Marie Samuelsson inför premiären av Brandnäva

Tonsättaren Marie Samuelsson – aktuell med uruppförandet av Brandnäva – utmanar ständigt våra föreställningar om vad ljud kan vara. I sitt nya stycke utforskar hon mötet mellan det intensiva och svaga i form av en dubbelkonsert för violin och gitarr. Fredag den 8 november uruppförs Marie Samuelssons Brandnäva i Gävle Konserthus av Gävle Symfoniorkester. 

ATT DET ALLTID FINNS NÅGOT SOM VÄXER, ÄVEN DÄR DET BRUNNIT

I en flyktig samtid som vår tror hon att nutida musik kan skapa rum för eftertanke. Med rötter i new wave-bandet Elegi är samhällsengagemanget en ständig drivkraft. Tonsättaren Marie Samuelsson är aktuell med Brandnäva – ett beställningsverk för Gävle Symfoniorkester efter en idé av Christian Karlsen och Jacob Kellermann. Premiär för Brandnäva är den 8 november i Gävle Konserthus.

Sommaren 1999 brinner Tyresta naturreservat. 450 hektar står i lågor, djur och växter skyr elden. Flera år senare vandrar Marie Samuelsson i Tyresta. Den låga växtligheten bär fortfarande spår av branden. På ett anslag läser hon om brandnävan. Blomman vars fröskal är så hårt att det behöver spricka sönder av hetta för att groningen ska börja. Till dess kan fröet vänta i evighet.

– Det är något vackert med brandnävan. Den är så liten och blå. Någonting skört, men också starkt. Att den orkar. Att det alltid finns något som växer, även där det brunnit.

Samarbetet bakom Brandnäva började som en idé hos dirigenten Christian Karlsen och gitarristen Jacob Kellermann att göra en dubbelkonsert för gitarr och violin. Två stränginstrument som är besläktade samtidigt som de är väsensskilda. Gävle Symfoniorkester beställde verket, idén föddes hos tonsättaren att komponera Brandnäva och till att börja med fick Jacob en ordlista.

– Jag trodde att jag bara skulle få ett utkast till ett partitur. Istället kom en lista över ord som på olika vis relaterar till klimatet: spirande, skir, hetta, berättar Jacob.

– Ofta arbetar jag så, säger Marie. Jag skriver ned »ljud« i form av onomatopoetiska ord – ord som låter som det de beskriver. Sedan sker en förskjutning. Ur orden föds musiken.

Brandnäva avspeglar klimatförändringarna och de senaste somrarnas gäckande skogsbränder. Men också någonting allmänmänskligt. Om att rasa och fortsätta växa. Det bränns. Så är det ofta i Maries musik. Operan Jorun orm i öga (2013) – med libretto av Kerstin Ekman – klär den poetiska Eddan i toner och handlar om Jorun, en kvinnlig poet under 900-talet. Fem årstider (2017) är en samtidskommentar till Vivaldis De fyra årstiderna om värmeböljor, skyfall och insekter. I Eroseffekt och solidaritet – sista delen av Kärlekstrilogi – reciterar orkestern texter av debattören och sociologen George N Katsiaficas. Stycket uruppfördes av Gävle Symfoniorkester 2016. Samma år tilldelades Marie Ingvar Lidholm-priset, med motiveringen att hennes musik »uppvisar en oavbrutet fängslande klangfantasi och stor tematisk bredd. Och en djup inlevelse i människans villkor«. Detta som går under skinnet, skärper sinnet och får själen att vindla – vad handlar det om?

– Jag tror det bottnar i en vilja att samtala. Ställa frågor om sociala beröringspunkter i samhället. Musik är ett slags känslospråk som kan bearbeta både personliga och strukturella händelser. På sätt och vis kan musiken ersätta det som inte orden täcker. Det är mitt sätt att kommunicera med samtiden.

Som en av grundarna till new wave-bandet Elegi var Marie med i den rörelse under 1980-talet som gjorde musik av politik – med låtar som »Kärnfamiljen i kärnexplosionen« och »Anorexia nervosa«.

– Det var där mitt samhällsengagemang började. Vi var en grupp unga kvinnor med starka åsikter, till exempel i fråga om jämställdhet. Det gav mig råg i ryggen.

Hur kommer då Brandnäva att kommunicera – hur låter musiken? Marie berättar att det blir ett intensivt stycke som håller högt tempo utan att vara starkt. Catharina Chen tolkar stycket på violin – Jacob Kellermannn på gitarr. Sådan musik är rolig att komponera, menar Marie. Som är snabb men klingar svagt.

Kanske behövs också sådana samtal. Där tempot är högt utan att vara skrikigt. Måhända kan ny musik i så fall svara mot en samtidslängtan efter att erfara världen i nyanser?

Dirigent Christian Karlsen ser fram emot att möta Brandnäva tillsammans med publiken, och menar att nutida musik ofta är enklare för en ovan publik att ta till sig än klassisk.

– Nutida musik har ju naturligt ett direktare tilltal. Den är skriven i vår tid och i den ljudvärld vi alla lever i och kan relatera till.

Möjligen är vi särskilt tillgängliga för nutida musik precis nu, funderar Marie. Tiden flyter, intrycken rasar in. Våra liv genomsyras av ständiga förskjutningar av fokus. Kaotiskt och fragmentariskt – men möjligen också ett tecken på frigörelse från musikaliskt trygghetsskapande?

– Jag tror att människan behöver uttryck för att bearbeta livet. Varför finns vi? Vi består så mycket av känslor – inte bara förnuft. Känslorna behöver någonstans att ta vägen. Nutida musik kan nog plocka upp en känsla av abstraktion som många känner igen sig i. I bästa fall kan den fungera som ett rum för eftertanke, där vi kan djupdyka i livet, säger Marie.
Hedvig Ljungar

VÄRLDSPREMIÄR
Fredag 8 november
Gävle Konserthus, Gevaliasalen 19.00

I Gränslandet

Gävle Symfoniorkester
Dirigent Christian Karlsen
Catharina Chen, violin
Jakob Kellermann, gitarr

Stravinsky Ode för orkester
Samuelsson Brandnäva – Dubbelkonsert för violin och gitarr (URUPPFÖRANDE)
Oliveros Tuning Meditation
Zivkovic Psalm XIII
Haydn Symfoni nr 103 ”Pukvirveln”