Slösa inte pengar på järnväg för blandad trafik

Slösa inte pengar på järnväg för blandtrafik

Regeringen sitter kvar i gammalt tänkande när man bara vill bygga järnväg för 250 kilometer i timmen och där blanda snabba persontåg med långsammare lokaltåg och godståg. Det är penningförstörelse. Om man skiljer på snabb och långsam trafik kan man köra många gånger fler tåg.

Nu vill norrmännen ha höghastighetståg till kontinenten. Men om de inte kan få köra mer än i 250 kilometer i timmen genom Sverige kan de inte konkurrera tidsmässigt med flyget. När oljan sinar och flygresan blir dyr hade det varit värdefullt med snabba tågförbindelser till kontinenten. Ökad tågtrafik hade också minskat växthusgasutsläppen.

Med tåg med mycket olika hastighet dras kapaciteten ned drastiskt, därför att tågen hinner i fatt varandra. Skiljs de snabba persontågen ut blir hastigheterna jämnare, behovet av luckor minskar, och trafikflödet kan mångdubblas. Därför är att bygga höghastighetsbanor det billigaste sättet att få plats med mer trafik och mer gods på den vanliga järnvägen.

För Göteborg kunde sådana banor ge överlevnad för dess hamn som transocean hamn. Spåren in till staden är överfulla. Godsflödet med tåg stryps. Mer gods skulle kunna fraktas om staden får höghastighetsförbindelser till Oslo, Stockholm och Köpenhamn. De skulle också göra Göteborg till ett nav i Norden.

Förr var det Norge som inte ville satsa på järnvägen. Nu är det Sverige. Norden är en utkant i Europa och bör för sin konkurrerenskrafts skull satsa på höghastighetsjärnväg och kräva också den hastigheten genom Danmark, över Fehmarn bält-bron och genom norra Tyskland för att nå det europeiska nätet.

Projektledaren för Jernbaneverkets höghastighetsutredning, Tom Stillesby, slog larm på sin hemsida om svenskt motstånd. Norska Aftenposten slog upp det stort: Sverige nekar oss höghastighetståg till Europa var rubriken. Norge planerar att bygga spår på sin sida gränsen för 330 kilometer i timmen för att nå Köpenhamn och Stockholm. Men Sverige vill bara bygga vidare för 250 kilometer i timmen. Då kommer vi inte att kunna konkurrera med flyget, säger norrmännen, för det behöver vi komma ner i en restid under tre timmar.

Enligt Stillesby säger Gunnar Malm, VD för Trafikverket, som utrett ett svenskt höghastighetsnät och nu sitter som expert i den norska höghastighetsutredningen, att den svenska regeringen gett besked om att vi skall inte utreda för högre hastigheter än 250 kilometer i timmen. Regeringen påstår sig nu inte ha tagit ställning till detta.

Gunnar Malm utredde inte höghastighet på sträckorna Oslo-Stockholm och Oslo-Köpenhamn, trots att de borde ha högt passagerarunderlag, om man skall döma av flygtrafiken. Nätet han utredde, Stockholm-Jönköping och vidare till respektive Göteborg och Malmö, gick på 125 miljarder kronor och var nätt och jämt lönsamt. Detta trots att själva höghastighetsbanan slutar i norra Skåne i ena änden och i Järna i andra. En anledning är dyra stadsgenomfarter, en annan mycket tunnlar.

Det finns effektivare sätt att bygga järnväg. Här visar kineserna vägen. Man bygger till stor del på broar. Med deras rationella byggteknik blir det inte dyrare än att med konventionell teknik få långa tunnlar och att göra stora massförflyttningar till banvallen. Underhållet blir mycket lägre med ett betongbygge, och det är en förutsättning för riktigt höga farter. Kineserna har hela tiden höjt hastigheterna och siktar mot 500 kilometer i timmen. Byggd på broar skapas inga barriäreffekter av järnvägen, och placeringen av den blir mycket friare.

Om regeringen sitter fast i sitt feltänk bör det undersökas, om det går att bygga ändå genom investeringsgarantier och järnvägsobligationer. Norska oljefonden är beredd att satsa, men bara via aktier i ett svenskt projektbolag. Det är järnvägar som är framtiden inte vägar eller flygtrafik.

Hans Sternlycke

ordförande Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet