vilka delar av världen som är drabbade av svält. Dess mandat, förklarar han, är att publicera ett dokument vid namn "The State of Food Insecurity in the World". FAO:s generaldirektör betonar det faktum att detta inte är något snabbt författat dokument, utan snarare motsatsen, det förberetts över en lång tidsperiod med hänsyn till alla lämpliga försiktighetsåtgärder".

2. Angående uttalandet att "föda de fattiga är välgörenhet":
Distribuerar FAO mat? Vilka bilaterala, regionala och multilaterala institutioner utför det arbetet?

3. "Tekniskt bistånd till jordbruket är hjälp till män och kvinnor som har sin egen värdighet".
Tekniskt bistånd är exakt vad FAO utför, bland annat genom:

- aktiviteter i fält, vilket inkluderar det tekniska samarbetsprogrammet (the Technical Cooperation Programme, TCP) och Syd-Syd samarbete (1,473 experter finns tillgängliga i utvecklingsländer);

- genom att stärka:
veterinärtjänster (för att förhindra spridning av mul- och klövsjuka, Rift Valley Fever, afrikansk svinpest, elakartad lungsjuka, fågelinfluensa, Newcastle disease, Peste des Petits Ruminants (PPR-virus), Blue Tongue-sjukan samt för att kunna skapa en beredskap för att hantera angrepp på växter och grödor (stärka varningssystem för att tidigt kunna varna och stärka kapaciteten mot ökengräshoppor, svartrost etc.)

- genom att använda integrerad biologisk kontroll, vilket exempelvis kan halvera kvantiteterna av bekämpningsmedel med 50 procent och uppnå en 15-procentig ökning av risproduktionen

- genom att hjälpa till att distribuera hand- och fotpumpar, bygga konstbevattningskanaler, små dammar, metallsilos för matförvaring och så vidare

- genom projekt som syftar till att öka produktionen av ris, majs, kassava, grönsaker, mindre trädgårdsodling och annat, samt uppfödning av fjäderfän, små idisslare som getter, får med flera såväl som introduktion och utveckling av vattenbruk

- genom att återuppbygga den produktiva potentialen hos jordbrukare, boskapsskötare och fiskare efter naturkatastrofer som översvämningar, torka, tsunamis, jordbävningar, orkaner, cykloner eller liknande

- genom att förse specialister, jordbrukare, forskare, lärare och studenter med flera med en internetsida, WAICENT, som får omkring fyra miljoner besök varje månad från personer som söker information och statistik om jordbruksproduktion och jordbrukshandel samt om vatten, jord och insatsvaror till jordbruket etc.

- genom grundandet, tillsammans med FN:s Världshälsoorganisation, WHO (World Health Organisation), av fler än 200 internationella regler författade av Codex Alimentarius-kommissionen och vilka syftar till att skydda konsumenter och fungerar som en utgångspunkt för att lösa meningsskiljaktigheter angående sanitära och fytosanitära bestämmelser inom WTO (World Trade Organisation)

4. "Planteringssäsongen under vintern, som börjar i slutet av maj eller tidiga juni, kommer snart att vara hos oss här i Sahelområdet. Den pågår under ungefär tre månader. Låt oss ta vara på denna möjlighet eftersom att det kommer att dröja ett år innan nästa säsong:"
För nästan fem månader sedan, den 17 december 2007, drog FAO internationell uppmärksamhet till behovet att prioritera 2008 års skördar. Det var redan då av högsta vikt att fattiga jordbrukare i utvecklingsländer skulle få tillgång till utsäde, konstgödsel och foder som de behövde, men för vilka priset hade gått upp. Vid det tillfället förklarade FAO:s generaldirektör att FAO skulle bidra med 17 miljoner US dollar till programmet, även om FAO inte är en finansieringsinstitution, och uppmanade till en mobilisering av 1.7 miljarder US dollar. Sådana resurser, i form av bidrag eller annan form, går genom bilaterala eller multilaterala kanaler inom ramverket för specifika överenskommelser med individuella regeringar. Det är därför inte korrekt att påstå att "FAO i sin tur annonserade att de behövde 1.7 miljarder US dollar". FAO:s appell godkändes av FN-systemet och Bretton Woods-institutionerna i sin helhet vid ett möte i Bern, Schweiz, den 28-29 april i år. Detta finns återgivet i den kommuniké som sändes ut till den internationella pressen den 29 april av FN:s generalsekreterare.

I Senegal i december 2007, tillsammans med samarbetspartners inom bistånd och med ministrarna ansvariga för jordbruk och vattenhantering och andra närvarande, samt vid den 22 december 2007 med media, och sedan återigen med de tekniska och ekonomiska ministrarna, höll FAO:s generaldirektör en serie möten för att varna nationella beslutsfattare och auktoriteter samt den allmänna opinionen för riskerna med en matkris samt diskutera de åtgärder som krävs för att presentera programmet. Mötena fick stor täckning av den nationella pressen. Varför har då inte de lämpliga och viktiga åtgärderna genomförts?

