Två nya beslut från HD om rivningslov – miljöorganisationer har klagorätt

Högsta domstolen (”HD”) meddelande den 17 november 2023 två beslut som rör klagorätt avseende rivningslov. HD konstaterar att miljöorganisationer, i detta fall organisationer som bevakar kulturmiljöintressen, som uppfyller kriterierna i 16 kap. 13 § miljöbalken (1998:808) har rätt att överklaga rivningslov om rivningslovet avser byggnad som har ett kulturhistoriskt värde. Domstolen konstaterar även att grannar inte kan grunda ett överklagande av ett rivningslov på byggnadens kulturmiljövärde. Detta då kulturmiljövärdet är ett allmänt intresse som inte är kopplat till en enskild granne på ett sådant sätt att denne anses berörd av beslutet att meddela rivningslov.

Ö 7708-22 ”Liljeholmsbadet”

Liljeholmsbadet är ett pontonbadhus som ligger i Liljeholmsviken på Södermalm i Stockholm. År 2021 beviljade Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms stad rivningslov för byggnaden. Byggnaden är belägen inom ett område som är ett utpekat riksintresse för kulturmiljövården. Fastigheten med bebyggelse är även enligt Stadsmuseets kulturhistoriska klassificeringskarta utpekad som särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.

Rivningslovet överklagades av bl.a. Samfundet S:t Erik, Svenska byggnadsvårdsföreningen och Liljeholmsbadets vänner. Av Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) gavs de två förra föreningarna klagorätt medan den senare nekades klagorätt. Målet överklagades till HD av såväl Stockholms kommun, i fråga om de två föreningar som givits klagorätt av MÖD, som av Liljeholmsbadets vänner, i fråga om föreningens nekade klagorätt. Frågan som HD hade att besvara var således om dessa tre föreningar hade klagorätt (d.v.s. om de har haft rätten att överklaga rivningslovet).

Enligt 13 kap. 8 § PBL (2010:900) och 42 § förvaltningslagen (2017:900) får den som ett beslut om rivningslov angår överklaga beslut om beslutet går denne emot. Utöver denna generella klagorätt finns det även regler i 13 kap. 12 och 13 §§ PBL som ger sådana miljöorganisationer som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken rätt att klaga på vissa beslut. Av dessa bestämmelser framkommer inte att rivningslov kan överklagas av miljöorganisationer. HD konstaterar dock att sådan klagorätt kan ges miljöorganisationer i enlighet med 42 § förvaltningslagen tolkad i ljuset av Århuskonventionen. Av rättspraxis (HFD 2018 ref 10, NJA 2020 s. 641 och MÖD 2020:46) har det tidigare utkristalliserats en rätt för miljöorganisationer att klaga på förvaltningsrättsliga beslut i allmänhet som rör kulturmiljön samt även beslut rörande detaljplaner och bygglov i vilka hänsynstaganden som mer tydligt är relaterade till kulturmiljön aktualiseras. Eftersom även rivningslov kan aktualisera hänsynstaganden avseende kulturmiljön kom HD fram till att miljöorganisationer har klagorätt även när det kommer till dessa beslut.

Samfundet S:t Erik och Svenska byggnadsvårdsföreningen har till huvudsakligt ändamål att tillvarata kulturmiljöintressen och HD ansåg därmed att dessa två uppfyllde kriterierna i 16 kap. 13 § miljöbalken. Rivningslovet ansågs därmed angå de två föreningarna på ett sådant sätt att de var klagoberättigade. Frågan var dock om föreningen Liljeholmsbadets vänner kunde anses vara en organisation som uppfyllde kriterierna i 16 kap. 13 § miljöbalken. Av föreningens stadgar framgick att föreningens målsättning var att Liljeholmsbadet ska finnas kvar på samma plats och vara tillgänglig för allmänheten. Vidare hade föreningen enligt verksamhetsberättelsen över 500 medlemmar och hade vid flera tillfällen försökt bilda opinion via namninsamlingar, demonstrationer, tidningsartiklar m.m. På så vis har föreningen visat att det huvudsakliga skälet för att föreningen existerar var att bevara det allmänna kulturmiljöintresset avseende Liljeholmsbadet. Därmed ansåg HD att beslutet om rivningslov angick föreningen och föreningen hade således klagorätt.

P 2334-23 ”Kokhuset på Hållen”

Kommunstyrelsen i Tierp kommun hade beviljat rivningslov för ett befintligt kokhus. Beslutet överklagades av två fastighetsägare vars fastigheter gränsade till fastigheten med kokhuset. Som grund för överklagandena angavs att kokhuset bör bevaras med anledning av dess kulturhistoriska värde och att ett rivande av kokhuset skulle komma att påverka marknadsvärdet på klagandenas fastigheter negativt.

Frågan i HD blev om grannarna med stöd i 42 § förvaltningslagen hade rätt att överklaga kommunens beslut om rivningslov. Den centrala frågan för HD att avgöra var om grannar har möjlighet att grunda ett överklagande av ett rivningslov på att ett beslutet aktualiserar hänsynstaganden som mer tydligt är relaterade till kulturmiljön. Denna fråga kom att besvaras nekande av HD och grannarna gavs följaktligen inte klagorätt.

HD baserade sin slutsats på att miljöorganisationers rätt att överklaga rivningslov där hänsynstaganden som på ett mer tydligt sätt är relaterade till kulturmiljön aktualiseras innebär att allmänhetens möjlighet att tillvarata kulturmiljöintressen vid rivningslov i tillräcklig utsträckning säkerställs i förhållande till vad som följer av Århuskonventionen. Det följer således inget krav grundat på Århuskonventionen att i ett fall som det här aktuella åsidosätta kravet på att ett beslut om rivningslov ska angå den enskilde för att denne ska ha rätt att överklaga beslutet, vilket är huvudregeln inom svensk rätt.

Att miljöorganisationer har klagorätt när det kommer till vissa beslut som rör miljö- eller kulturmiljöfrågor har att göra med att dessa organisationer ses som en garant för allmänhetens intresse av att bevara miljön. Miljöorganisationers möjlighet att tillvarata allmänna miljöintressen innebär således att enskilda inte ges en klagorätt enbart grundad på allmänna miljöintressen och att den förvaltningsrättsliga principen om att ett beslut ska angå den enskilde för att denne ska vara klagoberättigad även fortsättningsvis gäller som huvudregel.

Kort kommentar

Sett till tidigare praxis utgör HD:s avgöranden en naturlig utveckling av vilka beslut som miljöorganisationer har rätt att överklaga. Det är givetvis av stor vikt att miljö- och kulturmiljöfrågor tas på allvar och att Sverige lever upp till sina åtaganden enligt Århuskonventionen. Vidare är det välkommet med ytterligare förtydliganden av vilka beslut som omfattas av och vilka parter som åtnjuter den på Århuskonventionen grundade klagorätten. Samtidigt innebär HD:s avgöranden att det blir svårare för verksamhetsutövare, byggherrar och privatpersoner som planerar att riva en byggnad med kulturmiljövärden att förutse vilka som är klagoberättigade i förhållande till ett beviljat rivningslov. En sådan ordning leder till en osäkerhet vid planering av verksamheter samt risk för kostsamma och oväntade fördröjningar av rivningar.

Har Du frågor om bygg- eller rivningslov? Välkommen att kontakta oss på Foyen.