Borg lägger ner Västerdalsbanan

Borg lägger ner Västerdalsbanan

Det är inte Trafikverket som skall anklagas om Västerdalsbanan läggs ner. Man har rätt i att det inte finns pengar för upprustning. Men vem är det som sett till att det inte finns pengar. Jo finansminister Anders Borg. Både Alliansen och de rödgröna sade före valet sig vilja satsa lika mycket på vanliga järnvägar i den nationella långtidsplanen. Men han känner sig inte besvärad av att svika vallöften eller köra över infrastrukturministrar. Första budgeten efter valet började neddragningen av investeringsbudgeten för järnväg (men inte för väg) och om två år skall den vara nere i fem miljarder kronor, en och en kvarts promille av det årets BNP på 3.981 miljarder kronor.

Det är inte för att statsfinanserna är i kris. Trots skattesänkningar på bortåt 150 miljarder, riktad mot de mest gynnade, kommer det årets budgetöverskott att vara nästan lika stort och statens nettoförmögenhet att vara 1.049 miljarder kronor. Borg förstår inte behovet av järnväg trots larm om växthuseffekt och sinande olja och moderata regionpolitikers vädjan om större järnvägsinvesteringar för sina regions utveckling.

Kan man inte upprätthålla persontrafik på Västerdalsbanan, därför att underhållet är för dåligt, så att det blir alltför många rälsbrott, och man inte vill bekosta en upprustning. skall man inte tro att det går att köra mycket tyngre godståg på den heller. Den trafiken kommer ut på riksväg 71, genom samhällena, till den redan alltför stora lastbilstrafiken där, som borde gått på järnväg.

En fullastad 60 tons lastbil sliter väg som 75.000 personbilar enligt en rapport från Vägverket, numera en del av Trafikverket. Men det betalar den inte skatt för. Vägen blir spårig och trafikfarlig. Olyckorna ökar, isynnerhet när fjällturisterna också skall samsas på vägen.

Det är fråga om verkligt stora godsmängder som kan komma att gå på Västerdalsbanan, om den upprustades. Med de åtta milen söderut av Inlandsbanan återställd finge virkestransporterna norrifrån med tåg 15 mil kortare väg till Vänerhamn. Enligt Skogsforsk skulle energiflisen som finns att hämta efter Inlandsbanan kräva 2.000 tåg om året. Söder om Vansbro och uppe i Sälen finns det så mycket porfyr, ett hårt berg oöverträffat för makadam som Tyskland vill ha, att transporterna med det skulle kunna bli lika stora som på Malmbanan. Men det är bara järnväg som kan ge tillräckligt lågt transportpris, för att det skall bli möjligt.

Bara att överföra den lastbilstrafik som redan alstras i området till tåg skulle göra en banupprustning lönsam. Med nedläggning kommer de järnvägstransporter, som nu sker, ge 150 extra lastbilar om dagen, och en extra förslitning om tio kronor milen.

Därtill borde en upprustad bana ge 50 minuter snabbare persontrafik mellan Malung och Borlänge med tåg än med buss. Det finns bäddar för 60.000 i Sälen, om ett par årtionden blir de en tredjedel till. Det mest naturliga sättet att klara resorna dit vore Västerdalsbanan och en förlängning till Sälen av den.

Att riva upp järnväg i en region med sådan potential kan inte vara ekonomiskt rationellt. Det är svårt att förstå de rödgröna dalapolitiker som bara med ett beklagande bidrar till detta, genom sitt beslut att lägga ner persontågstrafiken från 12 december, i stället för att protestera och kräva upprustning och elektrifiering. Det är ett svek inte bara mot Västerdalarna utan mot hela Dalarnas livskraft.