Pressmeddelande -

Ohållbart nyttjande av mark och vatten: ökat hot mot livsmedelsförsörjningen

Ny FAO-rapport om tillståndet för naturresurser som utgör basen för matproduktionen

Omfattande förstörelse av och ökad brist på mark- och vattenresurser hotar viktiga matproduktionssystem i världen. Det innebär svårigheter med att kunna trygga livsmedelsförsörjningen för en befolkning på 9 miljarder år 2050, enligt en FAO-rapport som publiceras idag.

Rapporten om tillståndet för världens mark- och vattenresurser, State of the World’s Land and Water Resources for Food and Agriculture (SOLAW), noterar att livsmedelsproduktionen ökat betydligt de senaste 50 åren, men att “dessa vinster, på alltför många platser, har uppnåtts på bekostnad av de mark- och vattensystem som utgör basen för livsmedelsproduktionen”.  Flera av dessa system riskerar idag ”en tilltagande försämring av sin produktiva kapacitet på grund av ett kraftigt befolkningstryck i kombination med ohållbara jordbruksmetoder”.

Ingen region går säker, sårbara system finns över hela världen, från Andernas högland till Centralasiens stepp, från Murray-Darlings avrinningsområde i Australien till de centrala delarna av USA.

Karta / tabell över hotade jordbrukssystem.

Rapporten pekar på att allteftersom världens naturresurser utarmas och effekterna börjar bli mer kännbara, kommer konkurrensen om mark och vatten att bli alltmer påtaglig. Detta innefattar konkurrensen mellan urbana och industriella behov, liksom inom jordbrukssektorn – mellan boskapsskötsel, livsmedelsgrödor, övriga grödor och biobränsleproduktion.

Utmaningen att trygga livsmedelsförsörjningen på en allt hungrigare planet har, enligt SOLAW, aldrig varit större. Särskilt i låginkomstländerna, där tillgången på vatten, bra odlingsmark och näringsrika jordar är som mest begränsad.

När temperaturförhållanden, nederbörd och vattenflöden förändras till följd av klimatförändringen, kommer det i sin tur påverka världens livsmedelsproduktion.

”SOLAW-rapporten belyser effekterna av den sammanlagda belastningen och den förändring det medför för jordbruket.  Exempelvis är flera produktionssystem nära miljö- och produktionsmässig kollaps. Dessa sårbara system riskerar att inte kunna bidra till att möta våra behov 2050. Konsekvenserna för hungern och fattigdomen i världen är oacceptabla och motåtgärder behöver sättas in redan nu”, säger FAO:s generaldirektör Jacques Diouf.

Varningssignaler

Mellan 1961 och 2009 ökade världens odlingsareal med tolv procent. Samtidigt växte jordbruksproduktionen med 150 procent tack vare en kraftigt ökad avkastning av de mest betydelsefulla grödorna.

Men en varningssignal som uppmärksammas i SOLAW-rapporten är att tillväxttakten i jordbruksproduktionen har avstannat i många områden. Idag är den bara hälften jämfört med vad den var under den gröna revolutionens glansdagar.

Rapporten målar upp ett scenario av en värld där det råder obalans mellan tillgång och efterfrågan på mark- och vattenresurser, både på lokal och nationell nivå. Rapporten varnar för att antalet områden som är på väg att nå taket för sin produktionskapacitet ökar drastiskt.  

25 procent av världens mark allvarligt påverkad

SOLAW ger för första gången någonsin en världsomspännande bedömning av tillståndet för världens markresurser. En fjärdedel är allvarligt påverkad. Ytterligare åtta procent är klassade som delvis försämrade, 36 procent som stabila eller under viss påverkan och tio procent som ”under förbättring”. Den kvarvarande delen av jordens landyta är antingen barmark (omkring 18 procent) eller täckt av sjöar och andra vattendrag (omkring två procent). Dessa siffror inkluderar alla marktyper, inte bara jordbruksmark.

FAO:s definition av mark under allvarlig påverkan är bredare än mark- och vattenförstörelse (degradation). Den inkluderar en bedömning av andra aspekter som påverkar ekosystemen, exempelvis minskad biologisk mångfald.

Stora områden på samtliga kontinenter har mark som är under allvarlig påverkan. Särskilt omfattande är problemet på Nord- och Sydamerikas västkust, i Sydeuropa och Nordafrika kring Medelhavet, genom Sahel och Afrikas horn samt över hela Asien. Det största hotet är försämrad markkvalitet, följt av minskad biologisk mångfald och utarmning av vattenresurser.

Ungefär 1,6 miljarder hektar av världens bästa och mest produktiva mark används i nuläget till odling av grödor. Delar av dessa områden är under allvarlig påverkan på grund av odlingsmetoder som resulterar i vatten- och vinderosion, förlust av organiskt material, kompaktering av matjord, försaltning och markföroreningar samt förluster av näringsämnen.

Diagram över allvarligt påverkad mark.

Vattenbrist och föroreningar blir allt vanligare

För vattenresurser är utvecklingen också negativ, rapporterar SOLAW. Vattenbristen fortsätter att öka, samtidigt som grundvattnet försaltas och förorenas. Även sjöar och floder och vattenrelaterade ekosystem försämras. Stora sötvattenområden är hårt ansatta av en kombination av minskade tillflöden och ökad övergödning, som karakteriseras av en alltför stor belastning av näringsämnen som kväve och fosfor. Många floder når inte sina naturliga utlopp och samtidigt försvinner våtmarker.

