Kenton Carnegie dödades av en vargflock

Nyligen fastslog en jury i Canada att Kenton Joel Carnegie den 8:e november 2005 föll offer för vargar och ingenting annat. ”Coroners inquest” har förhalats och skjutits upp vid ett flertal tillfällen. En orsak har troligen varit att så länge frågan officiellt var öppen kunde man hävda att ingen i Nordamerika de senaste hundra åren dödats av vilda, friska vargar. Även under sluträttegången försökte varglobbyn genom Dr Paul Paquet hävda att en svartbjörn bar skulden. Han hade nämligen tolkat att ett av fotografierna innehöll spår av björn. Mot detta talade att ingen björn setts i grannskapet och det var efter björnens normala tid för att gå i idet. Nysnö hade fallit så hela förloppet kunde noggrant fastställas av mycket kompetent personal med stor erfarenhet av spårning av djur. Att dessa skulle ha missat björnspår ledande från olycksplatsen är fullständigt uteslutet. Skadebilden på Kenton Carnegies kropp var också typisk för varg. Dr Paul Paquet har genom sitt agerande inte bara förolämpat de inblandade i brottsplatsutredningen utan allvarligt skadat sitt renommé som vetenskapsman. I samband med den utdragna processen har Dr Valerius Geist, en mycket välkänd etolog, granskat hur myten om den ofarliga vargen växt fram vilket lett till den ödesdigra kvällspromenaden trots vetskap om närgångna och aggressiva vargar. Han har också belyst på ett epokgörande sätt hur en varg kan utvecklas från den gängse uppfattningen av ett mycket skyggt djur till ett fruktansvärt rovdjur där människor kan bli en naturlig del av bytesdjuren. En kunskap som borde vara livsnödvändig för vår rovdjurspolicy att känna till. Hans huvuddokument ”När blir vargar farliga för människor” finns att läsa i svensk översättning tillsammans med ett antal bilagor på http://www.folkaktion.com/images/stories/carnegie/linklist.doc Likenäs den 9 november 2007 Calle Seleborg