Finland ser till helheten

Valenkäten som ABF genomförde under augusti visar att även om samtliga partier säger sig vara positivt inställda till folkbildningen så vill de borgerliga minska anslagen, vissa mer än andra. Det är särskilt intressant att ta del av partiernas svar på frågan vilken studieförbundens viktigaste uppgift i samhället är. Svaren spretar mellan att få bilda sig tillsammans med andra inom ett område som man själv är intresserad av, till att utgöra ett viktigt nav i kulturens infrastruktur. Andra menar att studieförbunden ska främja och stärka demokratin eller ge särskilt korttidsutbildade möjlighet till bildning/utbildning och underlätta etableringen i samhället. I ett av svaren hittar vi statens mål för folkbildningen ”att ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället”. Vilken tur att studieförbunden därmed svarar mot alla partiernas syn på studieförbundens uppgift! Vi kan också konstatera att sedan 1991, då Folkbildningsrådet bildades, har fyra statliga utredningar och Statskontoret kommit fram till att statsbidraget till folkbildningen bidrar till att uppfylla statens mål.

Ändå finns en ifrågasättande diskussion om studieförbunden och även om vi bortser från den nedbrytande fuskdiskussionen så behövs en bredare diskussion om folkbildningens – eller kanske hela vuxenutbildningens – framtid. Kanske går det att hitta inspiration utanför våra gränser?

Begreppen Active citizenship och Citizenship education är betydelsefulla komponenter i utvecklingen av vuxnas lärande i internationella sammanhang. Syftet är att stärka människan och medborgaren; för personlig utveckling, hälsa och ett gott liv; för engagemang i samhället och angelägna frågor som rättvisa, miljö och klimat; för delaktighet i kultur och ett hållbart arbetsliv. Civilsamhället står ofta som anordnare av Citizenship education, där delaktighet och reflektion är nyckelord. I det av Unescos medlemsländer nyligen antagna handlingsprogrammet för vuxenutbildning, Marrakech Framework of Action, pekas det ut som ett av tre områden för utveckling i världen. Sverige har kunskaper och erfarenheter att bidra med, men det förutsätter att vi främst ser folkbildningen som en tillgång – inte som ett kontrollobjekt.

I vårt grannland Finland ligger kultur och utbildning inom samma departement: Undervisnings- och kulturministeriet. Efter ett grundligt beredningsarbete som involverat många intressentgrupper fick riksdagen 2021 ta del av en Utbildningspolitisk redogörelse, en genomsyn av hela utbildningssystemet. Institutioner inom både formell och icke-formell utbildning, elever och lärare, arbetsmarknadens parter m.fl. har varit delaktiga i arbetet. En vision för utbildning och forskning fram till 2040 ligger till grund för delmål och åtgärder inom samtliga områden. Mål för det fria bildningsarbetet är bland annat att säkerställa ekonomisk långsiktighet i finansieringen. Man vill också främja validering av inhämtade kunskaper genom att koppla dem till det nationella utbildningsregistret.

De finska lösningarna kan naturligtvis inte direkt överföras till svenska förhållanden men det är önskvärt att även Sverige studerar utbildningssystemet i sin helhet utifrån de behov som finns nu och i framtiden. Under en längre tid har varje utbildningsform (inklusive studieförbunden) fått utvecklas inom sitt stuprör, och vi är en bra bit ifrån de flexibla studievägar som också ska finnas enligt Marrakech Framework of Action.