Havsfisket: 50 miljarder US-dollar går förlorade varje år

Ny rapport av FAO och Världsbanken avslöjar"de sjunkande miljarderna"

Rom/Washington 9 oktober 2008 - De ekonomiska förlusterna i havsfisket, som en följd av dålig styrning, ineffektivitet och överfiske, uppgår till det svindlande beloppet 50 miljarder US-dollar per år. Detta framgår av en ny rapport som FAO och Världsbanken lanserar idag. De totala förlusterna under de tre senaste årtiondena är över 2 triljoner US-dollar, en siffra som ungefär motsvarar Italiens bruttonationalprodukt.

Men FAO och Världsbanken föreslår också lösningar i studien De sjunkande miljarderna: ekonomiska argument för att reformera fisket. Ett välskött havsfiske skulle kunna vända dessa förluster till hållbara ekonomiska vinster för miljontals fiskare och kustsamhällen.

"Hållbart fiske kräver en politisk vilja för att förvandla incitamenten för överfiske till incitament för ansvarstagande," enligt Kieran Kelleher, ledare för fiskerigruppen på Världsbanken. "Det handlar inte bara om båtar och fisk. Den här rapporten ger beslutsfattare ekonomiska argument för de reformer som krävs."

Stärkta fiskerätter kan ge fiskare och fiskesamhällen incitament för att fiska på ett ekonomiskt effektivt sätt, som samtidigt är socialt ansvarstagande. Genom att avveckla subventioner som stöder överflödiga fångstinsatser och fiskekapacitet kan man förbättra effektiviteten. Det krävs också större insyn i hur fiskeresurser tilldelas. I kombination med större offentligt ansvar för hanteringen av fisket och för tillståndet hos fiskepopulationer kan detta hjälpa miljömärkningsorganisationer att certifiera hållbart fiske.

Rapporten framhåller att de största förlusterna i huvudsak orsakas av två olika tillvägagångssätt.

För det första innebär ett uttömt fiskbestånd att det finns mindre fisk att fånga. Därför är kostnaden för att hitta och fånga fisk större än den annars skulle behöva vara. För det andra innebär överkapaciteten hos fiskeflottorna att de ekonomiska vinsterna från fisket försvinner på grund av överflödiga investeringar och arbetskostnader.

Rapporten poängterar att siffran på 50 miljarder US-dollar är i underkant. Förluster för fritidsfisket och havsturismen samt de som härrör från illegalt fiske är inte medräknade.

Överflödig fiskekapacitet

Redan långt innan de ökade bränslepriserna 2008 var det ekonomiska tillståndet för världens havsfiske på väg att förvärras.

Ökningen i fiskeflottor, användandet av alltmer kraftfull fisketeknologi samt ökade föroreningar och förlorade habitat har gjort att fiskbestånd världen över är uttömda. Den globala havsfångsten har stagnerat i över ett årtionde, och uppgår för närvarande till runt 85 miljoner ton årligen. Samtidigt har produktiviteten hos fisket - som mäts genom fångst per fiskare eller per båt - minskat parallellt med att framsteg har gjorts i fisketeknologi och fiskeinsatsen har ökat.

"Det finns en enorm överkapacitet i den globala fiskeflottan," framhåller Kelleher. "Eftersom flottan som konkurrerar om begränsade fiskeresurser är övertalig blir resultatet en avtagande produktivitet och ekonomisk ineffektivitet."

Om världens fiskbestånd kunde återuppbyggas skulle den nuvarande fångsten i havsfisket kunna åstadkommas med bara omkring hälften av världens nuvarande fiskeinsats.

Underprestation och dolda kostnader

Enligt FAO fiskas mer än 75 procent av världens fiskbestånd till sin yttersta gräns eller är överexploaterat.

Men fokus på fiskbeståndet tenderar att dölja det minst lika allvarliga tillståndet för fiskeindustrin. När fiskeresurser exploateras till fullo leder det nästan alltid till ineffektivitet i de berörda fiskeinsatserna, understryker rapporten De sjunkande miljarderna. I vissa fall kan fisket vara biologiskt hållbart men ändå dras med ekonomiska förluster.

