Afghanistan kräver stopp för tvångsutvisningar

Afghanistans flyktingminister vänder sig nu skriftligt till alla länder som har överenskommelser om återsändande av asylsökande och uppmanar dem att sluta med tvångsutvisningar. Länderna har uvisat för många som kommer från farliga områden och Afghanistan klarar inte av att ta hand om dem. Afghanistan har redan avvisat flera deportationsflighter, varav en från Sverige. Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, uppmanar svenska myndigheter att ställa in alla tvångsutvisningar till det krigshärjade landet och att släppa de afghaner som nu är i förvar.

Flyktingministern Hussain Alami Balkhi kommer under tisdagen att intervjuas i Radio Sweden på svenska och persiska.

I en intervju med den norska journalisten Mona Bentzén för ett par dagar sedan förklarade ministern att när överenskommelserna gjordes hade situationen i Afghanistan börjat bli bättre. Överenskommelserna omfattade ändå bara vuxna män, inte kvinnor och barn. Dessutom skulle ingen som kom från farliga områden återsändas. Men nu respekteras inte detta; de flesta som återsänds kommer från farliga områden. 

Afghanistan har en särskild tvist med Norge som under sin nya migrationsminister från Fremskrittspartiet har trappat upp takten i tvångsutvisningarna. Åtskilliga barnfamiljer har utvisats. I förra veckan vägrade Afghanistan att släppa in en kvinna som deporterades från Norge ensam med två barn utan att ha någonstans att ta vägen. En annan barnfamilj som kom från ett av de farligaste områdena är kvar på ett transitboende nära Kabuls flygplats och Afghanistan förhandlar med Norge om att ta tillbaka familjen. Ytterligare en transport som skulle ha skett 21-22 februari vägrades landningstillstånd.

Enligt vad FARR erfar har Sverige begärt tillstånd att landa i Kabul med 24 utvisade personer om ett par veckor, men begäran avslogs.

Balkhi kommenterar att när möjligheten öppnar sig kommer säkert många afghaner att återvända frivilligt. Norges resonemang är att de deporterade som kommer från farliga områden kan bo i huvudstaden Kabul. Men det är inte möjligt för Kabul att ta emot de sju miljoner afghanska flyktingar som finns i exil, påpekar ministern. Enligt överenskommelserna skulle återsändande ske till de provinser som de utvisade kom från. De kan inte återvända dit och därför vill Afghanistan nu stoppa alla tvångsdeportationer tills nya överenskommelser kan slutas.

FARR har mött många förtvivlade människor som deporterats trots att de inte har någonting att komma tillbaka till och som riskerar livet i sina hemorter. I utvisningsbesluten från svenska migrationsmyndigheter är det standard att hänvisa just till möjligheten att fly inom landet. Dessutom utvisas många som knappt varit i Afghanistan, eftersom de flytt för länge sedan och levt papperslösa i ett grannland.

Det är uteslutet att hitta försörjning i Kabul utan kontakter. De afghanska myndigheterna har fullt upp med de hundratusentals internflyktingar som redan finns i landet, förutom att hålla stånd mot motståndsgrupper som ökat attackerna mot civila efter NATO:s tillbakadragande - samma grupper som de flesta afghanerna i Sverige har flytt från.

Vi har träffat unga pojkar som fått gå i skola för första gången i livet i Sverige men som utvisats till ingenting. Andra tvingas lämna sina jobb. Vi har mött fullständigt traumatiserade ungdomar som försökt ta sina liv i förvaret och ändå förts till Kabul med våld, knappt kontaktbara. Familjer har splittrats då pappa deporterats. Även personer under stort hot har deporterats, som konvertiter och tolkar som arbetat för utlänningar. Ett nyopererat barn med öppet sår hämtades med sin familj tidigt en morgon, med överraskning, och flögs till Kabul samma kväll.

Vi har hållit kontakt med några av dem som utvisats och ett tragiskt faktum är att de flesta inte kunde få stöd i hemlandet. Hur underbart det än skulle vara att återvända till hemorten är det inte möjligt, utan de befinner sig redan på flykt igen, i gömställen i Afghanistan, över gränsen till Iran eller någon annanstans. Deras situation är inte löst - men Sverige har blivit av med dem.

En första rapport från FARR:s Afghanistanprojekt kommer att presenteras i mars. Vi hoppas att kunna göra detta som en slutpunkt för denna tragiska period.

FARR välkomnar att Sverige tycks ha avvaktat med tvångsutvisningar ett par månader, istället för att trappa upp utvisningarna som Norge gjort. Men det finns inget formellt beslut om utvisningsstopp och ett antal afghaner finns just nu i förvar. Många fler lever med utvisningsbeslut i väntan på att gripas, däribland barnfamiljer och unga utan släkt i Afghanistan.

Vi uppmanar migrationsministern Morgan Johansson och de berörda myndigheterna

+ att respektera Afghanistans önskemål om att avbryta alla tvångsutvisningar,

+ att frisläppa de afghaner som är förvarstagna,

+ att låta afghaner som vistats länge i Sverige få sina utvisningsbeslut omprövade på grund av att de inte kan återsändas inom överskådlig tid.

För FARR

Sanna Vestin, ordförande och Zaki Ahmad Khalil, styrelseledamot

Anmärkning: Även om hemlandet slutar släppa in utvisade så har de utvisningshotade fortfarande inte uppehållstillstånd i Sverige. Det krävs nya omständigheter för att öppna ett ärende på nytt.