Nä du, Evert!

Dagens lätt krystade historielektion handlar om svensk punk, och närmare bestämt den serie av punksamlingar som i början på 1990-talet lanserades under namnet Definitivt 50 spänn. Det var ursprungligen tänkt att den skulle heta Absolut 50 spänn, men om jag minns rätt uppskattades detta påfund inte alls av skivbolaget bakom Absolute Music som satte P för tilltaget. Mindre kända band varvades med kontemporära storheter som Dia Psalma, De lyckliga kompisarna och Charta 77, och allt som allt gavs tolv volymer ut mellan åren 1992 och 2004.

Anyway.

Jag är medveten om att det blir lite Melodikrysset av det hela, men från den förmenta 50-lappen dessa skivor kostade tänkte jag ta vägen via de nya sedlar som Riksbanken kommer att ge ut 2014, för att slutligen komma till någon slags poäng. Jag tänkte först uppehålla mig en stund vid ett av sedelmotiven, nämligen Evert Taube, som kommer att pryda just de nya 50-lapparna. I sedelns bakgrund, bredvid Everts jovialiska, baskerprydda nuna, återfinns noterna till ”Så länge skutan kan gå”, som kan sägas vara en slags sjömansvariant av björnen Baloos ”Var nöjd med allt som livet ger”.

Det är en fin visa, men jag har synpunkter på en av textraderna. När Evert skaldar ”så ta med glädje ditt jobb fast du lider”, så håller jag helt enkelt inte med om att det skulle vara en lämplig strategi. Ingen ska behöva lida sig igenom ett arbetsliv.

Alla medarbetare ska istället ges möjlighet till stimulerande och utvecklande arbetsuppgifter och själva kunna påverka sin lön genom arbetsresultat och kompetensutveckling. I de pågående förhandlingarna med BAO har Finansförbundet krävt att alla medlemmar ska få en schysst reallöneutveckling; alla medlemmar bidrar till branschens utveckling och vinster och då är det rimligt att medlemmarna också får dela på dessa vinster.

Vi står i dagsläget långt ifrån varandra. Om och när vi kommer överens, återstår att se. 

Magnus Lundberg, jurist och ombudsman på Finansförbundet