Kriskommission för järnvägen. Avsätt Lena Erixon

Järnvägsvänner har ofta hävdat att Trafikverket måste upplösas och vi få tillbaka ett Banverk, jag själv också, om inte järnvägen skall fortsätta att misshandlas i något som egentligen bara är ett förvuxet Vägverk, där alla järnvägskunniga flyktat. Men saken är kanske enklare än så. Avsätt Lena Erixon som generaldirektör! Hon har varit en klimatkatastrof sedan hon tillträdde 2015.

Hon var tidigare generaldirektör för Vägverket och ledde sedan den stora Kapacitetsutredningen om transportsystemet, som kom 2012. Där ansågs att stora investeringar för att öka godstrafiken på järnvägen inte är samhällsekonomisk lönsam. Där framfördes också att vi måste våga lägga ner lågtrafikerade järnvägar och ersätta dem med buss. Med dubbla restiden och trots att de satsningar på regionalbanor som gjorts visat ungefär åttafaldigat resande.

Långtidsplanen för infrastruktur 2018-2029 som togs i början på året, samtidigt som riksdagen beslutade om klimatlagar om nollutsläpp, fortsatte Kapacitetsutredningens tänkande och innebär ytterligare gynnande av flyg och väg och missgynnade av järnväg. Klimatmålen skall nås med elbilar och elvägar. Även med eldrift är energiförbrukningen fyra gånger så stor som med tåg. Samma med ytbehovet.

Glömt är tidigare beslut om konkurrensneutralitet mellan trafikslagen och att banavgifterna sänktes för att kompensera för att lastbilarna fick slopad kilometerskatt 1993 mot högre bränsleskatt, och att de fick bli 60 ton tunga mot Europas 40 ton. Istället fyrdubblas nu banavgifterna från 2009 till 2025, och stomvägnätet förstärkas för att klara 74 tons lastbilar.

Mötesplatser har rivits upp, växlar och industrispår har rivits upp Underhållet skulle behövt fördubblats för att fylla igen underhållsskulden. Vi får signalfel, solkurvor och nedrivna kontaktledningar. Hastigheten måste sänkas. Järnvägens kapacitet räcker inte till, och det är godstrafiken som får stå tillbaka då. Godstågen får vänta mycket för möten. Kostnaden för den ”skogstiden” är sex miljarder kronor om året.

Resultatet ser vi som att godstransporterna med järnväg exklusive malmtransport minskar både i absoluta tal och som andel av godstransporterna. Framför oss ser vi det totala sammanbrottet för entreprenörerna som kör tåggods.

Vi kan inte ha det så. Det är dags för en kriskommitté för järnvägen och att Trafikverket omorganiseras, och om det inte läggs ned bör åtminstone dess generaldirektör, Sveriges högst betalde, avsätts som olämplig för sin uppgift.

Hans Sternlycke