Favorit i repris när Martin Sturfält spelar Stenhammar

STENHAMMAR OCH SJOSTAKOVITJ

Torsdag 6 december
Gevaliasalen 19.00

Fredag 7 december
Kulturhuset Glada Hudik 19.00

Gävle Symfoniorkester
Dirigent Kristiina Poska
Martin Sturfält, piano

Stenhammar Pianokonsert nr 1 
Sjostakovitj Symfoni nr 9 

En som verkligen gjort Wilhelm Stenhammars musik till sin är pianisten Martin Sturfält. När det nya Wilhelm Stenhammar-sällskapet invigdes i Göteborgs konserthus 2016 var han självklart en av de medverkande.
Sturfält gästade så sent som förra säsongen Gävle Symfoniorkester och hyllades då för sin tolkning av Stenhammars andra pianokonsert. Nu är han alltså tillbaka för att, på torsdag i Gävle och på fredag i Hudiksvall, ta sig an Stenhammars första pianokonsert, musik som bär spår av inspirationskällan Brahms. Dessutom spelas Sjostakovitjs nionde symfoni. Leder orkestern gör den estniska dirigenten Kristiina Poska.

Wilhelm Stenhammar är den enda svenska kompositör som kan mäta sig med Finlands Jean Sibelius eller Danmarks Carl Nielsen. Han var en gigant i svenskt musikliv runt sekelskiftet 1900. Skicklig pianist, framgångsrik dirigent – och en alldeles lysande originell, kompositör. När han efter några års pianostudier i Berlin återvände till Sverige i början av 1890-talet hade han sin första pianokonsert med sig i bagaget.

Den blev också hans stora genombrott. Stenhammar var själv solist vid uruppförandet i Stockholm och tidningarna menade att han var ett geni – ”ingen nyuppträdande inhemsk tonsättare gjort så bestämdt intryck af genialisk begåfning som Wilhelm Stenhammar”, som det hette i en recension.

Som fin kontrast hör vi Sjostakovitj nionde symfoni, komponerad sommaren 1945. Kriget var över och de flesta hade förväntat sig en patriotiskt jublande symfoni, kulmen på en trilogi tillsammans med den storslagna sjunde symfonin, ”Leningradsymfonin”, och den heroiska åttonde symfonin. Men som så ofta förvånade Sjostakovitj sin omvärld och skrev en kort och balanserad symfoni, full av ironiska blinkningar och några portioner sarkasm. Musik som trots sitt klassiska format hela tiden överraskar lyssnaren, inte minst genom att flera av orkesterns musiker får briljera med olika solistuppgifter.

Martin Sturfält
Pianisten Martin Sturfält har etablerat sig som en uppmärksammad uttolkare av såväl nyare som äldre svensk musik, bl.a. genom internationellt kritikerrosade inspelningar av Stenhammar och Wiklund på Hyperion Records. Han är en flitig gäst som solist hos svenska och utländska symfoniorkestrar och är även en hängiven kammarmusiker.

Martin föddes i Katrineholm 1979 och började spela piano vid 4 års ålder. Han studerade på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och på Guildhall School of Music & Drama i London. Hans huvudsakliga lärare var Esther Bodin-Karpe, Stefan Bojsten, Paul Roberts och Ronan O'Hora.

Alltsedan 11-årsåldern har Martin varit aktiv som konserterande pianist, och hans framträdanden har tagit honom runtom i Skandinavien, övriga Europa, USA och Asien. Han har som solist samarbetat med framstående dirigenter som Herbert Blomstedt, Sir Mark Elder, Andrew Manze, Thomas Dausgaard, Vasily Sinaisky och Alexander Vedernikov med orkestrar som bl.a. Halléorkestern i Manchester och the New London Sinfonia i England samt med samtliga svenska symfoniorkestrar, bl.a. Kungliga filharmonikerna och Sveriges radios symfoniorkester. Han har gett solo- och kammarmusikkonserter på bl.a. Nybrokajen 11 och Konserthuset i Stockholm, Wigmore Hall, Barbican Hall, Royal Festival Hall och Purcell Room i London, Concertgebouw i Amsterdam och Palais des Beaux-Arts i Bryssel.

Martins första tävlingsframgång var 1999 då han erhöll första pris i den svenska Yamaha-tävlingen. Under de följande åren vann han förstapriser i bl.a. den engelska Yamaha-tävlingen 2002, den nordiska "Blüthner-tävlingen" i Malmö 2002, John Ogdon Prize i London 2004 och Terence Judd Award i Manchester 2005.

Kristiina Poska
Den estniska dirigenten Kristiina Poska flyttade tidigt till Berlin för studier, och hon är fortfarande bosatt där. Hon har haft en lång rad internationella uppdrag, bland annat med Komische Oper Berlin 2010. Efter en mycket lyckad debut med ensemblen blev hon genast återinbjuden och mellan åren 2012 och 2016 var hon operans förste kapellmästare. Poska samarbetar regelbundet med orkestrar som Deutsche Kammerphilharmonie Bremen, Bergens Filharmoniska Orkester, Tonhalle-Orchester Zürich med flera. I våras ledde hon Estonian Sinfonietta i ett framförande av Beethovens och Pärts musik i Wiener Musikverein och kort därefter dirigerar hon Stravinskijs Rucklarens väg på Theater Basel.