Walton, Weir och Stenhammar på repertoaren när Catherine Manoukian spelar med Gävle Symfoniorkester

Den kanadensiska violinisten Catherine Manoukian har blivit hyllad för sin genuina musikalitet i både solistiska och kammarmusikaliska sammanhang. Efter att ha vunnit Canadian Music Competition gjorde hon sin debut med Vancouver Symphony vid endast 12 års ålder.

På torsdag i Hudiksvall och på fredag i Gävle Konserthus spelar hon Waltons violinkonsert, en mix av både briljans och närhet. Konsertkvällen inleds med Judith Weirs lekfulla tolkning av konstnären Paul Klees målning Heroic strokes of the bow. Efter paus spelas Stenhammars andra symfoni, både varm och gripande musik med en omisskännligt nordisk ton. Gävle Symfoniorkester leds av dirigenten Stefan Solyom.

Torsdag 23 februari
Kulturhuset Glada Hudik 19.00

Fredag 24 februari
Gävle Konserthus, Gevaliasalen 19.00

Gävle Symfoniorkester
Dirigent: Stefan Solyom
Catherine Manoukian, violin

Weir Heroic strokes of the bow
Walton Violinkonsert
Stenhammar Symfoni nr 2

Stefan Solyom
Den svenske dirigenten Stefan Solyom har de senaste åren fått allt större internationell uppmärksamhet. Efter sina studier för Jorma Panula och Leif Segerstam, två av de allra mest välrenommerade dirigentpedagogerna, vann Solyom i hård konkurrens den viktiga Sibeliustävlingen år 2000. Sedan dess har han varit verksam som dirigent i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Storbritannien och även i USA och Australien. Han utsågs 2009 till musikdirektör vid Deutsche Nationaltheater och Staatskapelle i Weimar, en post han innehöll till 2016.
Sedan 2014 är Stefan Solyom chefdirigent för Helsingborgs Symfoniorkester.

Catherine Manoukian
Den kanadensiska violinisten Catherine Manoukian har blivit hyllad för sin genuina musikalitet i både solistiska och kammarmusikaliska sammanhang. Efter att ha vunnit Canadian Music Competition gjorde hon sin debut med Vancouver Symphony vid endast 12 års ålder. Hennes intresse för både musik och filosofi har lett till en spännande internationell karriär med ett flertal CD-inspelningar bakom sig.

Judith Weir
Många kvinnliga tonsättare spelas för lite. Äntligen börjar det förändras och Gävle Symfoniorkester är en av de orkestrar som månar om den utvecklingen. Bland de som förtjänar att lyftas fram finns brittiska Judith Weir, och här spelas hennes lekfulla tolkning av konstnären Paul Klees målning Heroic strokes of the bow.
Judith Weir har mottagit flera hederbetygelser för sitt arbete, bland annat Commander of the British Empire. Sedan 2014 innehar Judith Weir posten som Master of the Queen’s Music.

William Walton
William Walton skrev tre solokonserter för stråkinstrument: viola 1929, violin 1939 och cello 1957, men han spelade själv inget stråkinstrument och inte ens piano. Ändå har han i dessa verk visat att han in i minsta detalj hade insikt i de krav och möjligheter instrumenten hade. Violinkonserten är mer virtuost skriven än den för viola, vilket kan ha med instrumentens själ att göra, men också med det faktum att han skrev violinkonserten för, och i samarbete med, den store virtuosen Jascha Heifetz. Men varken tonsättaren eller solisten var intresserad av virtuositet för virtuositetens egen skull, den skulle absolut ha ett djupare musikaliskt syfte också, och kombineras med sångbar intensitet. Precis så blev också Waltons konsert.

Wilhelm Stenhammar
Det händer ibland att tonsättare anser att deras musik inte håller måttet. Ett exempel är Wilhelm Stenhammar. Efter att ha hört Sibelius andra symfoni och överväldigats drog han tillbaka sin första symfoni och menade att den var opersonlig och pompös. När han till slut återkom med en ny symfoni var det med "nykter och ärlig musik utan klatsch". Vilket faktiskt är en missvisande beskrivning av symfonin, som är både varm och gripande med en omisskännligt nordisk ton.