För långsamma järnvägssatsningar

Järnvägssatsningen behövs omedelbart

Region Skåne tror, att när Fehmarn Bält-bron blir färdig 2018, kan det innebära nära fördubblad lastbilstrafik i Öresundsregionen, en ökning med 80-100 procent. Kommande oljebrist kommer troligen att sätta stopp för det. Någon verklig satsning på alternativa bränslen har inte har gjorts, och även om den görs kommer den bara att kunna ersätta en del.

Kan långtradartrafiken öka så mycket är det rätt förskräckande för klimatet och miljön. Ständigt växande konsumtion är inte hållbart, men det ekonomiska systemet är inte så lätt ändrat. Långväga frakter kan dock snabbt föras över på tåg, och måste det för att klara transporterna när oljan sinar. Vi är på toppen av oljeuppumpningen nu. Amerikanska försvaret har varnat för att det om fem år kommer att saknas 10 miljoner fat olja om dagen, Ett fat är 159 liter. För att klara transporterna då behöver det ökad järnvägskapacitet snabbt.

Det snabbaste sättet att minst dubbla kapaciteten på stambanorna - och därmed få plats med mer gods - är att skapa jämnare hastighet mellan tågslagen genom att skilja ut de snabba tågen från dem och bygga höghastighetsbanor. Om man vill går de att bygga fort. Spanien byggde femtio mil på fyra år och Kina hundra mil. Men Sverige blir troligen inte någon höghastighetsbana färdig före 2030. Även med långa svenska miljöprövningstider kunde ett nät mellan de skandinaviska huvuudstäderna stå klart innan 2018.

Alla partier, utom kd, höll med om att det finns ett klimathot i svaren på en enkät från Järnvägsfrämjandet, men det var bara två partier, s och kd, som klart trodde på att oljan skulle sina snart. Ändå leder inte ståndpunkterna till förslag att omdirigera infrastrukturinvesteringar från väg till järnväg i långtidsplanen 2010-2021. De rödgröna vill bygga lika mycket väg som borgarna. Visserligen säger de att de tänker lägga 100 miljarder mer än alliansen på järnväg, men extramedlen kommer i slutet av perioden. Åren 2011 och 2012 är anslagen bara 0,8 respektive 2,7 miljarder högre. Detta när vi snart befinner oss i kris och borde handla raskt.

Om man inte hinner få fram planer för ny järnväg de första åren kunde man rusta upp banor tills dess. Det kan göras omedelbart. Vänstern skulle vilja lägga 12 miljarder kronor på de lågtrafikerade banorna, ungefär vad som behövs för att kunna fortsätta köra på dem, men miljöpartiet säger att pengarna ska brukas där de gör störst klimatnytta, alltså i storstadsområdena. På det sättet kan inte glesbygden offras. Banorna behövs som reserv för trafiken och för att få fram virke till energi.

Till 2018 behövs ytterligare spår över Öresund för att klara godset, kanske över Helsingborg-Helsingör. Öresundsbron når sitt kapacitetstak redan innan det kommer påspädning av trafik från Fehmarn Bält-bron.

Intrycket av partiernas förslag till järnvägsinvesteringar är att den oro för klimat och energi de kan känna ger vackra ord men inte att den beslutsamhet för en snabb omställning som skulle behövas inte finns. Situationen nu kräver samma målmedvetenhet som fanns de första femtio åren av järnvägens historia. Då satsade man en procent av vår bruttonationalprodukt på att bygga järnväg. I dagens penninvärde är det 30 miljarder kronor om året.

Hans Sternlycke