För många är favoritsporten eller laget mer än bara ett fritidsintresse. Det är en identitet, ett sammanhang och ett livslångt engagemang. Idag märks också hur supporterkulturen allt oftare tar plats i livets sista avsked – genom att allt från matchtröjor och klubbfärger till klacksånger får ta plats i begravningsceremonin.
Döden är omgärdad av traditioner, ritualer och föreställningar. Men det som “alltid har varit så” är inte nödvändigtvis sant. Många bär på idéer om hur en begravning måste gå till, hur man förväntas bete sig i sorgen eller vad som är tillåtet och inte – trots att verkligheten idag är betydligt mer flexibel än många tror.
Minnet av en person som gått bort lever vidare på många sätt – genom berättelser, traditioner och minnesfyllda föremål. En Sifo-undersökning från Fonus visar att en stor majoritet av svenskarna vill spara minnessaker från anhöriga – fotografier toppar listan, tätt följt av vardagliga föremål som en kaffekopp.
När någon dör förändras livet för de som blir kvar. Samtidigt uppstår ofta ett behov
Vad händer egentligen efter döden? Blir allt svart, eller fortsätter det på ett sätt vi inte kan förklara? En ny Sifo-undersökning från Fonus visar att svenskarnas föreställningar skiljer sig åt. Män tror oftare att det bara tar slut medan fler kvinnor tror att något väntar efter döden.
Det vi inte hinner eller vågar säga kan ibland väga tyngre än det som faktiskt blir sagt. En ny Sifo-undersökning från Fonus visar att varannan svensk ångrar något de aldrig hann säga till en närstående innan personen gick bort.
Den 23 november 1945 bildades Stockholms Begravningsförening. Det blev starten på något stort. I år fyller Fonus 80 år, en kooperativ begravningsverksamhet som växte fram ur behovet av en värdig och tillgänglig begravning för alla. Med folkrörelsernas kraft i ryggen har Fonus blivit Sveriges mest anlitade begravningsbyrå och en trygg samhällsaktör.
När Fonus grundades under mitten av 1940-talet
Hur pratar man egentligen med barn om döden – och bör man ens göra det? I en tid då omvärlden präglas av oro och osäkerhet blir frågorna om liv och död svåra att undvika. Men för många vuxna är samtalet laddat. En ny Sifo-undersökning från Fonus visar att nära en halv miljon svenskar helst undviker att prata med barn om sorg och döden.
Att ta farväl är en av livets största händelser där traditioner och ritualer länge har hjälpt till att ge sorgen en plats. Under allhelgonahelgen blir detta särskilt tydligt, när ljusen tänds och minnena får ta plats. En ny Sifo-undersökning från Fonus visar dock att sättet vi minns på skiljer sig åt – för de flesta sker minnet i stillhet medan andra söker tröst i gemenskap eller små ritualer.
Allhelgona är för många en tid för stillhet och minnen. Men när ljusen ska tändas på kyrkogårdar över hela landet är det många som inte kan vara där. En ny Sifo-undersökning från Fonus visar att över en miljon svenskar gärna skulle vilja besöka en gravplats, men saknar möjlighet. Bland dem som faktiskt planerar ett besök är männen betydligt färre än kvinnorna.För många är allhelgonahelgen en särsk
Fonus har för andra året i rad tilldelats Svensk Kooperations utmärkelse för bästa styrningsrapport inom kategorin Lättillgänglighet. Priset delas ut av Svensk Kooperations kodkommitté och lyfter fram hur kooperativa företag arbetar med öppenhet, transparens och demokratiska processer.
Juryn framhåller att Fonus styrningsrapport har ett pedagogiskt upplägg och är lätt att ta till sig. Rapporten
När någon dör väcks många känslor – men inte alltid de vi förväntar oss. Förutom sorg och saknad kan reaktionerna vara mångfacetterade och svåra att tala om. En ny Sifo-undersökning från Fonus visar hur känslor som ångest, lättnad och ilska är en betydande del av många svenskars sorgeupplevelse.
Vem kommer stå där för att ta farväl av oss och hylla vårt liv när vi en dag dör? För många handlar tankarna på döden inte bara om slutet i sig, utan om oron för att bli bortglömd. Många svenskar bär nämligen på en oro att ingen ska komma på deras begravning – mest oroar sig de unga.
