Hamiltons Blandning: Argumentrensning i skattedebatten, del I.

I argumentationen mot mina flera och kompletterande förslag i en DN-debattartikel den 5/1 om sänkt skatt på inkomst av kapital och lägre värde på ränteavdrag, ignorerar mina meningsmotståndare oftast helt vad jag skrivit om andra kompletterande skatter för att hantera fördelningsfrågan, bortser även från behov av högre och stabilare tillväxt och en framtid för Sverige även i dagens värld när kapital rör sig lekande lätt över gränserna till den högsta avkastningen efter skatt, och talar istället ryggmärgsmässigt om "politiskt omöjligt", som är en tämligen vanlig omskrivning för ovilja eller oförmåga att gå in och djupa i sakfrågan.

En påminnelse om sakfrågan kommer här från Dagens Industri idag. (Text från underledare i Dagens Industri den 7/1 2011, som inte läggs ut på nätet, dock!)

"Det är utmärkt att [Folkpartiets] ekonomisk-politiske

talesperson, för in kapitalinkomstskatten

i den partipolitiska debatten

Det är hög tid.

Han vill att regeringen i vår arbetar

fram ett beslut som sänker skatten på

kapitalinkomster och därmed också

minskar värdet av ränteavdragen.

Sådana förslag leder lätt till negativa

ryggmärgsreaktioner från andra

politiker. Så även denna gång. Men

det vore olyckligt om förslaget avfärdas

så lättvindigt. Det finns nämligen

mycket starka skäl för att göra just

detta just nu. Eventuella ideologiska

eller partitaktiska invändningar borde

falla - vid tillräcklig eftertanke.

Regeringen har inte egen majoritet

men, som DI påpekade på ledarplats i

måndags, en sänkning från 30 till 25

eller 20 procent är en betydligt mindre

förändring än den som Social -

demokraterna genomförde för 20 år

sedan.

Carl B Hamilton vill se en mjuk inbromsning

av prisutvecklingen på bostadsmarknaden.

Eftersom BNP växer

rekordsnabbt är det angeläget oavsett

hur man bedömer frågan om det

finns en bostadsbubbla i dag eller inte.

Alla borde åtminstone vara överens

om att det är angeläget att det inte

uppstår någon.

Kan man dessutom strama åt hushållens

exceptionella lånelust utan att

det drabbar företagen är mycket vunnet

för sysselsättningen. Lägre värde

på ränteavdragen har samma effekt

som en räntehöjning för hushållen,

men det påverkar inte räntenivån för

företagen vilket Riksbankens höjningar

av styrräntan gör.

För företagens och arbetsmarknadens

utveckling är därför sänkta ränteavdrag

mycket bättre än höjd ränta.

Ju lägre räntenivån är när förändringen

görs desto bättre. Om boräntan

är 5 procent motsvarar en sänkning

av kapitalskatten från 30 till 25

procent en räntehöjning med 0,25

procent, det vill säga lika mycket som

en normal Riksbankshöjning. I dag

har de flesta lägre boränta än så.

Ett förändrat värde på ränteavdragen

bör alltså varken leda till stora

prisfall eller personlig ruin. Däremot

kan det fungera som en viktig signal

till hushållen om att vara försiktiga

med nya stora lån. Och det kan hjälpa

Riksbanken att hålla en lägre räntehöjningstakt.

Dessutom, vilket är allra viktigast,

skulle det öka tillgången på svenskt

riskkapital. I dag är svenska ägare

betydligt hårdare beskattade än

utländska. Kapitalskatten är i dag

mycket högre än i konkurrentländerna

och kapital flyter fritt över gränserna.

Svenska företag behöver mer eget

kapital och fler långsiktiga ägare för

att stå emot framtida kriser. Det är det

starkaste skälet att sänka kapital -

inkomstskatten."

EVA-LENA AHLQVIST

Skicka en kommentar >>>