Svåra avvägningar när Sverige och EU ska bli mindre sårbara i kris

Coronapandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina har avslöjat sårbarheter i försörjningsberedskapen både för Sverige och på EU-nivå. I Sverige har flera utredningar dragits igång om hur försörjningsberedskapen ska byggas upp igen.

Samtidigt pågår det inom EU:s institutioner en diskussion om strategisk autonomi – det vill säga hur unionen kan minska mängden sårbara beroenden av länder och aktörer utanför EU. Det kan exempelvis handla om tillgången till mediciner eller möjligheten att föra en självständig säkerhetspolitik utan att riskera att förlora tillgång till viktiga handelsvaror.

– Men man talar också om vikten av att ha tillgång till teknologier som behövs för den gröna omställningen, så strategisk autonomi har inte bara koppling till säkerhetspolitik utan även till klimatfrågan, säger Jenny Ingemarsdotter, försteforskare på FOI:s avdelning för försvarsanalys och författare till rapporten Strategisk autonomi – om EU:s uppbyggnad av försörjningsberedskap ur ett svenskt totalförsvarsperspektiv.

Sverige först kritiskt

I sin rapport har Jenny Ingemarsdotter främst fokuserat på handels- och industripolitik. Idén om strategisk autonomi i EU innebär inte att man vill göra sig helt oberoende av omvärlden, utan en större möjlighet att hantera och minska riskfyllda beroenden, konstaterar hon.

– Tanken är att diversifiera beroenden, så att om man idag har ett starkt beroende av en viss aktör så är det bättre att sprida importen till flera olika aktörer.

Strategisk autonomi började diskuteras allt mer inom EU under 2010-talet. Den svenska regeringen var till en början kritisk mot att blanda samman handels- och säkerhetsfrågor, eftersom Sverige länge betonat vikten av frihandel.

– Men i och med pandemin tycks vår attityd ha mjukats upp, när vi såg att det fanns sårbarheter i vår beredskap och att vi inte bara behöver ha resiliens nationellt utan även tillsammans i EU, säger Jenny Ingemarsdotter.

Det har också blivit allt mer ohållbart att isolera handelsfrågor från universella värderingar som respekt för internationell rätt och mänskliga rättigheter, menar hon, något bland annat Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde påpekat.

– Som omvärlden ser ut nu blir det mer uppenbart att EU måste kunna agera som en självständig aktör.

Viktigt förstå utvecklingen i EU

Under det kalla kriget diskuterades i Sverige balansen mellan att ha ett välstånd byggt på handel och öppenhet mot omvärlden samtidigt med ett upprätthållande av säkerhet och trygghet.

– Den balansgången är samma som nu diskuteras på EU-nivå, säger Jenny Ingemarsdotter.

Parallellt med utvecklingen i EU är Sverige i full färd med att bygga upp en ny försörjningsberedskap som en del av det återuppväckta totalförsvaret. Hur de två nivåerna ska förhålla sig till varandra är inte alls självklart, enligt Jenny Ingemarsdotter.

– Det här är två processer som pågår på samma gång. Sverige implementerar hela tiden EU-regler, så man kan inte heller säga att systemen är helt åtskilda.

Jenny Ingemarsdotter föreslår i rapporten att Sverige ska inrätta ett forskningsprogram om ekonomiskt försvar och försörjningsberedskap för att förstå utvecklingen och kunna fatta informerade beslut.

– Vi behöver koppla samman kompetens om civilt försvar med säkerhetspolitisk kompetens och analys, inte minst från EU-sidan. Det räcker inte för oss att utgå från vår nationella nivå, vi måste följa utvecklingen om hotbilder och beredskap bredare än så.