Unika skogsmiljöer kan bevaras med ekoturism

Hållbar ekoturism erbjuder försörjningsmöjligheter på landsbygden

Den växande ekoturismen har potential att hjälpa eller stjälpa hotade skogar, beroende på hur effektivt expansionen i sektorn förvaltas. Detta uppmärksammades av nätverket för skogssamarbete (CPF) den 27 september, med anledning av Världsturismdagen (World Tourism Day) som i år sammanföll med det internationella skogsåret.

Dagen till ära passade nätverket för skogssamarbete på att presentera sin syn på relationen mellan ekoturism och skogsbruk. Nätverket består av 14 internationella organisationer, inklusive FAO.

Ekoturism och försörjning i utvecklingsländer

Turismen har klarat sig relativt bra under den globala lågkonjunkturen. Enligt Världsturismorganisationen (UNWTO) genererade turismen, internationellt sett, mer än en biljon dollar under 2010. Andelen internationella turister till utvecklingsländer stiger dessutom markant.

”Hållbar turism har visat sig vara ett av de mest effektiva sätten att både skapa arbete och ekonomiska möjligheter till lokalsamhällen och samtidigt bevara världens naturresurser ”, säger Taleb Rifai, UNWTO:s generaldirektör.

Ekoturism kännetecknas av ett ansvarsfullt resande till naturområden där bevarandet av naturen är i fokus. Det är ett av de snabbast växande segmenten inom turismnäringen världen över och ökar med mer än 20 procent per år, vilket är två till tre gånger snabbare än den totala turismnäringen.

 ”Många människor har inställningen att ’det gäller att passa på att se det medan det fortfarande finns kvar’ när de besöker hotade djur- och naturområden”, säger Patrick Durst, tjänsteman på avdelningen för skogsbruk inom FAO, som arbetar i Asien.

Lokala fördelar

Ekoturism kan motivera lokalsamhällen att bevara skog och djurliv. När lokalbefolkningen ges arbete och inkomster från ekoturism, minskar sannolikheten för att naturresurser förstörs genom ohållbar exploatering.

”Ekoturism har en mycket större potential att bidra till inkomster och försörjningsmöjligheter i fattiga landsbygdsamhällen än vad man tidigare trott”, poängterar Edgar Kaeslin, på FAO:s avdelning för naturförvaltning. ”Det är av största vikt att lokalbefolkningen är involverad i verksamheten och samtidigt erhåller en skälig ersättning”.

Generellt sett är ekoturism mycket förmånligare för lokala aktörer än massturism. Standardiserade all-inclusive-resor ger normalt endast 20 procent av inkomsterna till lokala företag, resten går till flygbolag, hotell och stora turismföretag. Lokalt förankrad ekoturism, som också använder sig av lokal arbetskraft och är baserad i regionen, kan återföra upp till 95 procent av vinsterna till den lokala ekonomin.

Storskalig ekoturism ett problem

Ett misslyckande att begränsa antalet turister till populära turistmål kan snabbt leda till att ekosystem överbelastas och att det uppstår skador på sårbara naturresurser.

När goda vinstmöjligheter finns, riskerar stora aktörer att konkurrera ut mindre, lokala aktörer. Under benämningen ”ekoturism” kan mindre seriösa företag, medvetet eller omedvetet, ha en negativ inverkan på lokalbefolkningen, den lokala ekonomin och unika ursprungskulturer. I värsta fall kan ursprungsbefolkningar tvångsförflyttas eller nekas tillträde till naturområden som de nyttjat sedan länge.

Ekoturism som hållbar skogsförvaltning

God ekoturism strävar efter att genom reglering motverka negativa effekter och samtidigt maximera de lokala vinsterna. Utbildning av lokalbefolkningen är nödvändig för att de ska ha möjlighet att konkurrera om eftertraktade arbetstillfällen inom ekoturism.

Ett uppmärksammat exempel är ekoturismen till de utrotningshotade bergsgorillorna i Rwanda, Uganda och den Demokratiska republiken Kongo. Där har turismen skapat viktiga incitament för regeringar och lokalbefolkning att bevara sin unika miljö istället för att välja en ohållbar utvecklingsväg, säger Doug Cress, samordnare för UNEP-ledda samarbetet för människoapors överlevnad (GRASP).

“Bergsgorillor är den enda arten människoapor som faktiskt ökar i antal”, säger Cress. ”Det är ingen tvekan om att ökningen är ett resultat av den medvetna turismen i Östafrika som respekterar gorillorna och deras livsmiljö.”

På senare tid har FAO bistått med tekniskt stöd för utveckling av ekoturism som hållbar skogsförvaltning i länder som Egypten, Filipinerna, Laos, Tunisien och Ungern. FAO startade nyligen, tillsammans med Stillahavsöarna (Fiji, Niue, Samoa och Vanuatu), ett projekt på 18 miljoner dollar med stöd från Globala miljöfonden (GEF). Projektet syftar till att utveckla ekoturism som en viktig del inom hållbar skogsförvaltning.

