Bolotnaja: Aleksej Sachnin

Efter demonstrationerna den 6 maj på Bolotnajatorget följde enorma eftersökningar och gripanden av demonstranter och aktivister. Många greps under kortare perioder medan andra frihetsberövades och åtalades för allvarliga brott som massupplopp och våld mot tjänsteman. Flera av dem har dömts till långa fängelsestraff. Repressionen har inneburit att många ur den demokratiska oppositionen tvingats lämna landet. En av dem är Alexey Sachnin som 2013 flydde från Ryssland och idag har politisk asyl i Sverige. Här skriver han om sin syn på läget i landet och domarna som föll igår mot åtta av 6-maj fångarna.

Ryssland ett land på väg mot diktatur?

Efter att Stockholm varit värd för de olympiska spelen 1912, riktades en hel del anklagelser mot värdlandet om resultatfusk till Sveriges fördel. Den samlade kritiken som lämnades in till OS-kommittén omfattade 56 A4-sidor, men så bröt första världskriget ut och oegentligheterna på Stockholms stadion glömdes snabbt bort.

Nu, hundra år efter första världskrigets utbrott, avslutas OS i ryska Sotji. Hur många anmälningar om fusk det blir denna gång är oklart, men istället är det klart att Ryssland fått ta emot hård kritik för Vladimir Putins brott mot de mänskliga rättigheterna.

De ryska myndigheterna tar faktiskt västvärldens kritik på allvar. Regimen är rädd för ytterligare försämrade relationer med Europa. Den ryska eliten har sina pengar på Europeiska banker, äger lyxhus och lägenheter i EU och deras barn studerar här.

Putin ser OS i Sotji som toppen på sin epok. Den har visat hans betydelse och inflytande i världen. Därför har regimen gjort allt för att ge intrycket av att det politiska klimatet har mildrats i Ryssland. I december proklamerades en ”bred amnesti”. Efter 10 år i fängelse benådades oligarken Michail Chodorkovskij, och kvinnorna i Pussy Riot frigavs när de nästan redan hade avtjänat sina straff. Syftet var att beröva kritikernas argument mot regimen, men tyvärr var amnestin bara ett propagandadrag. Den inkluderade bara en bråkdel av Rysslands fångar och berörde nästan inte alls de som fängslats av politiska skäl. (http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/putins-amnesti-ar-bara-ett-spel/).

Myndigheterna stoppade tillfälligt de politiska rättegångarna. Den viktigaste av dem är den så kallade Bolotnajaprocessen, uppkallad efter åtalet mot de demokratiaktivister som deltog i en demonstration på Bolotnajatorget i Moskva den 6 maj 2012. Det var en fredlig och laglig massdemonstration som där hundra tusen människor kom ut för att protestera mot valfusk, korruption och sociala orättvisor, men den krossades brutalt av polisen.

De åtalade i Bolotnajafallet är vanliga civila så väl som kända oppositionsledare. Majoriteten av de 29 åtalade har suttit häktade i över ett år, utan att ha dömts än. Åtalarna har försökt måla upp en fantasianklagelse om att den huvudåklagade Sergej Udaltsov, ledare för Vänsterfronten, var en georgisk agent med uppdrag att störta regeringen. Även de flesta andra åtalas också för inblandning i samma påstådda konspiration. Medan oppositionen sitter fängslad har statiga medier hängt ut dem som ”förrädare” i ett försök att få befolkningen att acceptera de kommande hårda domarna.

Men i samband med OS har processen pausats, och elva av Bolotnajafångarna fick amnesti, eftersom regimen ville undvika internationella protester. Putinregimen lyckades också undvika skandaler. Det blev inga bojkotter och inga sanktioner. Och nu, när spelen är över och journalisterna har packat ihop och åkt hem, är det fritt fram att åter slå ner på oliktänkande.

Den 18 februari inleddes rättegången mot Sergej Udaltsov, som enligt åklagarna och Kremltrogen media, fått rollen som den stora förrädaren och huvudskurken i skådespelet. Efter redan ett år i husarrest kan han dömas till ytterligare tio års fängelse. Samma straff hotar hans kamrat Leonid Razvozzjajev, som i oktober 2012 kidnappades av rysk säkerhetspolis i Ukraina direkt från FN:s högkvarter för flyktingar i Kiev, dit han flytt för att söka polisk asyl. Polisen torterade honom för att tvinga fram falska erkännanden och anklagelser mot Udaltsov. Erkännanden som han senare tog tillbaka.

Den 24 februari föll domarna mot åtta andra åtalade. Åklagarna hade krävt 5-6 års fängelse. Utanför domstolen samlades en folkmassa med tusentals demonstranter som visade sitt stöd för fångarna. Polisen grep runt 200 av demonstranterna, inklusive Maria Aljochina och Nadja Tolokonnikova från Pussy Riot. Samma kväll samlades folk till en ny spontan demonstration utanför Kreml varvid ytterligare 420 personer greps. Liknande stödmanifestationer hölls i flera dussin ryska och europeiska städer, inklusive Stockholm.

Aleksandra Duchanina, en 20-årig aktivist som står åtalad i Bolotnajaprocessen, sa i sina slutord till domstolen: ”Efter att ha hört åklagarens tal och deras krav på långa straff, förstår jag att de vill hämnas på oss. Hämnas för att vi var där och såg sanningen. Hämnas för att vi inte viker oss, inte erkänner de falska synderna. Vill verkligen myndigheterna så starkt straffa oss, att de för sina privilegier skull, offrar våra liv.”

De ryska myndigheterna är å ena sidan rädda för att provocera fram en ny massiv proteströrelse, speciellt med tanke på vad som hände i Ukraina. Europeiska politiker och människorättsorganisationer har börjat uppmärksamma Bolotnajafallet. Under sådana villkor kan även den blinde se att för grymma straff skulle kunna väcka stora protester och leda till en ny våg av massprotester. Därför valde domstolen att sänka straffet något. Av de åtta oskyldigt åtalade dömdes två till 2,5 års fängelse, fyra till 3,5 år och en fick 4 år. Den 20-åriga aktivisten Aleksandra Duchanina fick 3,5 års villkorlig dom i form av husarrest. Och regimen fortsätter att undertrycka civila rättigheter och oliktänkande.

De demokratiska länderna talar mycket om mänskliga rättigheter. Men om de nu blundar för hur den ryska regimen sliter sönder människors liv, skrämmer sitt folk till tystnad, och fängslar fredliga demonstranter då kommer omvärlden att ge Putin ett mandat att införa en riktig diktatur. Vi får inte låta det ske.

Aleksej Sachnin

Översättning Per Leander