Många vägar till kunskap - Vikten av icke-formell och formell utbildning

Folkbildning, utbildning, bildning, kurser, seminarier… Oavsett benämning och format ger kunskap ”inte bara färdigheter och ökad förståelse av världen, utan skapar också förutsättningar för engagemang, delaktighet och tolerans”. Det uttrycker Folkuniversitetets verksamhetsidé, som antogs i en omarbetad version av styrelsen under 2019. 

Den politiska debatten handlar ofta om formell utbildning: grund- och gymnasieskola, vuxenutbildning, högskola/yrkeshögskola. Folkhögskolan ingår med delar av sitt utbud. Allt större ansvar läggs här. Exempelvis består Arbetsförmedlingens insatser för de arbetssökande idag mest av coachning och matchning, för utbildning hänvisas till det reguljära utbildningssystemet. När det talas om ett livslångt lärande för att klara ett för de flesta allt längre yrkesliv, är tanken att den formella utbildningen ska stå för det också. Samtidigt deltar en mängd människor i det som kallas icke-formell utbildning: studiecirklar, fristående kurser och personalutbildning är några exempel. Vid sidan av folkbildningen, det vill säga verksamhet anordnad av studieförbund och folkhögskolor, har kartläggningen av den icke-formella utbildningen varit begränsad. Därmed går vi miste om viktig kunskap om en företeelse som är ett komplement och ibland ett alternativ till det formella utbildningssystemet. 

Ett sätt att beskriva den formella utbildningen är att den inte kostar, är kvalitetssäkrad genom olika tillsynsmyndigheter och ger betyg eller examensbevis. Icke-formell utbildning är mer tillgänglig och flexibel. Inga inträdeskrav, sällan någon ansökningstid samtidigt som den kan vara kortare och lättare att kombinera med jobb. Beroende på format kan deltagarna påverka innehållet och gruppstorleken vara sådan att ett utbyte deltagarna emellan blir en betydelsefull del av processen. 

Folkuniversitetet har verksamhet inom både det formella och det icke-formella utbildningssystemet. Hos oss kan man läsa svenska på många sätt – som främmande språk på gymnasiets introduktionsprogram, sfi, i studiecirklar, på asylboenden, inom Arbetsförmedlingens program eller på en terminskurs i skandinavistik i Barcelona. I några fall ges betyg, i andra är det validering eller praktisk demonstration av kunskaperna som gäller. Oavsett vilket, lär man sig att kommunicera på ett nytt språk. Varför uppmärksammas inte den icke-formella utbildningen mer? En vidare syn på hur kunskaper kan inhämtas skulle leda till betydligt fler valmöjligheter för var och en, bättre individanpassning och kanske till och med en annan fördelning av resurser.