Ny forskning om klassificering och prestation inom parakanot

I sin avhandling har GIH-forskaren Johanna Rosén beskrivit hur kanotister med olika funktionsnedsättningar skiljer sig åt prestationsmässigt inom de två olika disciplinerna i parakanot, para va’a och para kajak. Hon har även undersökt reliabiliteten och validiteten av de nya klassificeringssystemen för parakanot.
– Resultatet av studierna visade att det nya evidensbaserade klassificeringssystemet för para va’a har hög reliabilitet, och att det nya evidensbaserade klassificeringssystemet för para kajak är valid för två av de tre klasserna, säger Johanna.

Johanna har i fyra studier undersökt biomekaniska prestationsvariabler under paddling hos parakanotister med funktionsnedsättning. Syfte har varit att utveckla, fördjupa kunskapen och undersöka tillförlitligheten inom två evidensbaserade klassificeringssystem inom parakanot; para va´a (kanot från Oceanien där man paddlar på ena sidan) och para kajak. För att samla in data från elitaktiva har Johanna Rosén bland annat varit på plats under fem världsmästerskap.
– Varje Paralympisk idrott ska utveckla ett evidensbaserat klassificeringssystem. Detta görs för att minska påverkan av funktionsnedsättning så att de elitaktiva kan tävla på liknande villkor. Inom parakanot har vi utvecklat och implementerat två nya evidensbaserade klassificeringssystem där idrottarna delas in i tre olika klasser beroende på funktionsförmåga. De med mest funktionsnedsättning tävlar i klasserna VL1 (para va’a) eller KL1 (para kajak), och de med minst funktionsnedsättning tävlar i klasserna VL3 eller KL3, förklarar Johanna.

För att mäta rörelsen under paddlingen genomfördes en 3D-rörelseanalys där reflekterande markörer applicerades på idrottaren. Tolv kameror identifierade markörernas position på idrottaren. I den första studien deltog tio elitaktiva va’a atleter utan funktionsnedsättning och 44 elitaktiva para va’a atleter med funktionsnedsättning i bål och ben, i båda benen eller i ett ben. 3D-rörelser i armar, bål och ben samt kraften i paddeln mättes under paddling på en va’a ergometer.
– Resultaten användes vid utvecklandet av det nya evidensbaserade klassificeringssystemet för para va’a. Det mest intressanta var att para va’a atleter med full funktion i bål producerade samma paddelkraft oavsett funktionsnedsättning i benen, vilket indikerar att de kan tävla i samma klass, säger Johanna.

Efter att det nya evidensbaserade klassificeringssystemet för para va’a hade utvecklats undersöktes i den andra studien interbedömarreliabiliteten, det vill säga att bedömningen ska ge samma utfall oavsett vem som klassificerar. Tre olika team, som bestod av en medicinsk och en teknisk klassificerare, klassificerade tolv para va’a-atleter. Bål- och benfunktionen och idrottsspecifik funktion testades. De tre teamen klassificerade varje kanotist en gång, vilket medförde att alla idrottare klassificerades totalt tre gånger. Resultaten visade att klassificerarna var konsekventa i sin bedömning av funktionen och en utmärkt interbedömarreliabilitet påvisades.

Tio elitaktiva kanotister utan funktionsnedsättning och 41 elitaktiva parakanotister deltog därefter i den tredje studien. Parakanotisterna delades in i de tre klasserna i det nya klassificeringssystemet för para kajak; KL1, KL2 och KL3. Här undersöktes skillnader mellan grupperna i effektutveckling i paddeln och i 3D-ledvinklar i armar, bål och ben samt sambandet mellan dessa ledvinklar och effektutveckling i paddeln.
– Skillnader sågs mellan samtliga tre klasser i effektutveckling i paddeln där de med mest funktionsnedsättning hade lägst effektutveckling. Resultaten visade också att KL3-atleterna hade mer benrörelse jämfört med KL2-atleterna samt att KL2-atleterna hade mer bålrörelse jämfört med KL1-atleterna. Resultaten är i linje med definitionen av respektive klass i det nya evidensbaserade klassificeringssystemet för para kajak, berättar Johanna. Vi kunde också se att i KL1 och KL3 fanns det inget samband mellan effektutveckling och bål- och benrörelse, vilket visar att atleterna har liknande funktion inom dessa grupper, vilket är positivt, förklarar Johanna.

Den sista studien undersökte skillnader i olika prestationsvariabler mellan elva KL3-atleter med amputation ovanför knäleden, och sex KL3-atleter med amputation nedanför knäleden. Resultatet visade ingen skillnad i prestation mellan kanotister med underbens- respektive överbensamputation.
– Detta resultat indikerar att dessa två grupper möjligtvis kan tävla i samma klass. För att bekräfta detta bör framtida studier undersöka påverkan av funktionsnedsättningen på paddlingsprestationen på vattnet på ett större antal atleter, säger Johanna.

Resultaten i avhandlingen visar att det nya evidensbaserade klassificeringssystemet för para va’a är tillförlitligt gällande interbedömarreliabiliteten. Dessutom indikerar resultaten att det nya evidensbaserade klassificeringssystemet för para kajak är valid, speciellt gällande klasserna KL1 och KL3.

Parakanot accepterades av International Paralympiska kommittén (IPC) som ny paralympisk idrott 2015 och disciplinen para kajak debuterade under Paralympics i Rio 2016. 2021 debuterade även disciplinen para va’a i Paralympics i Tokyo. Inkluderingen av Parakanot som ny Paralympisk idrott är mycket tack vare den forskning och det implementeringsarbetet som bedrivits vid GIH i samarbete med Internationella Kanotförbundet och Loughborough University i UK.

Ta del av avhandlingen "Prestationsfaktorer och klassificering inom Parakanot" på GIH:s databas DiVA.

För mer information kontakta:
Johanna Rosén, forskare GIH, e-post: Johanna.Rosen@gih.se tel: 070-189 90 30
Louise Ekström, kommunikatör press PR GIH, e-post: louise.ekstrom@gih.setel: 070-202 85 86