Svensk trupp bensin på brasan

En kommentar till regeringens Afghanistanproposition 2008/09:69.

Som befarat föreslår regeringen en ökning till 500 svenska soldater i Afghanistan under 2009, vilket ska kunna ökas med enkla regeringsbeslut till maximalt 855 man.

Kostnaden 2009 blir 1 095 miljarder kr, upp från 785 miljoner.

Samtidigt talas det vackert om ökad satsning på det civila. Men där senareläggs en ökning från dagens 390 miljoner till 500 miljoner år 2011. För 2009 sägs inget konkret. Förhandlingar med SIDA pågår.

Beskrivningen av situationen i Afghanistan saknar inte helt poänger.

"Regeringen, ledd av president Hamid Karzai, har succesivt förlorat folkligt stöd och förtroende sedan valet 2004" heter det.

Samtidigt anklagas de afghanska politikerna för en "mer nationalistisk retorik" som gjort att "samarbetet med det internationella samfundet har varit mer problematiskt än tidigare". Antagligen syftar Carl Bildt på att det afghanska parlamentet krävt stopp för USA:s/Nato:s bombmassakrer och ett sista datum när de utländska trupperna ska lämna landet.

De afghanska politikerna anklagas också för "intolerans" inom "kultur- och underhållningsmediabranschen". När fick Isaf mandat att ta ansvar för kultur- och underhållningssektorn i Afghanistan, kan man undra.

Proppen beskriver riktigt att kriget förvärrats och att två tredjedelar av landet nu är otillgängliga för FN. Så följer en fantastisk skrivning.

De utländska trupperna har ökat till drygt 70 000 man, heter det. "Dessa förstärkningar kan ha bidragit till att antalet sammanstötningar har ökat". Truppökningarna har alltså lett till ökat krig, en helt korrekt beskrivning som samtliga riksdagsmän borde kunna enas om.

Men hur kan i så fall slutsatsen bli att vi ska skicka ännu mer militära förstärkningar??

Så följer ett antal paragrafer med dunkla antydningar om att upproret styrs från Pakistan alt. av narkotikaligor. Det är en gammal sovjetisk, numera amerikansk analys som man uppenbarligen varit i någons säck innan den kom i Bildts påse. Man kan aldrig bortse från att kanske 10 miljoner pashtuner lever i Pakistan och lika många i Afghanistan, och att detta är ett och samma folk, som endast delats på pappret av Durandlinjen som aldrig någon afghansk regering erkänt och vars eventuella giltighet i vart fall upphörde 1992, hundra år efter det icke ratificerade avtalet.

När Carl Bildt kritiserar Pakistans regering för att ha slutit stilleståndsavtal med "upprorsgrupperna" i Pakistan istället för att bekriga dessa, vet han inte vad han talar om. Den dag Islamabad skulle följa Carl Bildts råd skulle Pakistan upphöra att existera som stat.

Det är en oroväckande tendens i proppen att den - i Pentagons efterföljd - försöker dra in Pakistan i konflikten. I slutklämmen om den svenska truppens uppgifter har Bildt listigt lagt in en mening som lyder:

"På grund av Afghanistans geografiska läge kan en negativ utveckling i landet även få konsekvenser för säkerheten i regionen och i förlängningen även globalt".

Nu skickar vi alltså trupp till Afghanistan för att rädda freden i Mellanöstern och i världen!

Vad är det som tillkommit sedan förra året - ja, USA:s krigshot och krigsplaner mot Iran har skärpts och det utgör ett viktigt skäl för USA att hålla sina - och andras - trupper kvar i Afghanistan. Det vet Carl Bildt.

Så säger Bildt att "det finns en samsyn om att konflikten.... inte kommer att kunna lösas enbart med militära medel", en halkig formulering som han övertagit från USA-generalen Petreaus. Vad Bildt/Petreaus säger är att elden kan släckas inte bara med bensin.

Så följer betydande ansträngningar av regeringen att med kraft visa att den svenska truppen har ett folkrättsligt giltigt mandat för sin närvaro.

