Oklara regler ökar riskerna vid insamling av litiumjonbatterier

Det är tyst om riskerna vid insamling av uttjänta litiumjonbatterier. Ändå sker en hel del incidenter, ibland bränder med allvarliga konsekvenser.
– Så länge det inte finns ett bra regelsystem finns det stora risker i hanteringen av litiumjonbatterier, säger Melker Lang, produktchef på GPBM Nordic.

Litiumjonbatterier breder snabbt ut sig i samhället och finns i dag överallt. Fördelarna är många: de är små, lätta och ger mycket energi. Men det finns också risker.

– I takt med att batterierna blir allt kraftfullare, ökar riskerna för allvarliga incidenter, säger Melker Lang.

Han berättar att man nu successivt håller på att informera om hur och var man ska ladda sina elprodukter. Och många offentliga myndigheter har infört förbud mot förvaring och laddning av litiumjonbatterier i sina lokaler. Men hanteringen av uttjänta batterier är det fortfarande tyst om, trots att andelen litiumjonbatterier ökar snabbt.

Och kunskapen är låg, menar Melker Lang.

– Det är inte ovanligt att det finns insamlingsboxar med stora mängder uttjänta batterier i bostadsrättsföreningar, butiker och andra platser där många människor rör sig, och det kan få katastrofala följder.

I dag är det allmänt känt att litiumjonbatterier kan hamna i termisk rusning och börja brinna. Vanligaste orsaken är att batterierna utsättes för slag eller blir klämda. Då kan en kemisk reaktion starta som i sin tur genererar en snabb värmeutveckling. Värmen kan sprida sig till närliggande celler som också hamnar i termiska rusning. Ofta med brand som följd.

– Det otäcka är att en kemisk reaktion kan starta flera dagar efter att batteriet blivit skadat, i värsta fall när det hamnat i en insamlingsbox.

Farligt Gods

Riskerna innebar att litiumjonbatterier redan 2017 klassades som farligt gods. Det förändrade snabbt hanteringen av litiumjonbatterier på landets närmare 600 återvinningscentraler, där nya regler innebar att dessa batterier separerades vid insamlingen.

I dag används en särskild låda för litiumjonbatterier där man fyller botten med ett isolerande lager vermikulit och sedan varvar med batterier. Vermikulit är ett mineral med hög värmebeständighet, som isolerar och skyddar så inte värmeutvecklingen sprids från ett batteri till ett annat. Det fungerar också stötdämpande och skyddar batterierna under transport.

Samtliga återvinningscentraler i landet har också försetts med brandsläckaren CGS AVD som är speciellt framtagen av GPBM Nordic för bränder i litiumjonbatterier. Släckmedlet AVD kapslar in och dämpar branden och kan även begränsa spridningen av elden.

Största riskerna tidigt i kedjan

Men trots de skärpta reglerna förekommer det en del bränder ute på landets återvinningscentraler, framför allt där batterier tas emot och sorteras.

– Utmaningen är att litiumjonbatterier finns överallt och det är långt ifrån alla som separeras i insamlingen, dessutom blir det alltfler inbyggda batterier som inte går att separera.

Melker Lang menar att återvinningscentralerna ändå kommit en bit på vägen mot en säkrare hantering av litiumjonbatterier. Det stora problemet och riskerna i dag finns tidigare i insamlingskedjan. Exempelvis i bostadsrättsföreningar, butiker och andra miljöer där många människor rör sig. Här finns ofta alla batterier i en gemensam box, både på olämpliga ställen och helt utan skydd. För att minimera riskerna borde det finns tydligare regler kring hur man ska samla in litiumjonbatterier.

– Jag tycker att det borde finnas en AVD-släckare på alla offentliga platser där man samlar in uttjänta litiumjonbatterier. Skulle ett batteri börja ryka eller om man ser lågor kan man i ett tidigt skede lägga på AVD och bromsa elden, säger Melker Lang.