I världens viktigaste områden för spannmålsodling har ett intensivt vattenuttag gjort att grundvattennivåerna sjunkit. Det har även tömt de grundvattenreserver som landsbygdssamhällen är beroende av.

”Då flera särskilt viktiga områden för livsmedelsproduktion är beroende av grundvatten, innebär sjunkande nivåer i reservoarerna och ett fortsatt uttag från icke-förnybara källor en ökad risk för både den lokala och globala livsmedelsproduktionen”, varnar rapporten.

Karta över fördelningen av vattenbrist i världen.

En fattigdomsfälla

”Världen över är det de fattigaste som har sämst tillgång till mark och vatten. De är fast i en fattigdomsfälla med små gårdar som har dålig markkvalitet och hög sårbarhet för markförstörelse och klimatvariationer”, konstaterar rapporten.

Runt 40 procent av världens försämrade jordar finns i regioner med hög fattigdom. Markförstöring är dock inte bara ett problem för de fattigaste, det spänner över alla inkomstgrupper. 30 procent finns i områden med måttlig fattigdom och 20 procent på platser med låg fattigdom.

Framtidsutsikter

FAO uppskattar att befolkningstillväxten i kombination med ökade inkomster kommer att kräva en 70-procentig ökning av världens livsmedelsproduktion till 2050. Detta motsvarar en årlig produktionsökning på en miljard ton spannmål och 200 miljoner ton animaliska produkter.

”För att näringsintaget ska förbättras och hungern bekämpas, måste jordbruksproduktionen i framtiden öka snabbare än befolkningstillväxten och förändringarna i konsumtionsmönstren”, noterar SOLAW.

Mer än 80 procent av produktionsökningen kommer behöva ske på redan befintlig jordbruksmark genom en hållbar intensifiering som effektivt nyttjar mark- och vattenresurser utan att skada dem.

Rekommendationer

En effektivisering av vattenanvändningen i jordbruket är avgörande, enligt rapporten. De flesta bevattningssystem i världen presterar under sin potential. En kombination av bättre bevattningsmetoder, investering i traditionell kunskap och modern teknologi, kunskapsutveckling och utbildning kan öka effektiviteten.

Innovativa jordbruksmetoder kan öka produktionen på ett effektivt sätt. De skulle både kunna säkerställa livsmedelsförsörjningen och minska fattigdomen samtidigt som effekten på ekosystemen begränsas. Exempel på sådana metoder är bevarandejordbruk (conservation agriculture), trädjordbruk (agroforestry), integrerade system för boskap och odling samt för bevattning och vattenbruk.

FAO presenterade nyligen sin vision för hållbar intensifiering av jordbruksproduktionen i handboken Save and Grow: A New Paradigm for Agriculture.

Ett annat område där förbättringar behövs är ökade investeringar i jordbruksutvecklingen. Det sammanlagda investeringsbehovet i konstbevattningssystem i världens låginkomstländer beräknas, mellan 2007 och 2050, ligga på nära en biljon dollar. SOLAW rapporterar vidare att markskydd och -utveckling, bevarande av jordar och översvämningsreglering kommer kräva investeringar på omkring 160 miljarder dollar för samma period.

Mer uppmärksamhet måste ägnas åt tekniska lösningar för att öka effektiviteten och främja en hållbar intensifiering. Dessutom krävs att nationella riktlinjer och institutioner moderniseras samt att deras samverkan och utformning förbättras för att kunna hantera de utmaningar i mark- och vattenresursförvaltningen vi står inför idag.

SOLAW innehåller ett flertal exempel på framgångsrika insatser världen över. De visar att det finns många alternativ som kan spridas. Då konkurrensen om mark- och vattenresurser fortsätter att öka, är det oundvikligt att de inblandade parterna tvingas prioritera mellan olika ekosystemvaror och -tjänster. Mot denna bakgrund borde den politiska viljan, de ställningstaganden och de riktlinjer som krävs för att bemöta situationen kunna mobiliseras ända upp till den högsta beslutsfattande nivån.

Läs mer:

Pressmeddelandet på engelska

FAO Norden

SOLAW-rapporten: The State of the World's Land and Water Resources for Food and Agriculture: Managing systems at risk

Viktiga fakta och data från rapporten

Diagram och kartor

Interaktiva kartor

Ämnen

  • Miljö, energi

Kategorier

  • vatten
  • tryggad tillgång till mat
  • klimatförändringar
  • jordbruk
  • hunger
  • fao
  • vattenresurser
  • vattenbrist
  • markförstörelse
  • markförstöring
  • klimatförändringen
  • övergödning
  • förorening
  • vattenförorening
  • grundvatten
  • jorderosion
  • markförsämring
  • bevarandejordbruk
  • tryggad livsmedelsförsörjning
  • livsmedelsförsörjning
  • markkvalitet
  • markresurser

Kontakter

Jakob Lundberg

Ansvarig för FAO:s informationsverksamhet i Norden FN:s Livsmedels- och jordbruksorganisation Ansvarig för FAO:s informationsverksamhet i Norden FN:s Livsmedels- och jordbruksorganisation 08-204842