Edholm blundar för bristen på platser

Lotta Edholm lyfter i sin artikel på DN Debatt (19/7) problematiken kring att förvaltningsdomstolen har för långa handläggningstider när det gäller hanteringen av ärenden som gäller fristående förskolor. Det är bra att denna fråga tas upp. Möjligheten att överklaga myndighetsbeslut är en viktig del i rättssäkerheten men handläggningstiderna måste vara rimliga.

Det finns dock ett annat och kanske viktigare problem som Edholm väljer att inte ta upp, nämligen bristen på förskoleplatser. Idag är det så ont om förskoleplatser, både i Stockholm och i många andra kommuner, att föräldrar som är missnöjda med sin förskola inte har någon praktisk möjlighet att byta till en annan. Förskoleersättningen följer med barnen så verksamheter som inte får några barn får heller inga pengar. Fanns det fler förskoleplatser så skulle föräldrar kunna flytta sina barn från bristfälliga verksamheter. Då skulle kommunen inte behöva betala ut ersättning till dessa förskolor. Ingen förälder vill ha sitt barn i en verksamhet som håller låg kvalitet, idag har man dock inte något val om man hamnar på fel ställe.

Denna problematik gäller inte bara fristående förskolor utan även kommunala. Idag har vi dessutom ett system där de fristående förskolorna granskas av respektive kommun medan de kommunala granskas av Skolinspektionen. Skolinspektionen har nyligen pekat på de stora bristerna i många kommuners granskningar. En del kommuner känner knappt till sitt granskningsuppdrag, andra går långt utöver sina befogenheter i granskningen. En rimligare ordning vore att ha en tredje part (Skolinspektionen) som granskar alla förskolor efter samma måttstock.

Från branschens sida har vi tagit initiativ till att starta arbetet med en gemensam kvalitetsstandard där målet är att man ska kunna säkra, utvärdera och jämföra kvaliteten i förskolan på samma sätt över hela landet. Då får vi möjlighet att lära mer om hur vi utvecklar en ännu bättre förskola och föräldrarna får en större möjlighet att jämföra olika verksamheter innan man sätter sina barn där. Till detta arbete har vi bjudit in ansvariga myndigheter, fack, SKL och andra intressenter och vi hoppas på en givande process framöver.

En viktig faktor för kvalitetsutvecklingen är dock att det faktiskt finns olika alternativ att välja mellan och att det finns en reell möjlighet att välja bort verksamheter man inte är nöjd med. Problematiken kring platsbristen är i första hande ett politiskt problem för Lotta Edholm och hennes kollegor runt om i landet men från branschens sida är vi många som gärna är med för att försöka finna lösningar på detta.

Robert Thorburn
Talesperson för Sveriges Fristående Förskolor