Våldtäkt -­ ett säkerhetspolitiskt problem

VÅLDTÄKT ÄR ETT SÄKERHETSPOLITISKT PROBLEM Hagamannen har slagit till igen, efter fem års frånvaro. Oron sprider sig i Umeå och polisen uppmanar kvinnor att vara försiktiga: Ta taxi, eller gör sällskap med någon när du går ut. Helst ska kvinnor hålla sig hemma. Ansvaret för att undvika våldtäkt läggs på kvinnorna och kvinnors rörelsefrihet begränsas starkt. Genom en sådan retorik upprätthålls också myten om överfallsvåldtäkten, med en okänd gärningsman, som den typiska våldtäkten. Problemet är att de flesta våldtäkterna begås just i hemmen, av en man som kvinnan har eller har haft ett förhållande med. – Så var ska vi vara? frågar Sofia Karlsson, talesperson för Feministiskt initiativ. Självklart måste polisen både få utbildning och tillräckligt med personal för att kunna få fatt på Hagamannen och andra våldtäktsmän. Men vi måste också våga ta diskussionen om hur synen på mäns och kvinnors sexualitet ser ut i det samhälle som genererar så mycket våld mot kvinnor. – Att mäns våld mot kvinnor är ett i verklig mening säkerhetspolitiskt problem är alldeles uppenbart. Därför måste arbetet få en helt annan politisk prioritet, säger Devrim Mavi, avslutningsvis. – Vi behöver göra en femårig folkbildningssatsning om mäns våld mot kvinnor. Människor som i sitt arbete har uppdraget att motverka och hantera mäns våld mot kvinnor behöver kvalificerade kunskaper och arbetsmetoder. För mer information Pressjour 0706 10 01 91