Hur står det till? Står det still?

I jämställdhetens förlovade land Sverige kan man på en och samma dag läsa i tidningarna att "Pingisstjärna sparkas för att hon är gravid" och att en kyrkans man med höga maktambitioner säger att "Jag menar att tiden inte är mogen för en kvinna som ärkebiskop" (SvD). Det säger något om idrotten och om kyrkan och om landet Sverige. Idrotten spelar i en division för sig när det gäller kvinnosyn. Exemplen har varit många den senaste tiden och har alla haft samma tema. "Riktig" idrott handlar om män, matcher och macho. När kvinnor går in på plan blir idrotten något helt annat och ska behandlas enligt särskilda och inte sällan diskriminerande regler. Att bli gravid inom pingisens värld (åtminstone i Trelleborg) är det samma som kontraktsbrott och då åker man, dvs kvinnan, ut. Sportens ledare verkar leva i sin egen värld, fast förankrad i ett patriarkalt tänkande som borde tillhöra historien. Utbildning i jämställdhetsfrågor måste bli obligatoriskt för varje tränare. Svenska bordtennisförbundet har styrelsemöte på lördag och jag förväntar mig att man då tar ett sådant beslut. Kyrkan kan spela en viktig roll i den historiskt nödvändiga utveckling som ska leda oss till det som alla säger sig vilja ha, nämligen ett jämställt samhälle, utan förtryck och våld mot kvinnor eller minoritetsgrupper. Kyrkan skulle kunna vara en lysande stjärna för alla människor som söker mod och kraft för att leva det liv som jag som människa är förmögen till, oavsett var jag kommer ifrån, oavsett vilket kön jag har och oavsett hur min sexualitet uttrycker sig. Som människor är vi alla lika mycket värda. På det följer att alla ska kunna inneha alla poster och positioner i samhället. År 1958 blev det möjligt för kvinnor att bli präster i Sverige. Nästan 40 år senare, år 1997, blev en kvinna biskop för första gången. Det är ju skrämmande om det ska behöva dröja ytterligare 40 år innan maktens män inom kyrkan förmår att leva upp till den självklara regeln att respektera varje människas lika värde. Med internationella mått mätt är Sverige som land en föredöme i många jämställdhetssammanhang. Sverige har fått pris i FN och ligger ofta i täten vid internationella jämförelser. Det ska vi vara glada och stolta över men det får inte hindra oss från att se att delar av vårt samhälle fortfarande famlar i ett patriarkalt mörker och att den feministiska fernissan på sina håll är väldigt tunn. Gudrun Schyman Talesperson Feministiskt initiativ För mer information: Pressjour 0706 10 01 91