Riv inte mer på Västerdalsbanan

En gång gick tåg från Stockholm till till Särna. Först revs sträckan till Särna och tio år senare revs Malungsfors-Sälen. Nu finns hälften kvar av järnvägen i Västra Dalälven, 13,3 mil, och de 6 kilometrarna ytterligare till Borlänge. Nu föreslås 43 kilometer till för indraget underhåll och rivning efter tre år är 43 kilometer. Milen mellan Malung och Malungsfors är dock redan utan underhåll och oframkomlig därför att flera vägövergångar är överasfalterade.

I Malungsfors fanns en virkesterminal som kommunen och Fiskarheden AB, med en export av 600.000 kubikmeter virkesprodukter, vill se återuppbyggd.

Persontrafiken är nedlagd sedan ett par år. Bidragande var dålig standard med ett otal rälsbrott och det kommande införandet av regional ERTMS, som krävde dyr ombordutrustning på tågen.

Trafikverket angav 2012 reinvesteringsbehovet på Västerdalsbanan till mellan 435 och 650 miljoner kronor fram till Malung. Det största beloppet om om man skall ha konkurrenskraftig persontrafik. Det ansågs olönsamt på grund av för lågt resande. Mellan Vansbro och Malung var godsmängderna obetydliga, men företagarna på sträckan har annonserat intresse för överflyttning från väg till järnväg motsvarande 2-3 tåg per dygn.

En kostnadsuppräkning för ett par år sedan av 1986 års utredning om en bana till Sälen kom till 1.065 miljoner kronor för att få hela Västerdalsbanan upprustad och återuppbyggd längs gamla banvallen, men nu bara till Fiskarheden/Sälen eftersom den sista delen blivit bebyggd. Ett förslag från 1996 uppdaterades 2002 av länsstyrelsen. Tre olika standardnivåer inklusive elektrifiering kostade från 1.280 till 3.600 miljoner kronor. 500.000 ton gods kunde öveföras från lastbil. Ändpunkten föreslogs till Lindvallen i stället för Sälen, eftersom turistcentrat ligger där.

Enligt en utredning 2010 av Västerdalsbanans intresseförening kostar det 710 miljoner kronor att upprusta Västerdalsbanan till Malung plus 560 miljoner för elektrifiering. Flera stora företag ville frakta med järnväg då. Restidsminskningen måttlig var dock måttlig, trots 165 kilometer i timmen. Rimligare vore en kvart snabbare, 70 minuter från Borlänge till Malung. Bussen tar 130 minuter.

Om banvallen är tillräckligt bra, kude det räcka med 450 miljoner till för att få järnväg Malung-Sälen. Upprustningen nyligen Bjärka Säby-Linköping gick på 70 miljoner kronor per mil för makadamballast, betongslipers och helsvetsat spår. Med det minskar underhållskostnader till tredjedelen.

Förslaget att bygga flygfält i Sälen går på 1,3 miljarder kronor. Då är det osäkert om man kan flyga dit, när sinande olja om några år ger bränslebrist. Det faktumet ställer också frågan vilken bilturism vi kan ha i framtiden, och hur Sälen-området kan överleva som vintersportort. Där finns idag 60.000 bäddar som ger arbete åt 4.500 anställda vid säsong. Inom 20 år planerar man nå 100.000 bäddar.

Med återuppbyggd Inlandsbana till en mil söder om Vansbro skulle fyndighet av porfyr, som ger en dubbelt hållbar makadam mot med annan sten, kunna exporteras till en hungrande marknad i Europa och världen. Om åtta mil av Södra Inlandsbanan återuppbyggs kunde vägen för export av Dalarnas råvarutillgångar bli åtta mil kortare.

Nu går det mesta godset med lastbil genom samhällena i konkurrens med turisttrafiken på en otillräcklig och olycksdrabbad väg och med hårt vägslitage. Att bygga om vägen kostar många gånger mer än att åtgärda banan.

Därför vore det olyckligt att kapa ännu en bit på Västerdalsbanan för att ha en liten trafik kvar till höga underhållskostnader. En återupprustning och uppbyggnad till Sälen vore mer lönsam och mer i överensstämmelse med klimatmålen. Det skulle ge de 6.800 invånarna i Vansbro och de 10.100 i Malung/Sälen bättre möjligheter.

Hans Sternlycke

ordförande Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet