Skolor oemottagliga för elevers jämställdhetsengagemang?

Då och då uppmärksammar medier elever som agerat feministiskt på skolor runt om i landet. Ofta efter att elever kritiserat, eller organiserat sig mot, sexism i skolmiljön. Eller bara velat ta plats för att lyfta genusfrågor. Men uppmärksamheten är inte alltid välkommen och påverkar sällan strukturen. Så hur går det egentligen med likabehandlingsarbetet på skolorna?

I Expressen uppmärksammades nyligen hur en feministisk grupp på Geergymnasiet i Norrköping förvägrades en plats som officiell elevförening på grund av formuleringen ”krossa patriarkatet” på en affisch. Den formuleringen låter elak, enligt gymnasiechefen Claes Göransson. Likaså förvägrades elever på Mariaskolan i Stockholm att starta en grupp för ”fittbärare”. Skälet är att skolan måste ta hänsyn till de yngre eleverna, enligt rektor Karin Broström. Någon som också fick nobben var Agnes Eriksson i Västerås som skulle hålla ett tal om mens i skolan med motiveringen att ”killarna kan ju ta illa upp”.

Numera benämner Agnes Eriksson sin skola som ”platsen där jag får undervisa lärarna i feminism och hbtq-frågor i stället för tvärtom”. Tjejerna på Mariaskolan tycker inte att skolledningen gör tillräckligt för jämställdhet. Feministiska sällskapet på De Geergymnasiet delar den uppfattningen. De anser att cis- och heteronormativitet genomsyrar utbildningen. Skolorna själva framhåller att jämställdhetsarbete är viktigt, men som det nu ser ut är det villkorat. Begreppet jämställdhet verkar inte självklart inkludera feministisk aktivism från elevernas sida. Feministiskt perspektivs Andréa Hillgren har tittat närmare på de här tre fallen. Och kontaktat myndigheter för att se vilket stöd som finns för att agera, som elev, i skolan.

Jenny Sandsten, skolpolitisk talesperson i Feministiskt initiativ, har som lärare märkt att skrivningar och bestämmelser inom skolan om att jobba normkritiskt ofta stannar på pappret. Och att kollegor som inte drivs av eget engagemang sätter sig emot om inte ledningen driver på arbetet, ofta på grund av okunskap.

– Jag har själv upplevt att elever som tagit normbrytande initiativ möter motstånd från andra lärare, och det är tufft att stötta dem utan stöd från kollegor. När rektorn haft intresse för genus och tar upp det med lärarna så går det ofta bra och förändringar i skolan syns snabbt. Jag tror därför att det är viktigt att fokusera på hela personalstyrkans fortbildning.

Både Agnes Eriksson och eleverna på De Geergymnasiet tror att utbildning är nyckeln till bättre jämställdhet i skolan. Under det senaste elevmötet på De Geer pratade eleverna om detta som de nu tänker vidarebefordra till skolledningen i hopp om en jämställd utbildning.

Agnes Eriksson tänker sig liknande åtgärder.

– Vi behöver någon sorts plan som innehåller utbildningar, kurser, aktiviteter utformade för både lärare och elever där vi kan samverka, utbyta tankar och komma fram till förbättringar.

Jämställdhet är ett av de fem grundläggande värden som i skollagen beskrivs som skolans värdegrund. Det ska därför genomsyra allt arbete i skolan. Både som kunskapsområde inom ramen för undervisningen samt i relationer mellan alla som vistas i skolmiljön. Hugo Wester, undervisningsråd på Skolverket och expert på värdegrundsfrågor, är medveten om att skolor har svårt att förena sina olika uppdrag. Han påpekar också bland annat att barn och elever enligt skollagen har rätt att utöva inflytande i skolan till exempel genom elevråd: 

– Att se elever som aktiva här och nu bidrar till att de utvecklar viktiga demokratiska förmågor. Att på riktigt aktivt engagera sig i skolans arbete med jämställdhet främjar också elevernas möjligheter att lära och utvecklas.

Läs mer

Kontakta redaktionen för pressinloggning!