Men som regeringen själv konstaterar: om det hade funnits internationellt bindande avtal som krävde svenskt deltagande i Afghanistan, skulle regeringen enligt grundlagen inte behövt fråga riksdagen om lov.

Det finns inga sådana folkrättsligt bindande avtal.

När regeringen gör sken av att det föreligger en inbjudan från myndigheterna i Kabul är det patetiskt. Alla vet att denne regering tillkom efter USA:s invasion.

Dessutom finns det ingen folkrättsligt giltig inbjudan från Karzais regering eller Afghanistans parlament. En sådan ska för att vara giltig vara inregistrerad vid Förenta nationerna. Carl Bildt kan inte förevisa den svenska riksdagen ett sådant dokument!

Den andra folkrättsliga grunden för Sveriges krigsdeltagande är FN:s säkerhetsråds upprepade resolutioner om att stödja först Isaf, sedan Oef och nu även Nato - alla skepnader av samma stormaktsintressen.

Låt oss betänka att dessa resolutioner godkänts av bl a tre stater som alla i olika tider har försökt ockupera Afghanistan - Storbritannien, Ryssland och USA. Denna klubb av ockupanter har inte vågat gå med frågan till FN:s generalförsamling.

Man kan ha olika bedömningar av säkerhetsrådets resolutioner (jag finner dem uppenbart strida mot § 51 i FN-stadgan och vara kriminella) men under alla förhållanden föreligger ingen skyldighet för Sverige att delta i vare sig Oef, Nato eller Isaf bara för att säkerhetsrådet godkänt begränsade aspekter av deras närvaro.

Man måste analysera vad FN-mandatet gäller. Det ger nämligen ingen in blanco-fullmakt att bomba civilbefolkningen, det ger inte rätt att anställa utomrättsliga avrättningar (som de svenska trupperna gjorde i Boka exempelvis). Det ger inte rätt att utbilda afghansk militär i hur man slår ner fredliga demonstrationer. Det ger inte rätt att bedriva avlyssning av det afghanska telefonnätet på ett sätt som enligt expertis strider mot de mänskliga rättigheterna.

Kort sagt Oef, Nato, Isaf har ett begränsat mandat, som eventuellt täcker en del av verksamheten men inte det krig som bedrivs i växande skala mot fredlig civilbefolkning. Att FN:s säkerhetsråd med stormakternas vetorätt inte kan mobilisera sig till ett fördömande av ett barbariskt angreppskrig är en sak. Men det utgör knappast anledning för Sverige att opåkallat kasta sig in och be att få vara med om dessa krigsförbrytelser.

Gunnar Andrén har i riksdagen frågat Carl Bildt var FN:s begäran om mera trupper från Sverige till Afghanistan finns? Han lär sannolikt bli Andrén svaret skyldig, för någon sådan begäran finns inte och kan inte finnas, eftersom FN inte har några trupper i Afghanistan, endast 1 600 civilanställda.

Carl Bildt försöker också mörka Isaf:s karaktär när han säger att det består av 41 länder varav 15 icke-Nato-länder. Det väsentliga förhållandet är ju att 97 procent av Isafs trupper är Nato-trupp och att den största kontingenten är USA:s. Här finns inte minsta sken av oberoende.

När Bildt kallar Isaf:s insats för "fredsfrämjande" är det inte bara i sak fel utan också formellt. FN-mandatet gäller kapitel VII i FN-stadgan, dvs fredsframtvingande.

Inte med ett ord berör Carl Bildt den känsliga frågan om det förbehåll den svenska riksdagen gjorde 2005.

I den proposition som riksdagen antog 6 december 2005 hette det: "En sådan princip är att den internationella säkerhetsstyrkan ISAF och koalitionen OEF även fortsättningsvis skall vara två distinkt skilda insatser som verkar under separata mandat och befälskedjor."

Istället nöjer han sig fräckt med att säga att den hopslagning av ledningsfunktionerna i Oef och Isaf som skett underlättar "samverkan". Det var ju just detta riksdagen sa inte skulle ske.

Stefan Lindgren

Propositionen finns att ladda ner på UD:s hemsida.