Svår uppgift att skydda grödor i en globaliserad värld

Två växtskyddsstandarder revideras och uppdateras vid internationella växtskyddskonventionens årliga möte

Med stor sannolikhet har du ätit ett livsmedel som kommer från andra sidan jorden. Den internationella handeln med jordbruksprodukter i världen motsvarar varje år ett värde på runt ofattbara 1100 miljarder dollar. Av denna summa motsvarar livsmedelsprodukter 82 procent av det totala värdet.

Vid transport av frukt eller växter kan även skadedjur följa med. Bananflugsägg gömda i apelsinskal går obemärkt förbi. Skalbaggar som gräver sig in i sjöfartspallar undgår upptäckt. Svampsporer tar sig in mellan fogar på fartygscontainrar och förflyttas på så sätt mycket längre än vinden skulle kunna transportera dem.

Upptäcks inte skadedjuren när de når till slutdestinationen för transporten så kan konsekvenserna bli ödesdigra. Enligt det FAO-baserade sekretariatet för internationella växtskyddskonventionen (IPPC) så medför skadedjur och växtsjukdomar till en 20-40 procentig förlust av skördarna i världen årligen. Även om exakta uppgifter om omfattningen saknas, så är det ett stort antal skadedjur som sprids via den internationella handeln.

Det är inte bara matproduktionen som är i riskzonen. Skogar världen över, som bidrar med försörjningsmöjligheter för 1,6 miljarder människor, är också hårt drabbade.

Förutom de vanligt förekommande skadedjuren, såsom fruktflugor (Ceratitis capitata), svartrost (Puccinia graminis) och afrikanska härmaskar (Spodoptera exempta), så finns det en uppsjö av skadedjur som skadar grödor och underminerar lantbrukares försörjningsmöjligheter runt om i världen. Potatiscystnematod (Globodera rostochiensis), vinvecklare (Lobesia botrana) och risätande jättesniglar av Pomacea släktet är några som orsakar allvarliga effekter och listan kan göras både lång och brokig.  

Förutom de direkta effekterna av skadedjur på skörd och livsmedelsförsörjning, så leder det även till andra konsekvenser.

Varje år innebär skadedjursbekämpning kostnader på miljarder dollar för regeringar, lantbrukare och konsumenter. När skadedjur väl har etablerat sig är det ofta omöjligt att utrota dem och kontroll av skadedjur utgör en betydande del av produktionskostnaderna av livsmedel. Det var därför som den internationella växtskyddskonventionen, IPPC, skapades.

Normer som redskap

Som följd av den ökade handeln med jordbruksprodukter beslutade sig det internationella världssamfundet 1952 för att införa en mekanism som möjliggör för länder att samarbeta och förebygga att skadedjur och sjukdomar sprids via handeln med jordbruksvaror.

IPPC fungerar som en plattform för informationsutbyte mellan länder kring förekomsten av skadedjur, aktiva kontrollåtgärder, växtstandardiseringar och effektiva bekämpningsmetoder. Informationsutbytet är till för att stödja länders ansträngningar till skydd för grödor och en säker handel. IPPC:s arbete omfattar även implementering av standarder genom kapacitetsutveckling och lösningar på handelstvister. 

IPPC:s huvuduppgift är att utforma vetenskapligt baserade och internationellt överenskomna normer som anger hur växter och växtprodukter bör hanteras vid internationell handel, de så kallade internationella standarderna för fytosanitära åtgärder eller ISPMs.

Hittills har 50 ISPMs utvecklats och de omfattar frågor som rör allt från hur växtprodukter eller förpackningsmaterial av trä bör behandlas före export, till metod- och arbetsrekommendationer för lantbruksinspektörer. Det omfattar även metoder för riskanalys och utformning av certifikat för växtskyddsstandarder. Ytterligare 90 områden är under övervägande. 

”Vi lever i en globaliserad och otroligt sammanlänkad värld, med mängder av möjligheter för skadedjur och växtsjukdomar att spridas från land till land. Att lyckas reducera risker och förebygga eller minimera spridning är betydligt mer kostnadseffektivt än att försöka bekämpa och hantera ett utbrott när det väl skett”, sa Craig Fedchock, samordnare från IPPC:s sekretariat.

”Lyckas vi förebygga att växtsjukdomar och skadedjur sprids så kan vi skydda industrier och konsumenter från kostnader för kontroll och bekämpning, och även minska de ekonomiska förluster för lantbrukare som ett utbrott ofta innebär. Det skulle också förhindra förlusten av biologisk mångfald, samt bidra till att upprätthålla livskraftiga och välfungerande ekosystem”, menade Fedchock.

Uppdatering av två standarder - fartygscontainrar i fokus

IPPC:s styrande organ, kommittén för fytosanitära åtgärder (CPM), godkände två omarbetade ISPMs under sitt årsmöte (8-11 april 2013).

Den första uppdateringen som gjordes av ISPM11 omfattar riskanalys kring skadedjur, miljö och levande modifierade organismer. ISPM11 ger detaljerad vägledning kring hur myndigheter bör utföra riskanalyser. Dessa riskanalyser används för att bestämma om en importerad växt kan utgöra en risk för odlade eller vilda växter, om användningen av växten ska regleras och hur man identifierar fytosanitära åtgärder som kan bidra till att reducera risken till en acceptabel nivå.

Även ISPM15, som omfattar reglering av förpackningsmaterial av trä i internationell handel, uppdaterades. Den reviderades för att kunna ge mer specifik vägledning kring godkända behandlingar av träemballage.

Kommittén för fytosanitära åtgärder beslutade också om att fortsätta arbeta med nya ISPMs som avser att reducera risken för överföring av skadedjur och växtsjukdomar via fartygscontainrar. Frakt med fartygscontainrar står för omkring 90 procent av all transport av varor i världen.

Kommittén för fytosanitära åtgärder diskuterade också alternativ för att förbättra övervakning och skadedjurskontroll av internationella spannmålstransporter. 

Läs mer:

Pressmeddelandet på engelska

FAO Nordens hemsida