Borgs nya järnvägsattentat

Borgs nya järnvägsattentat

Förutom att de rödgröna också tänkte satsa på höghastighetsjärnväg, ville både alliansen och de rödgröna satsa lika mycket i långtidsbudgeten på järnvägsinvesteringar före valet. Det bekräftades också av moderaterna i Järnvägsfrämjandets enkät. I första budgeten efter valet kom bedrägeriet. Då skulle investeringsanslaget dras ner successivt med över sju miljarder kronor om året för att nästnästa år hamna på 5 miljarder, 1,5 promille av BNP. Det är inte infrastrukturministern som styr över trafikpolitiken utan finansministern. Nu har Borg kommit med ett nytt attentat. Kommunerna kan inte få järnväg byggd i förväg genom att förskottera medel.

Trafikverket och näringsdepartementet samverkar för att försöka lösa järnvägskaoset, men finansdepartementet har lagt in ett veto genom att införa en begränsningsregel, att högst 30 procent av varje års trafikanslag får förskotteras för att tidigarelägga de investeringar i vägar och järnvägar, som finns i långtidsplanen. Det har satt stopp för ökad medfinansiering (för att begränsa återbetalningarna som belastar framtida anslag). Trots att pengarna finns, både hos medfinansiärer och Trafikverket, får man inte ta emot kommunernas förskott. Det som återstår är att kommunerna avstår från återbetalningskrav.

För kommuner och regioner hade det varit en möjlighet att komma bort från flaskhalsar som hindrar utökad kollektivtrafik. Därför har med de strypta anslagen intresset för att förskottera exploderat, så att man överskridit det nyinförda taket för hur mycket som får förskotteras. För Trafikverket hade det varit ett sätt att för framtiden minska det järnvägskaos, som har varit, och som kostat så mycket för persontrafik och godstransport. Det är till stor del en fråga om bristande kapacitet, som sedan ger trafikstörningar över hela landet, när en punkt får problem.

Det är inte nog med att Sverige satsar mindre än hälften på järnvägsinvesteringar mot snittet av EU-länder, enligt en jämförelse för perioden 2007-2013 gjord av riksdagens utredningstjänst: Järnvägsinvesteringar i internationellt perspektiv. Byggkostnaderna är också 85 procent högre än i andra länder. Vi bygger alltså bara två femtedelar så mycket järnväg som Europa i förhållande till vår BNP. På underhåll satsar Europa över 2,5 gånger så stor andel av BNP och på reinvesteringar 13 gånger så mycket. Till det kommer vårt höga kostnadsläge.

Det kan ej vara klok ekonomisk politik att låta infrastruktur förfalla på det sättet. En finansminister som ser som sin främsta uppgift att spara så mycket, att statens förmögenhet växer till 1.231 miljarder kronor år 2015 och budgetöverskottet till 182 miljarder kronor, 4,4 procent av BNP, har missförstått sin uppgift. Det är inte att arbeta för invånarnas bästa utan stöld. Räntabla investeringar gör Sverige rikt, inte pengar på kistbotten, eller skatteändringar och bidrag som gynnat främst de som redan har det bra med 150 miljarder kronor om året.

Att Sverige satsade över en procent av BNP per år från 1856 fram till första världskriget på järnvägsinvesteringar, till största delen på lånade pengar. Det gjorde landet rikt. Det behöver vi göra igen för hämta igen mångårigt förfall och klara ökat behov av järnvägstransporter.

Hans Sternlycke