Rättssäkerhet och viktiga samhällsprojekt riskeras av ogenomtänkt förslag inom miljöområdet

Regeringen har som ambition att visa på handlingskraft inom miljöområdet, vilket naturligtvis är lovvärt. Men samtidigt finns en risk att ogenomtänkta och otydliga förändringar leder till kontraproduktivitet och en negativ utveckling av näringsliv och samhälle. Två exempel på hur det kan gå fel är dels en ny utredning om ekologisk kompensation och dels en proposition för att effektivisera miljöbedömningar.

I betänkandet SOU 2017:34 Ekologisk kompensation föreslås ändringar i bland annat miljöbalken och plan- och bygglagen. Syftet är vällovligt, nämligen att förbättra förutsägbarheten och effektiviteten av tillämpningen av ekologisk kompensation. Ekologisk kompensation innebär gottgörelse av skada på naturmiljö som utgör allmänna intressen, såsom skada på arter, naturtyper, ekosystemfunktioner och upplevelsevärden. Gottgörelsen kan ske genom att den som orsakat skada tillför nya värden eller säkerställer befintliga värden som annars skulle riskera att gå förlorade. Utredningen vill också införa försöksverksamhet av kompensationspooler där olika myndigheter och privata aktörer deltar.

Ändringarna innebär att om en verksamhet eller åtgärd ska tillåtas trots att den medför en skada eller olägenhet för miljön, ska kompensationsåtgärder vidtas för att kompensera skadan eller olägenheten. Dessa åtgärder får dock inte vara orimligt dyra. De planerade kompensationsåtgärderna måste redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen (MKB). Det införs även ett obligatoriskt krav om att bedöma behovet av ekologisk kompensation vid tillståndsprövning respektive vid dispens från biotopskyddsområden, kulturreservat och nationalparker. Detta betyder att det blir ett obligatoriskt moment att förbereda för att kompensation ska genomföras då de planerade kompensationsåtgärderna måste redovisas i MKB:n. Detta trots att någon skada ännu inte har konstaterats.

En tvådelad prövning ska införas där beslutsmyndigheten först ska avgöra om en verksamhet kan tillåtas i enlighet med de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken, exempelvis försiktighetsprincipen. I den bedömningen får planerade kompensationsåtgärder inte vägas in. Efter att beslutsmyndigheten har bedömt om verksamheten kan tillåtas ska en bedömning göras avseende om kompensationsåtgärder är aktuella med anledning av kvarstående skada. Detta gäller exempelvis vindkraft, industriprojekt, gruvor och bostadsbyggande där en tillståndsprövning behövs enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken.

Enligt utredningen ska kommuner ges möjlighet att ställa krav på ekologisk kompensation i detaljplaneringen. Även i sektorslagstiftning såsom väglagen och ellagen där beslut föregås av en MKB ska det finnas möjlighet att ställa krav på ekologisk kompensation.

Att en aktör som söker tillstånd eller dispens enligt miljöbalken inte ska få tillgodoräkna sig sina egna kompensationsförslag när en myndighet eller domstol ska besluta om tillstånd ska ges är en bakvänd ordning. I nuläget tas förslag på kompensation fram först när skada konstaterats. Men enligt förslaget tvingas nu verksamhetsutövaren först bekosta utredningar om möjliga kompensationsåtgärder i MKB:n, ofta med hjälp av ett antal olika externa konsulter. Och sedan ska dessa åtgärder inte få vägas in vid beslut om tillåtlighet för verksamheten. Den ekologiska kompensationen läggs alltså ovanpå redan nu gällande tuffa miljökrav. Lösningen är både rättsosäker och snedvridande för konkurrensen. Vidare kommer den att förlänga handläggningstiderna för ett antal samhällsnyttiga projekt.

Samtidigt har regeringen äntligen lagt fram en proposition 2016/17: 200 för att effektivisera miljöbedömningar, bland annat MKB-förfarandet. Syftet är också att implementera de senaste ändringarna i MKB-direktivet från EU. I propositionen föreslår regeringen att ändringar i miljöbalken och i sektorslagarna ska träda i kraft den 1 januari 2018, vilket är senare än Ds 2016:25 Miljöbedömningar från juli 2016 föreslog. Den implementeringstid som är satt för MKB-direktiven tog slut den 16 maj 2017. Det är således högst olyckligt att ändringarna föreslås träda i kraft så sent. Sverige riskerar därmed att bötfällas i EU-domstolen igen.

I propositionen föreslår regeringen ett antal ändringar i miljöbalkens terminologi. Exempelvis att uttrycket ”liten miljökonsekvens­beskrivning” införs i 6 kap. som beteckning för det prövningsunderlag som ska tas fram från verksamheter som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Detta införs istället för förenklat underlag, som föreslogs i Ds:n. Någon avsikt att ändra i kravnivån finns dock inte. Man kan därmed fundera över om det är nödvändigt att ändra i lagtexten överhuvudtaget.

I propositionen saknas helt den förordning om miljöbedömningar som fanns med i Ds:n vilken bland annat innehöll ett antal detaljföreskrifter om tidsfrister för länsstyrelsens beslut om vilken typ av MKB som ska tas fram och kompetenskrav hos den som utför en MKB. Avsaknaden av förordningstext gör det omöjligt att bedöma om MKB-direktivets ändringar har implementerats korrekt.

Miljöfrågorna är viktiga men så är också rättssäkerheten. De aktuella förslagen är inte av god kvalitet. Ingen aktör gynnas av otydlighet, att konkurrensen snedvrids eller av att EU-direktiv implementeras för sent. Det är dags för regeringen att göra ett raskt omtag när det gäller miljöjuridiken.

Artikeln är även publicerad på Aktuell Hållbarhets hemsida, se här >>

___________________

Pia Pehrson, advokat och delägare på Foyen Advokatfirma
pia.pehrson@foyen.se

Rebecka Magnusson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
rebecka.magnusson@foyen.se