En slutsats från rapporten är att även om många fiskeindustrier går med vinst beror detta till stor del på att fisket till övervägande del stöttas av subventioner. "På en global nivå förbrukar varje ton fångad fisk nästan ett halvt ton bränsle. Mycket av detta ödslas på överflödiga fångstansträngningar," noterar rapporten.

"För tillfället finns det ingen vinnare," framhåller Rolf Willmann, med ansvar för fiskeplanering på FAO och en av författarna till rapporten. "Fiskarnas reala inkomstnivåer pressas ned, mycket av industrin är olönsam, fiskeresurser håller på att ta slut och andra sektorer i ekonomin får betala notan för den svaga fiskenäringen."

"Återhämtningen av 'de sjunkande miljarderna' kan ske på två sätt" enligt rapporten.

För det första skulle en minskning av fiskeinsatsen öka produktiviteten, lönsamheten och de ekonomiska nettovinsterna. För det andra skulle en återuppbyggnad av fiskbeståndet leda till högre hållbar avkastning och lägre fiskekostnader.

Fördelar för utvecklingsländer

En ekonomiskt lönsam fiskenäring är nödvändig, inte bara för återställandet av fiskbeståndet utan också för människors uppehälle, export, livsmedelssäkerheten i fiskbeståndet och ekonomisk tillväxt. Havsfisket utgör bara en del av de 400 miljarder US-dollar som den globala fiske- och skaldjursindustrin svarar för. Men ett ekonomiskt lönsamt fångstfiske är grunden för ett hållbart utbud och även för lönsamheten hos bearbetnings- och distributionsföretag. Dessa utgör en viktig källa för sysselsättning, speciellt i utvecklingsländer.

"För varje person som arbetar till havs arbetar ytterligare tre på land" påpekar Willmann. "Fisk är det huvudsakliga animaliska proteinet för över en miljard människor. Fisket försörjer över 200 miljoner människor och 90 procent av dessa bor i utvecklingsländer."

Tecken på framsteg

En god nyhet är att reformer av styrmedel har vänt trenden i vissa fiskenäringar, understryker De sjunkande miljarderna.

"Att stärka system för fiskerätter är nödvändigt för att lösa problemen i sektorn" anför Ragnar Arnason, fiskeekonom på Islands universitet och medförfattare till rapporten. Han framhåller att sådana insatser varit framgångsrika i Island, Nya Zeeland och Namibia.

Stärkandet av användar-, tillträdes- eller äganderätter för fiskare stöds av ett allt större antal organisationer som ser behovet av att skapa incitament för ansvarsfullt styrning. Främjandet av ett "rättighetsbaserat fiske" ingår i ASEAN:s resolution om hållbart fiske för en tryggad tillgång till mat i ASEAN-regionen. I Afrika har Abuja-deklarationen om hållbart fiske och vattenbruk skrivits under av samtliga statsöverhuvuden i samband med NEPAD:s toppmöte om "Fisk för alla" i Nigeria 2005. Denna deklaration ger också sitt stöd till ett "rättighetsbaserat fiske". Även världens största fiskenäring, anchovetafisket i Peru, är på väg mot en rättighetsbaserad strategi. Avsikten är att fiskenäringen skall betala för ett socialt skyddsnät för fiskare.

"Reformer av styrmedel är ofta politiskt svåra, speciellt om de innebär minskningar i fiskeflottan eller i antal fiskare," påpekar Kelleher. "Fiskares rättigheter och försörjning bör försäkras i varje reformprocess."

Framtagandet av De sjunkande miljarderna: ekonomiska argument för att reformera fisket har stötts av PROFISH, ett Världsbankspartnerskap som fokuserar på policy-initiativ för hållbart fiske.

Läs mer:

Pressmeddelandet på FAO.org (på engelska)

Läs rapporten The Sunken Billions

FAO och fiskefrågor

Tidigare pressmeddelanden:

En lösning i sikte för fiskets "yttersta gräns" (2008-09-04)

Klimatförändringar drabbar fisket (2008-07-10)

Sökes: miljövänligare fisk (2007-09-25)

Fiskar vi ut våra hav? (2007-03-05)