Arbetstillfällena skapade runt hemlösheten är problemet!

Det skulle vara intressant att se hur våra förtroendevalda politiker skulle reagera om socialtjänst och de i landet över 900 frivillig-brukar-klientorganisationer inriktade på hemlöshet kunde göra något åt den. Men för att detta skall ske måste de avkräva 10 000 tals trygga hem av sina uppdragsgivare, vilka är stat och kommun. Så för att någonting någon gång ska hända i denna fråga, så måste arbetstagarna kräva att sina arbetsgivare att de avsätter så många trygga hem som behövs för att lösa den. Politikerna sitter ju även i allmännyttans och många andra bostadsstyrelser och bestämmer över dessa lägenheter och hur många som ska byggas. Och denna fråga enligt vilket parti det än gäller en mycket angelägen och prioriterad fråga. Den kostar dessutom oss skattebetalare flera miljarder varje år att finansiera, så man kan fråga sig vart problemet ligger. Det enklaste men minst trovärdiga svaret är ju att på bred front med alla medel skylla på människorna utan både hem och talan, alltså de hemlösa. Men problemet är snarare att arbetet runt våra hemlösa blivit en av våra största arbetsmarknader, med sina över 30000 löntagare under den långa tid alla meningslösa utredningar pågått. I studien "Hemlösa män i Stockholm" skriven 1970 uttalades redan då en brist på riktiga bostäder och mindre enheter så här: "Fördelarna med små enheter är många. En liten enhet med få personer är inte mer segregerad än en vanlig familj. En närmare kontakt och ökad tolerans mellan avvikare och övriga medborgare möjliggörs endast om man ömsesidigt kan uppfatta varandra som enskilda individer" Utifrån detta citat och mina egna erfarenheter av stora enheter liknande Skå-Edeby, vilken var min tredje placering som nio åring. Då kan man idag 38 år senare fråga sig vilken (o)utvecklande skola våra politiker och tjänstemän tar sin examen i. Då det ständigt återkommande problemet med de utredningar som finns är att ingen kan ha läst dem eller helt enkelt skiter i vad som står i dem utifrån de beslut som fattas. Det vi ser och sett är att antalet hemlösa ökar i oförtruten takt, trots att våra politiker försöker hävda annat genom att med några pennstreck försöka "trolla bort" ett stort antal människor. Det går till så att i vissa av de kategoriboenden hemlösa bor i idag, tar politikerna ett beslut om att dessa inte tillhör "gruppen" hemlösa längre. Det är genom sådana här självförlöjligande fokusförskjutningar politiker så arrogant försöker fördumma hela svenska befolkningen att tro på deras ord och inte på det vi ser. Den här pågående leken med andra människors liv kan inte få gömmas undan och glömmas bort i politikers mest använda och missbrukade mening: "vi har precis tillsatt en utredningsgrupp att titta det". Det är de negativa resultat vi själva ser men också vad socialstyrelsen och flera av våra forskare i ämnet påtalat under många år vi måste tro på. De har i oberoende av varandras skrivelser kommit fram till att hemlöshet handlar mycket mer om den havererade bostadspolitik vi för och att stödet innan en vräkning sker från sociala myndigheter är undermålig. Så de skattemiljarderna till hemlösheten som satsas varje år för att hjälpa våra cirka 18000 hemlösa, men även den siffran är missvisande då mörkertalet enligt socialstyrelsen är stort. Utifrån det som skrivits här och det vi ser men av olika anledningar inte vill påtala, så är alla resurser och skattemiljarderna som årligen satsas för hjälp åt våra hemlösa ett hån mot de mänskliga rättigheterna vi skrivit under på. Hela hemlöshetsfrågan är ett enda stort fiasko, där alla är insnärjda i olika system där tystnaden är rådande.

Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa