Självgodheten och kontrollbehov stör syftet med att hjälpa hemlösa till ett hem!

Det synsätt som idag råder kring hemlöshetsfrågan kommer aldrig att leda till någonting som i grunden förändrar situationen för hemlösa. De åtgärder som sätts intar alla sin utgångspunkt i detta synsätt. Om vi verkligen menar allvar med att vi vill få slut på hemlösheten måste vi ändra detta synsätt.

Som det är idag accepterar vi att människor sover på gator, i portar, i soprum, på offentliga toaletter eller var det nu finns plats. Vi vill inte gärna se det här, men vi accepterar det. Många tycker att det är stötande. Det väcker upp obehagliga känslor hos de flesta att se hur människor hamnar helt utanför alla skyddsnät i vårt välfärdsamhälle. Därför har vi låtit en socialtjänst, privata företag och ett stort antal frivilligorganisationer lindra effekterna av detta tillstånd.

Dessa organ ser till att med statsfinansierade medel akut undanröja de allra påtagligaste effekterna av detta gravt inhumana tillstånd. Nämligen det tillstånd du hamnar i på grund av att du saknar bostad. Det har byggts upp en industri som årligen omsätter ca 10 skattemiljarder kring hemlösheten. En industri som avlönar anställda som alltmer har blivit beroende av dessa utstötta människor.

Enligt rådande ordning hålls människor kvar i hemlöshet. Detta har inte skattebetalaren generellt så stor kunskap om. De tittar snett på dessa lodisar och smutsiga parasiter som trots att det finns "hjälp" aldrig tar sig själv i kragen. Om folk visste så skulle de inte ha den inställningen.

Den ångest och den oro en hemlös människa utsätts för är mycket svår eller snarare omöjlig att föreställa sig för en människa som inte har varit där. Hopplösheten över att inte se någon som helst möjlig väg till trygghet kan den som aldrig varit där föreställa sig. Många dövar detta genom alkohol, en del även med andra droger. Men hur många skulle inte göra det under sådana levnadsförhållanden? Och då omgivningen hellre vill höja sin egen "förträfflighet" än att hjälpa utstötta människor, kopplas hemlöshet ihop med missbruk.  Därmed blir det också enklare att fortsätta stöta ut dem ur samhället än att stötta dem in.

Sanningen är att i fråga om detantal missbrukare som finns i hela Sverige så finner vi den absolut största gruppen innanför hemmets skyddade fasader. Det vill säga att de hemlösa representerar en ytterst liten procent av dessa drogberoende individer. Det ser bara "värre" ut hos de hemlösa.

Från alla hemlösa hjälpare används olika " visaosshurduktigduär" boenden" i utpressningssyfte för att få folk att sluta självmedicinera.

Ett återkommande hot är att slängas ut på gatan vid ett eventuellt "återfall". Ska vi ha ett land som beter sig så mot vissa av våra invånare? Vem blir frisk under sådana omständigheter? Oavsett om du sköter dig eller inte kan det väl inte vara särskilt civiliserat att hålla vissa människor kvar i detta bostadslösa tillstånd av moraliska skäl. Eller ska vi se hemlöshet som ett sätt för samhället att straffa de som inte "gör rätt för dig"?

Alkoholism klassas som sjukdom, så hur kan vi tillåta att människor inte får bo i ett tryggt hem på grund av en sjukdom? Trots all forskning och allt utredande verkar ingen förstå. Vi kvarhåller bara människor i detta tillstånd. Känns inte detta lite diskriminerande? Är inte detta bara en flykt istället för att göra något åt situationen? Det är även gigantiskt resursslöseri av både människor och pengar.

STOPPA ALLA UTREDNINGAR NU! Kunskapen finns! Skaffa fram billiga bostäder på en gång till de människor som inte har. Det sociala och alla "frivilliga" kan därefter omformulera sitt uppdrag: Ge det stöd som krävs i bostaden för att behålla den för de som vill och behöver. Ett hem är förknippat med integritet, privatliv och självkänsla. Det är kopplat till det egna jaget. Även om det är politiskt känsligt så kanske vi måste börja våga tänka tanken på att ge människor ett eget kontrakt till ett eget hem.