Hemlöshet=Sömnbrist!

När ingen av de debatter som förts eller förs idag handlar om hemlöshet, utan om "de där hemlösa" och om hur "duktiga" olika organisationer är på att "behandla" och bemöta hemlösa och de symptom och diagnoser människor som är eller hamnar i hemlöshet har/får. Hur ska då hemlösheten kunna lösas?

Avlönade människor från olika organisationer och myndigheter ska i dessa så förutsägbara debatter i sin schizofrena hållning å ena sidan försvara sin arbetsplats, å andra sidan försöka låta trovärdiga när de säger sig stå upp för och hjälpa hemlösa med allas våra mänskliga rättigheter. Vilket blir av både bidragsgivarna (skattebetalarna) och bidragstagarna ett ansvarslöst förhållningssätt till varandra men framförallt inte trovärdigt för de hemlösa människor de tycker sig representera.

Detta beror på att 99,99% av dessa "hemlösarepresentativa" människorna inte själva levt i hemlöshet och därmed inte på något sätt kan relatera något i sitt liv med hur det är eller känns att vara hemlös. Så för att förstå ett stort problem och de allra flesta kan relatera till med att vara hemlös är sömnbristen. "Jag orkar ingenting idag", "jag känner mig helt slut" är vanliga fraser vi använder oss av då vi inte kunnat sova ut och är utvilade.

Detta händer självklart våra hemlösa också som ser sig och lever i otrygga hemlösamiljöer, där hemlösa aldrig kan få lugn och ro för att känna sig utvilade. När någon hemlös eller inte hemlös människa idag sätter sig ner, lutar huvudet åt sidan av trötthet och behöver sova en stund, kanske på en "offentlig" plats, så tar det inte lång tid innan offentlighetens väktare väcker en och kör ut människan/orna. Detta gäller för att ta några av alla offentliga platser; gallerior, tunnelbanor, bussar, bibliotek, tågstationer, bussterminaler eller egendomligt nog nästan vilken annan "allmän" plats som vi kan komma på.

Men vad händer egentligen med kroppen när människor av till exempel otrygghet aldrig kan få sova ut ordentligt och aldrig få känna sig riktigt utvilad? I FASS står att läsa; på kort sikt återfinns konsekvenser som: Sömnighet, plötsliga humörsvängningar, försämrat korttidsminne, försämrad förmåga att skapa, planera och utföra aktiviteter och koncentrationssvårigheter. På längre sikt av sömnbrist har vi: Fetma, för tidigt åldrande, utmattning, ökad risk för infektioner, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och mag-tarmsjukdomar. dessutom kronisk minnesförlust, försvagat immunförsvar.

Utifrån dessa konsekvenser av hemlösas sömnbrist kräver sedan politiker, myndigheter, frivilligorganisationer och privata aktörer att hemlösa ska komma på avtalade tider, vara totalt drogfria, vara lydiga och anpassa sig till system uppbyggda av och för människor med helt andra förutsättningar än vad våra hemlösa har.

Det enda som händer i dessa system är att det ställs och pratas om olika diagnoser, en vanligt förekommande idag är adhd. Då jag var liten hette det "vanartig". Diagnosen adhd eller andra bokstavsdiagnoser ställs och konstaters oftast på en människa som visar de ovanstående konsekvenserna av sömnlöshet. Men istället för att se och göra något åt detta, verkar snarare dessa "kvasidiagnoser" ställas för att rättfärdiga vår egen delaktighet i denna psykiska terror mot våra hemlösa. I ett samhälle där det räcker med ett litet streck eller några bokstäver för att ödelägga en människas möjlighet till ett "normal" liv med ett fungerande privatliv, är det svårt att tro på en lösning av hemlösheten.

Rolf Nilsson

Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa