Systematiska fel ger slutnota långt över budget

FOI har tagit fram en egen studie om systematiska fel i kostnadskalkyler, som har gjorts av Herman Andersson tillsammans med Peter Wikman. En anledning till att rapporten kommer nu är att stora investeringar planeras inom totalförsvaret.

–Det är ett problem historiskt att särskilt långa projekt, som inom Försvarsmakten, kostar mer. När projekt blir dyrare tvingas vi nedvärdera annat och spara på något som går snabbt, till exempel övningar, säger Herman Andersson.

Saknas forskning

Det finns lite svensk forskning inom området och få myndigheter utvärderar systematiskt sina investeringsprojekt utifrån den ursprungliga kostnadskalkylen.
Herman Andersson och Peter Wikman har använt sig av utvärderingar från Riksrevisionsverket, internationella studier och har inlett ett mycket konkret samarbete med Fortifikationsverket.

–Vi har plockat fram investeringsbeslut ur deras diarium och jämfört den beräknade kostnaden när beslutet togs med slutresultatet. Fortifikationsverket ska ha en eloge för att det finns så mycket material sparat, men det är mycket att gå igenom och sammanställa manuellt, säger Herman Andersson.

Motstånd mot att gräva i gamla beslut
Han tror att det finns ett generellt motstånd hos svenska myndigheter att granska gamla investeringsbeslut och jämföra med hur det blev i verkligheten.

–Det krävs ett visst mod för att stiga fram och visa att man har gjort missbedömningar. Men det här handlar inte om att enskilda handläggare eller myndigheter är inkompetenta, utan om helheten. Hela systemet med kostnadskalkyler är uppbyggd kring strategiska missbedömningar.

Blir dyrare i nio fall av tio

I ungefär nio fall av tio är kostnadskalkylerna för lågt beräknade och slutnotan drar iväg långt över budget. Orsakerna till detta är i hög grad psykologiska.

–Det finns en optimistisk bias inbyggd i systemet, det vill säga att vi människor är alltför optimistiska. Vi tror att det går att genomföra ett projekt på kortare tid och till en lägre kostnad än vad som är fallet. Den tendensen förstärks ju längre ett projekt är och desto mer ny teknik man använder, till exempel är rymdprojekt nästan omöjliga att kalkylera rätt, säger Herman Andersson och fortsätter:

–Sedan är hela systemet uppbyggd kring strategiska missbedömningar. Det handlar om att politiker vill fatta stora beslut, försvaret vill ha den här nya tekniken och industrin vill producera den. Det finns inga incitament för att sätta stopp för en alltför optimistisk kalkyl.

Behövs en erfarenhetsbas

För att komma tillrätta med de systematiska felen i kostnadskalkylerna föreslår Herman Andersson att det upprättas en erfarenhetsbas över investeringsprojekt inom staten. Då skulle man kunna utgå från verkliga och avslutade projekt, innan nya kostnadskalkyler ska göras.

Samtidigt kan inte framgången med ett projekt enbart mätas i hur väl det håller budgeten. Som exempel tar Herman Andersson operahuset i Sydney.

–Projektet blev väldigt mycket dyrare än vad man hade tänkt sig, men är också en succé som har satt Sydney på kartan över hela världen. Kanske hade man ändå gått in i projektet om man vetat hur dyrt det skulle bli, men en generell risk med systematiska fel är att de korrekt kalkylerade projekten nedprioriteras.

Nya steg i rätt riktning

Samarbetet med Fortifikationsverket kommer att fortsätta under året och ska resultera i en ny rapport som blir ännu ett steg i rätt riktning mot mer realistiska kostnadskalkyler.

– Om vi fortsätter som i dag finns en risk att vi inte använder offentliga medel där de gör mest nytta. Vi vill inte få till en millimeterrättvisa, men vi vill bidra till att minska problemen med systematiska fel. Om vi lyckas med det finns det mycket att vinna både för enskilda myndigheter och för hela samhällsekonomin, säger Herman Andersson.