5. "Vägen framåt är tydlig för den del av det internationella samfundet som verkligen vill hjälpa genom innovativa investeringar i jordbruk i Afrika".
Under det första året av sitt mandat i juni 1994, lanserade FAO:s generaldirektör de Särskilda programmen för en säkrad tillgång till mat (the Special Food Security Programmes), vilka nu är verksamma i över 100 länder. Man prioriterar småskalig vattenhantering och bevattningssystem i landsbygdssamhällen. Nationella programinriktade på jordbrukspolitiska åtgärder, institutionell kapacitetsuppbyggande och investeringsprogram (genom ett tillvägagångssätt som fokuserar på by efter by) har initierats i 15 länder och är under utformning i 36 andra. Under 14 år har FAO:s generaldirektör ständigt uttryckt att "jordbrukslotteriet" i Afrika måste upphöra (96 procent av jordbruksmarken är beroende av regn och kontinenten använder endast fyra procent av sina förnybara vattenresurser). Han har upprepat otaliga gånger att investeringar borde, som en prioriteringsfråga, gå till sysselsättning, hållbar förvaring (förluster från skördar omfattar mellan 40 och 60 procent), vägnät på landsbygden, slakthus, fiskehamnar, kyl- och frysförvaring etc. Alla dessa åtgärder finns beskrivna i det omfattande afrikanska jordbruksutvecklingsprogrammet (the Comprehensive Africa Agricultural Development Programme, CAADP) som tagits fram tillsammans med FAO och antogs vid ett toppmöte med den Afrikanska Unionen i juli 2003. De olika kostnaderna räknades ut för att kunna underlätta för finansiering. Som en följd av en efterfrågan från afrikanska ledare, gav FAO även hjälp till att omvandla CAADP till nationella program i 51 länder. Dessa fick stöd av följande afrikanska regionala program för en tryggad tillgång till mat:
COMESA (2002), UMA (2001), IGAD (2002), CEEAC (förbereddes 2003 och antogs 2004), CEMAC (2003) samt CEN SAD (under utformning). Liknande program har utformats i andra regioner i världen, till exempel i Karibien (CARICOM, 2002), Stillahavs-länderna (PIF, 2002), Sydasien, SAARC, utformas), Centralasien (ECO, utformas) och i Sydamerika (MERCOSUR, utkast förbereddes 2005).

Om, vilket har fastslagits, investeringarna aldrig gjordes, gör det FAO ansvarigt? Vilka är de bilaterala, regionala och internationella organisationerna som minskade sitt stöd till jordbruket till farligt låga nivåer? Innefattar FAO:s mandat finansiering och investering i jordbruket? Vem tog beslutet att skära ned jordbrukets del av biståndet från 17 procent vid början av åttiotalet till tre procent 2005? Organiserade inte FAO ett toppmöte om tryggad tillgång till mat, World Food Summit, redan 2002 för att rikta det internationella samfundets uppmärksamhet mot situationen och underströk avsaknaden av politisk vilja och resurser för att kunna bekämpa en bristande tillgång till mat i världen? Riktade inte G8 mötet 2001, i vilket generaldirektören medverkade, FN:s generalförsamling, ECOSOC, 2004 års extrainsatta toppmöte från den Afrikanska Unionen om vatten och jordbruk i Syrte, så väl som FAO självt, världens viktigaste makthavares och auktoriteters uppmärksamheten mot situationen och föreslog lösningar?

6. "FAO som en institution ska ensam hållas ansvarigt. Den nuvarande situationen beror till stor del på dess misslyckande".
Jordbruksspecialister, ekonomer och journalister har alla analyserat orsakerna till livsmedelskrisen och pekat ut följande faktorer som orsaker:- Vad beträffar tillgång: jordbruksproduktionen i världen har påverkats av klimatförändringar (översvämningar, torka, svårare vintrar, cykloner, orkaner, jordbävningar etc.). Spannmålslagren är nere i den lägsta nivån sedan 1980. Har FAO nationellt territorium med jordbruksland och invånare som inkluderar jordbrukare som producerar livsmedelsvaror? Har organisationen livsmedelslager?

- Vad beträffar efterfrågan: befolkningen i världen förväntas öka från nuvarande sex miljarder till nio miljarder 2050. Föder FAO 78.5 miljoner spädbarn till världen varje år? Återigen, efterfrågan i länder vars ekonomier växer mycket kraftigt ökar, framför allt i Kina och Indien. En bruttonationalprodukt (BNP) som växer mellan åtta och tolv procent som ett resultat av nationell politik och en hårt arbetande befolkning, har inneburit att befolkningen haft möjlighet att generera den inkomst som behövs för att kunna förbättra sina dieter. FAO har inga samvetskval över organisationens strålande samarbete med dessa länder. Slutligen har den nya efterfrågan på biobränslen omvandlat de grödor som tidigare användes för mänsklig konsumtion till energianvändning. Är FAO ansvarigt för att nationella incitament - i form av subventioner eller tullar som skydd - används för att utveckla den sektorn?

