Var är feminismens försvarare

OPINION Hat och hot, och attacker på feminismen passerar obemärkt förbi, men även när en skribent på Svenska Dagbladet skriver att feminism, könsmakt och genusvetenskap är teoretiskt trams förblir det märkligt tyst i den offentliga debatten.

Var är feminismens försvarare? Det frågar sig Gudrun Schyman och konstaterar att det är dags att återta initiativet i den politiska debatten.

Vi borde prata om feminismen, skrev Roland Poirier Martinsson, filosof, författare och debattör, i en kolumn i Svenska Dagbladet i september förra året. Och så gjorde han det.

Han sa att ingen längre trodde på könsmaktsordningen och påståenden om att kvinnor i västerländska demokratier har ett sämre liv (än männen) och att hur det än ser ut med likheter och olikheter mellan könen så är det ingen politisk fråga. Ingen tror längre på det där, menade han, och som intäkt för sina påståenden konstaterade han att inga framstående politiker längre pratar om saken, inga ledarsidor kräver skarpa förslag och inga partier driver frågorna. Eftersom det är tyst är det dags att ”sortera in feminismen med frenologin och freudianismen, i kapitlet över historiska trender vars lockelse efterhand blir allt svårare att begripa.”, skrev han. Han avslutade med förhoppningar om att något parti skulle vara modigt nog att kräva ”en vitbok över feminismens kostnader, för att därefter rulla tillbaka den bombmatta av beslut (om jämställdhetsplaner, genuskurser, med mera) som fortfarande gäller?”

Det här är den verserade formen av antifeminism. Under året som gått har vi fått se en hel del mer grovkalibrig kritik, väl redovisad under hashtaggen #antifeminism i flera nummer av Feministiskt Perspektiv. Där hotar man inte med att feminismen ska hamna på historiens sophög. Där hotar man feminister till livet.

Den mest perverterade formen av antifeministiska föreställningarna finner vi i den politiska världsbild som bygger på en sammansmältning av kulturkonservativa, antimuslimska och antiintellektuella idétraditioner, vilket Mattias Gardell beskrev i en artikel i förra veckans nummer av Feministiskt Perspektiv. Där är männens roll att värna kvinnor och barn och att hedra kvinnorna som bärare av deras avkomma. Kvinnan på den patriarkala piedestalen alltså, berövad sina mänskliga rättigheter. Den här ideologiska mixen är till exempel SD:s plattform när de under falsk