​CIA och sanningen

I december 2014 släpptes en sammanfattning, av den amerikanska senatens rapport om övergrepp begångna av CIA i kriget mot terrorismen, framförallt under åren 2001 till 2006, Committee study of the Central Intelligence Agency’s Detention and Interrogation Program. Anna Wigenmark har läst om våld, tortyr och trakasserier. I »kriget mot terrorism« är internationell rätt långt borta.

Bakom rapporten ligger ett långt utredningsarbete av en granskningskommitté inom senaten. Länge såg den ut att helt undfly allmänhetens ögon. Även sammanfattningen är till delar fortfarande maskad, namn har tagits bort på exempelvis CIA-agenter, interna enheter, geografiska platser för möten eller länder där hemliga fängelser funnits.

Rapporten berättar om illegala förhörs-metoder mot misstänkta terrorister, om tortyr, grym och omänsklig behandling och bestraffning, om olagliga frihetsberövanden, hot om våld mot de gripna och deras familjer och i vissa fall mord. Den berättar också om att ingen enskild agent eller överordnad hållits ansvarig för brotten, och om hur övergrepp ursäktats av CIA-ledningen. Den berättar att den tortyr som de gripna utsattes för inte gav någon information som inte hade gått att få fram, eller redan hade tagits fram, genom vanliga förhörsmetoder. Den visar hur privata uppdragsgivare gavs mer eller mindre fria händer att förhöra med illegala metoder – och fick miljoner i ersättning. Den politiska ledningen fick vilseledande information om förhörs-metodernas effektivitet och användning. Men rapporten bekräftar också att vissa illegala metoder, som waterboarding, godkändes från politiskt håll. Inte minst visar den hur media matades med desinformation om hur tortyr varit effektivt för att avvärja nya terroristattacker.

Trots att rapporten berättar om övergrepp som måste vara – och är – kriminaliserade har ännu ingen åklagare påbörjat någon straffrättslig utredning. Det är en tystnad som inte är förenlig med vare sig internationell rätt eller med president Obamas löften om att förbjuda och motverka tortyr i alla sammanhang. Det finns en förlåtande ton i kommentarer från politiker bakom dess offentliggörande. Tiden, hotbilden, den akuta situationen är omständigheter som tycks ursäkta handlandet. Ett skäl kan också vara att order om illegala förhörsmetoder, eller tillåtelse om sådana, kom från hög politisk nivå.

Rapporten nämner inte de övergrepp som initierats och utnyttjats av CIA, men där torterarna tillhört främmande makt. Inte ens när CIA varit delaktiga i kidnappningen eller överlämningen. Den 18 december 2001 såg svensk polis på när CIA utsatte de båda egyptiska asylsökanden Ahmed Agiza och Mohammed Alzery för tortyrliknande behandling på Bromma flygplats. De fördes i blindo in i ett väntande plan, chartrat av CIA och fördes till egyptiska militära underrättelsetjänsten där de förhördes under tortyr om attacken mot World Trade Center. Männen åtalades aldrig för något brott, det fanns ingen koppling till terroristattacken och de har senare delvis fått upprättelse i Sverige. Men inte heller här hölls någon personligen ansvarig för övergreppen.

Under flera år har amerikanska organsationer som ACLU och Centre for Constitutional Rights drivit rättsprocesser mot allt och alla från president Bush och den tidigare CIA-chefen George Tenet till det flygbolag som förde personer, utpekade av USA som misstänkta terrorister, till länder där de sedan förhördes under tortyr. Alla dessa rättsfall har kastats ut ur det amerikanska rättssystemet. Anledningen? Risken för att en rättegång skulle avslöja statshemligheter som kunde skada den nationella säkerheten. Ingen som utsatts direkt eller indirekt för CIA:s tortyr har fått en dag i en domstol. Det är naturligtvis viktigt att rapporten från senaten, om så bara delar av den, offentliggörs. Den visar hur extremt illa det kan gå om paniken får ta över förnuftet i situationer av rädsla och fruktan. Det tragiska i hela historien är att CIA, liksom FBI, redan före den 12 september 2011 visste att förhör under tortyr är en värdelös metod att få fram korrekt information på. Ändå stod man redo att utsätta människor för obegripliga grymheter och var sedan beredd att ljuga sig blå om det. Det är svårt att inte ställa sig frågan om det inte fanns något annat än hämnd bakom handlandet?

»Den viktigaste läxan att lära av den här rapporten är att, bortsett från påtryckningar och behovet av att agera, säkerhetstjänsternas handlande alltid måste återspegla vilka vi är som nation, och följa våra lagar och regler. Det är just i tid av nationell kris som vår regering måste vägledas av lärdomar från historien och underkasta sig extern och intern kontroll«, kommenterade senator Feinstein, ordförande för kommittén när rapporten offentliggjordes.

Kunskap är viktigt – om man lär av den men att bara redovisa, förlåta och gå vidare kommer i det här fallet inte att vara tillräckligt. Företrädare för offren förbereder nya stämningsansökningar. Krav ställs från det civila samhället om tillsättandet av en särskild åklagare, om ansvarsutkrävande och om en reform av ett CIA som tappat nästan all trovärdighet. Krav helt i linje med internationell rätt och en naturlig konsekvens av det absoluta tortyrförbud som Obamaadministrationen säger sig följa.

Rapporten har också lett till att frågan om samarbetet med CIA och europeiska säkerhetstjänster har kommit upp igen, bland annat i Litauen och Polen. Sveriges samarbete verkar dock ingen undra över.