Dags döpa om Järnvägsfrämjandet

Dags döpa om Järnvägsfrämjandet?

Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet fyllde trettio år förra året. Den hette från början Rädda Järnvägen, eftersom det då var den stora järnvägsnedläggningens tid. Med budgetförslag för järnvägen, som riksdagen skall besluta om nästa måndag, är det nog dags att åter döpa om föreningen till Rädda Järnvägen.

Med ett neddraget underhållsanslag och med en investeringsbudget, som på fyra år skall minska till en tredjedel mot i år, är det fråga om nedläggning igen. Vi riskerar åter vad Jan du Rietz beskrev i sin bok Den stora tågurspårningen. Väljarna är bedragna. I valet gick Alliansen ut med att järnvägens andel av investeringarna jämfört med vägens skulle vara 57 procent under långtidsbudgeten. Tre procentenheter högre än i år. Det var svaret Järnvägsfrämjandet fick i sin valenkät till partierna. I stället halveras andelen till 27 procent till 2014.

Anders Borg vill annorlunda. Han har länge hävdat att Sverige i många år har överinvesterat i järnväg. I stället för att huka sig ner inför finansministern och få skämmas, borde moderata järnvägsvänner stå upp för vad man lovade i valet. Egentligen bör Borg avsättas. En minister, som har så dålig kunskap om järnvägens behov, och som visar så liten vilja att sätta sig in i vad han enväldigt vill besluta om, är inte värd förtroende.

Det är nu alliansen som har ansvaret. Det går inte längre att skylla ifrån sig järnvägens brister i dag på socialdemokraternas otillräckliga anslag för mer än fyra år sedan. Det går inte att skylla SJ och Trafikverket för kommande vinterkaos, som troligen blir värre än förra vinterns. De gör så gott de kan. Det är pengarna som fattas. Hamnar ansvarigheten där den hör hemma ligger alliansen illa till i vår.

En stor del av järnvägsnätet har kapcitetsproblem. Bristen på reserver gör att störningar som orsakas av dåligt underhåll på infrastruktur och materiel fortplantas i hela landet. De direkta kostnaderna för tågens förseningar i vinter var tre till fyra miljarder kronor. De indirekta med människor som inte kom till arbetet, industrier som måste stanna och kommande överflyttningar av transporter till väg är större. Det är fråga om Sveriges konkurrensförmåga.

Underhållskulden för järnvägen är åtta miljarder, enligt vad som framgick av f. d. Banverkets framtidsplan, och den ökar med en och halv miljard om året. Alltmer av underhållet får skötas akut för att avhjälpa fel i stället för att vara förebyggande. Det blir dyrt och ger onödiga stopp i trafiken.

Att spara genom att inte underhålla det kapital vi har i järnvägen är dumsnålhet. Att satsa på stora motorleder, som Förbifart Stockholm, är kapitalförstörelse, när vi står inför en framtid med sinande olja. De pengarna hade varit bättre använda till kollektivtrafik.

Inför den framtiden måste vi använda alla resurser vi kan till att bygga och återupprusta järnväg för att kunna trygga försörjning och transporter. Det kommer bara att finnas bränsle för en del av dagens vägtrafik. Den kan bara bli kompletterande. Borg och hans likasinnade har inte hängt med sin tid. Nu är det järnvägen som måste bli huvudalternativet.

Hans Sternlycke