Läs mer:

Pressmeddelandet på engelska

FAO Norden

Nätverket för skogssamarbete (CPF)

Världsturismorganisationen (UNWTO)

FN:s miljöprogram (UNEP)

FAO:s avdelning för skogsfrågor

Hållbar ekoturism erbjuder försörjningsmöjligheter på landsbygden

Den växande ekoturismen har potential att hjälpa eller stjälpa hotade skogar, beroende på hur effektivt expansionen i sektorn förvaltas. Detta uppmärksammades av nätverket för skogssamarbete (CPF) den 27 september, med anledning av Världsturismdagen (World Tourism Day) som i år sammanföll med det internationella skogsåret.

Dagen till ära passade nätverket för skogssamarbete (CPF) på att presentera sin syn på relationen mellan ekoturism och skogsbruk. Nätverket består av 14 internationella organisationer, inklusive FAO.

Ekoturism och försörjning i utvecklingsländer

Turismen har klarat sig relativt bra under den globala lågkonjunkturen. Enligt Världsturismorganisationen (UNWTO) genererade turismen, internationellt sett, mer än en biljon dollar under 2010. Andelen internationella turister till utvecklingsländer stiger dessutom markant.

”Hållbar turism har visat sig vara ett av de mest effektiva sätten att både skapa arbete och ekonomiska möjligheter till lokalsamhällen och samtidigt bevara världens naturresurser ”, säger Taleb Rifai, UNWTO:s generaldirektör.

Ekoturism kännetecknas av ett ansvarsfullt resande till naturområden där bevarandet av naturen är i fokus. Det är ett av de snabbast växande segmenten inom turismnäringen världen över och ökar med mer än 20 procent per år, vilket är två till tre gånger snabbare än den totala turismnäringen.

 ”Många människor har inställningen att ’det gäller att passa på att se det medan det fortfarande finns kvar’ när de besöker hotade djur- och naturområden”, säger Patrick Durst, tjänsteman på avdelningen för skogsbruk inom FAO, som arbetar i Asien.

Lokala fördelar

Ekoturism kan motivera lokalsamhällen att bevara skog och djurliv. När lokalbefolkningen ges arbete och inkomster från ekoturism, minskar sannolikheten för att naturresurser förstörs genom ohållbar exploatering.

”Ekoturism har en mycket större potential att bidra till inkomster och försörjningsmöjligheter i fattiga landsbygdsamhällen än vad man tidigare trott”, poängterar Edgar Kaeslin, på FAO:s avdelning för naturförvaltning. ”Det är av största vikt att lokalbefolkningen är involverad i verksamheten och samtidigt erhåller en skälig ersättning”.

Generellt sett är ekoturism mycket förmånligare för lokala aktörer än massturism. Standardiserade all-inclusive-resor ger normalt endast 20 procent av inkomsterna till lokala företag, resten går till flygbolag, hotell och stora turismföretag. Lokalt förankrad ekoturism, som också använder sig av lokal arbetskraft och är baserad i regionen, kan återföra upp till 95 procent av vinsterna till den lokala ekonomin.

Storskalig ekoturism ett problem

Ett misslyckande att begränsa antalet turister till populära turistmål kan snabbt leda till att ekosystem överbelastas och att det uppstår skador på sårbara naturresurser.

När goda vinstmöjligheter finns, riskerar stora aktörer att konkurrera ut mindre, lokala aktörer. Under benämningen ”ekoturism” kan mindre seriösa företag, medvetet eller omedvetet, ha en negativ inverkan på lokalbefolkningen, den lokala ekonomin och unika ursprungskulturer. I värsta fall kan ursprungsbefolkningar tvångsförflyttas eller nekas tillträde till naturområden som de nyttjat sedan länge.

Ekoturism som hållbar skogsförvaltning

God ekoturism strävar efter att genom reglering motverka negativa effekter och samtidigt maximera de lokala vinsterna. Utbildning av lokalbefolkningen är nödvändig för att de ska ha möjlighet att konkurrera om eftertraktade arbetstillfällen inom ekoturism.

Ett uppmärksammat exempel är ekoturismen till de utrotningshotade bergsgorillorna i Rwanda, Uganda och den Demokratiska republiken Kongo. Där har turismen skapat viktiga incitament för regeringar och lokalbefolkning att bevara sin unika miljö istället för att välja en ohållbar utvecklingsväg, säger Doug Cress, samordnare för UNEP-ledda samarbetet för människoapors överlevnad (GRASP).

“Bergsgorillor är den enda arten människoapor som faktiskt ökar i antal”, säger Cress. ”Det är ingen tvekan om att ökningen är ett resultat av den medvetna turismen i Östafrika som respekterar gorillorna och deras livsmiljö.”

På senare tid har FAO bistått med tekniskt stöd för utveckling av ekoturism som hållbar skogsförvaltning i länder som Egypten, Filipinerna, Laos, Tunisien och Ungern. FAO startade nyligen, tillsammans med Stillahavsöarna (Fiji, Niue, Samoa och Vanuatu), ett projekt på 18 miljoner dollar med stöd från Globala miljöfonden (GEF). Projektet syftar till att utveckla ekoturism som en viktig del inom hållbar skogsförvaltning.