- På en internationell marknadsnivå: Stödet från OECD-länderna till deras jordbrukare i form av "totalt stöd" (Total Support Estimate, TSE) var 372 miljarder US dollar under 2006, medan tariffer och tullar, så väl som tekniska handelshinder ytterligare har diskriminerat jordbruket i utvecklingsländer. Hårda förhandlingar pågår i dessa frågor i Doha-rundan och i WTO- förhandlingarna. Är det FAO som fastställer och tillämpar besluten om internationella handelsrelationer? Återigen, jordbrukspolitiken i utvecklingsländer har liberaliserats och de strukturer som är till för att försörja deras jordbrukare (utvidgning, insatsvaror, förvaring och marknadsföring, prisstabilisering) har gradvis tagits bort . Om strukturerna hade förbättrats skulle småjordbrukarna inte ha blivit utelämnade till de krafter som är verksamma på en obalanserad internationell marknad. Var det FAO som utövade tryck på utvecklingsländerna att anta en sådan politik? Dessutom står vi idag inför problem med finansiella spekulationer. Investeringskapital spekulerar på framtida marknader och hjälper till att driva upp priserna på dessa handelsvaror, vilket även inkluderar livsmedelsvaror. Har FAO ett inflytande över sådant kapital?

7. "Ekonomiskt sett är FAO en bottenlös avgrund".
FAO:s årliga budget röstas fram av Konferensen (FAO:s styrande organ) dvs. alla FAO:s medlemsstater. Det beloppet uppgår till en budget motsvarande budgeten för jordbruksdepartementet i Sydafrika. Olika länder bidrar enligt den skala som utarbetats för FN som helhet (Senegal bidrar med 0.004 procent av det totala beloppet, till exempel). Budgeten används för att genomföra FAO:s arbetsprogram och budgeten nagelfars och godkänns av Finans- och programkommittéerna (Finance and Programme Committees). Den består av en detaljerad lista över budgetens avdelningar vad avser personal, utrustning och löpande kostnader. FAO:s utgifter granskas kontinuerligt av revisorer och har godkänts varje tvåårsperiod. Mellan 1994/95 och 2006/07 sänktes budgeten med 22 procent och personalstyrkan minskade med 24,6% samtidigt som antalet medlemsländer ökade från 169 till 191 under samma period.

8. "Jag sade till dem (FAO:s olika chefer) att ifall ni fortsätter... kommer jag att ställa er inför rätta, ni kommer att tvingas återbetala 20 procent av de pengar som insamlats åt er".
Det är onödigt att bemöta sådana anklagelser. FAO är en organisation under Förenta Nationerna vars kollektiva ledningssystem på mellanregeringsnivå är fastställt och skyddat av en rad internationella avtal, som garanterar dess självständighet och immunitet mot unilaterala angrepp från individuella stater. Senegal har ratificerat dessa avtal och har åtagit sig att respektera organisationens statuter.

9. Slutligen är FN-systemets olika organ, finansieringsinstitutioner och program komplementära och generalsekreteraren ansvarar för att koordinera dem. Under 2005 och 2006 påbörjade en högnivåpanel om FN-systemets samordning (United Nations System-wide coherence), då ordförandeskapet låg hos statsministrarna från Norge, Pakistan och Moçambique, en djupstudie över hur Förenta Nationerna arbetar. Studien resulterade bl.a. i en rapport som publicerades och där det föreslogs hur systemet kunde arbeta på ett mer kraftfullt sätt och mer effektivt i fält. Ambassadörerna och de permanenta representanterna från Förenta Nationernas 192 medlemsländer diskuterar regelbundet åtgärderna som har föreslagits, både på global och på nationell nivå. FAO samarbetade på ett naturligt sätt med organisationens expertis och deltar aktivt, inte minst genom åtta pågående pilotprojekt i fält.

10. Senegal har tänkare och intellektuella med internationellt anseende; vissa har lämnat landet och undervisar på några av västvärldens främsta universitet. FAO är berett att, om regeringen så önskar, arbeta med experter på tekniska och ekonomiska ministerier, med Senegals forskningsinstitut för jordbruk (the Senegalese Agricultural Research Institute), vid universiteten i Dakar eller Saint-Louis såväl som vid Senegals Akademi för Vetenskap och Forskning (the Senegalese Academy of Sciences) bland andra institutioner. Detta för att kunna undersöka de olika anledningarna till den globala livsmedelskrisen och ta fram tänkbara kortsiktiga, medellånga och långsiktiga lösningar, samt se över de risker och möjligheter som finns för Senegal. Regeringen kan på så vis dra fördel av djupstudierna som skulle utföras av kompetenta personer och därefter uppnå relevanta resultat och analyser som kan användas som grund för åtgärder, som kan garantera jordbruksutveckling och en tryggad tillgång till mat i Senegal.

Videolänk: Intervju med FAO:s generaldirektör Jacques Diouf (på franska)

http://link.rai.it/x/fao/vod/asx/20080514fao10ffdg_14_05_2008_150k.asx

Läs mer

About the Director-General