Funderingar om #sopgranskningen och konsekvenserna av sopimporten

Med anledning av den nu pågående s.k. #sopgranskningen, där omfattande och allvarliga brister påträffats kring import, förbränning och hantering av avfall vid kommunala anläggningar, vill vi upprepa vår oro kring de betydande risker som kommunalisering av dagens avfallshantering för återvinning medför.

Sverige behöver ett system som belönar återanvändning och återvinning, ej förbränning och deponi. Då krävs ett helhetsansvar med materialåtervinning i fokus. Precis så är dagens producentansvar för förpackningar och tidningar uppbyggt med tydliga mål till år 2020.

Från vår, Förpacknings-och Tidningsinsamlingens (FTI), sida känner vi stor stolthet för det återvinningssystem som byggts upp i Sverige under knappt 20 år. Ett system som levererar och når de övergripande miljömålen inom EU. Vi kan nu konstatera att vi genom detta system – byggt på sammanhållning i alla led från nyproducerad till återvunnen produkt – vägleder andra mot en hållbar framtid genom ambitiösa mål som faktiskt verkställs i praktiken.

Vi vet att våra framgångar bygger på såväl en incitamentsstruktur där återvinning ger mervärde för alla parter i samhället. Långsiktiga investeringar inom återvinning driver idag svensk innovation inom miljö och hållbar utveckling.

Samtidigt kan vi, även i skenet av #sopgranskningen, ställa oss frågande till regeringens uttalanden om utökat kommunalt ansvar. Vad är motiven, vad ska bli bättre och hur ska man undvika att sopförbränning fortfarande är lokalt styrande? Hur ska kvaliteten på utsorterat material garanteras?

Redan den omfattande särskilda avfallsutredning som förra regeringen beställde och som presenterades 2012 slog fast att kommunala ansvarssystem i kombination med en överkapacitet av avfallsförbränningsanläggningar medför en risk för att sådant som kan återanvändas eller återvinnas istället går till förbränning:

”En potentiell risk med att kommunerna ges ett ökat ansvar för avfallshanteringen är att kommuner i sin roll som insamlare gynnar kommunala bolag som avfallshanterare. Det pågår fortfarande en utbyggnad av avfallsförbränningsanläggningar och det finns i dagsläget en import av avfall till Sverige. Om det byggs upp en överkapacitet kan det finnas en risk att onödigt mycket avfall går till förbränning…” (SOU 2012:56, s. 232)

En hållbar framtid bygger på återanvändning och återvinning, så långt är alla överens. Ökad förbränning riskerar däremot att eliminera viktiga drivkrafter.

Vi delar med anledning av detta den kritik Miljöminister Åsa Romsons lyfte i SVT under föregående vecka, där hon anser att det för kommunerna är för svårt att ställa krav och tillgodose tillsyn av importerat avfall, liksom att det nu finns en oroväckande ”planerad överkapacitet” av kommunala förbränningsanläggningar runtom i svenska kommuner. Samtidigt ställer vi oss just därför också mycket frågande till de initiativ Miljöministern satt igång för att utreda en ökad kommunalisering av insamlingsansvaret för hushållsavfall.

Detta fastän de områden där kommunerna äger ansvaret är de delar där vi idag i Sverige inte når målen – och där allvarliga brister nu uppdagas. Matavfallsansvaret är ett exempel; ett område där Sverige med kommunalt ansvar tvärtemot producentansvarssystemet fortfarande ligger under de övergripande miljömålen. Lägg dessutom till de allvarliga brister som #sopgranskningen uppdagat kring flertalet kommuner och förbränningsanläggningar.

I skenet av detta blir det bara ytterligare en anledning för näringslivet att ställa sig frågande till regeringens initiativ att utreda en ökad kommunalisering av insamlingsansvar för hushållsavfall.