Nyhet -
Allt fler och större militära övningar inom Nato
Mellan 2014 och 2019 har Nato ökat sin övningsverksamhet och skiftat fokus. Allt för att återförsäkra de allierade och avskräcka en kvalificerad motståndare: Ryssland. Det visar en rapport från FOI.
Rysslands illegala annektering av Krim 2014 påverkade Natos övningsverksamhet omedelbart. Antalet övningar som Nato och dess medlemsländer har genomfört har dubblerats mellan 2014 och 2019, från 155 till 310 stycken. Det visar rapporten ”Västlig militär övningsverksamhet 2014–2019”.
– Den här ökningen visar att ett stort kliv har tagits för att öka den samlade förmågan med målet att samarbeta mer effektivt, säger Albin Aronsson, biträdande forskare på avdelningen för försvarsanalys på FOI och en av författarna till rapporten.
Han förklarar att i och med att säkerhetsläget förändrades 2014 omvärderades situationen och övningsverksamheten blev ett prioriterat område bland Natos medlemmar.
Fler länder deltar
Att övningar fått en mer framskjuten plats i Natos strategiska tänkande syns också i flertalet europeiska staters och USA:s ökade försvarsbudget.
– Länder har valt att delta i högre utsträckning. Övningarna blir mer komplexa och större med fler soldater, vilket är ett tecken på att budgeten ökat och att de prioriteras, säger Björn Ottosson, forskare på FOI och den andra författaren till rapporten.
Jämfört med åren före 2014 är fler övningar nu:
- Kollektiva territorialförsvarsövningar
- Fokuserade på högintensiv krigsföring mot en kvalificerad motståndare
- Baserade på artikel 5-scenarion, som handlar om att ett angrepp mot ett Natoland är ett angrepp mot hela alliansen och att alla medlemsstater ska försvara det land som blivit utsatt för angrepp.
– Tidigare låg fokus på att sända expeditionsstyrkor till Mellanöstern och Afghanistan. Nu handlar övningarna om att träna förmågor som behövs när man strider gemensamt mot en kvalificerad motståndare. Det handlar till exempel om att förflytta gemensamma resurser från väst till öst, luftförsvar och ubåtsjakt. Det är en rejäl skillnad, säger Björn Ottosson.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen har också lett till att två av tre nyckelövningar har genomförts i Sveriges närområde, till exempel i Norge och Baltikum. Det är ett sätt att öka kännedomen om vår regions terräng och förutsättningar.
Tydliga brister framkommer
Att övningarna blivit fler, större och mer avancerade har dock också gjort att de tar lång tid att planera.
– Det är en brist att planeringsarbetet tar lång tid. För att koordinera många länder och säkerställa att många soldater får en gedigen övning tar vissa övningar flera år att planera. Det gör också att de blir mindre anpassningsbara, säger Albin Aronsson.
Trots att Natos övningar har ökat i storlek är de fortfarande förhållandevis små i jämförelse med Rysslands storskaliga strategiska övningar som kan uppgå till 100 000 man.
– Stora förbandsövningar genererar lärdomar om den samlade förmågan, och det är ett problem att europeiska stater inte har så stora styrkor att öva med, säger Björn Ottosson.
Ett annat dilemma handlar om att Natomedlemmar ser olika på vilka förmågor som ska övas – och vilka hotbilder som är aktuella. Här finns oenigheter både mellan Öst- och Västeuropa liksom Nord- och Sydeuropa.
– Nato har många medlemmar med egna nationella intressen. Men trots meningsskiljaktigheterna är det anmärkningsvärt att en så stor organisation har gjort en så stor omställning på så kort tid, säger Björn Ottosson.
