PROGRAM 19 – 21 FEBRUARI, "VARBERGS FÄSTNING 1612" PÅ HALLANDS KULTURHISTORISKA MUSEUM

Hallands kulturhistoriska museum lyfter fram dramatiska händelser ur Hallands historia som inträffade för exakt 400 år sedan, och inbjuder er att delta på plats tillsammans med oss. Från söndag till tisdag uppmärksammar vi de två ödesdigra dygn i februari 1612 då staden Ny Varberg brändes ned, och slaget vid Kölleryds hed i Skällinge ägde rum.

Söndag 19 februari kl 13: ”Christian IV och Varberg” Föreläsning på museet med Steffen Heiberg, dansk författare och historiker. Ingår i museets entré.Steffen Heiberg har specialiserat sig på Christian IV och kommer att berätta om kungen som person, hans kungliga gärning, Kalmarkriget, och förstås om hans förehavanden på Varbergs fästning.

Måndag 20 februari kl 14: ”Ny Varberg - staden som försvann” Visning på plats vid Ny Varberg med arkeolog Kristina Carlsson. Staden brändes ned 20 februari 1612 av svenska trupper. Även Steffen Heiberg deltar, liksom museipedagog Inger Alebo. Gratis visning. Träffpunkt: Sväng av mot Trönninge i Lindhovsrondellen, sväng till höger, samling vid parkeringen vid informationsplatsen. För dig med GPS: WGS 84: N 57° 8.616”, E 12° 16.081”

Tisdag 21 februari kl 14: ”Slaget vid Kölleryds hed, Skällinge” Vi uppmärksammar slaget på platsen för striderna på 400-årsdagen. Närvarande är bland annat Steffen Heiberg. Det blir också kransläggning till minne av dem som stupade. Gratis visning.Träffpunkt: Kör till Skällinge, fortsätt mot Nösslinge. Sväng mot Mäshult, sedan ca 500 meter. För dig med GPS: WGS 84: N 57° 12” 42,32”, E 12° 30” 36, 33”

Mer läsning.

Fakta om  20 – 21 februari 1612

Kalmarkriget rasar mellan Danmark och Sverige sedan våren 1611. Efter att den danske kungen Christian IV och hans trupper lämnat Varbergs fästning den 25 januari har man gjort flera misslyckade försök att storma och inta Gullbergs fäste i nuvarande Göteborg. Istället har man dragit in i Västergötland, där man bränt gårdar och byar och hela Skara, förutom domkyrkan. I kyrkan i Ny Varberg har hållits en tacksägelsegudstjänst över den lyckade krigsoperationen i Skara. Men bara några dagar senare är det istället Ny Varberg som på ett förödande sätt kommer att hamna mitt i händelsernas centrum.
Natten till den 20 februari, när de flesta av stadens invånare ligger och sover, omringas Ny Varberg av svenska trupper. Snart tar svenskarna sig in i staden, bränner och skövlar och dödar eller tillfångatar de överrumplade invånare som inte hinner fly.
Christian IV befinner sig nu med sina trupper i närheten av Kungsbacka, men när han får veta att Ny Varberg bränts skyndar han tillbaka söderut för att hinna ikapp fienden. Sent på eftermiddagen den 21 februari möter den ungefär 2000 man starka danska hären, förstärkt med soldater från Tyskland, de svenska trupperna på runt 4000 man, varav en del skotska, engelska och franska knektar, i ett slag vid Kölleryds hed vid Skällinge. Svenskarna, som leds av Gustav II Adolfs kusin, hertig Johan, och riksmarsken Jesper Mattson Cruus, har genom utsända spejare fått veta att danskarna närmar sig och de har hunnit formera sig och är beredda. Danskarna är uttröttade efter flera mils ritt och dessutom underlägsna i antal, men Christian IV ger order om anfall. Striderna varar inte länge - ganska snart förstår danskarna att slaget är förlorat och flyr över den snötäckta heden för att bege sig mot fästningen och sätta sig i säkerhet. Många dödas i flykten, däribland ett flertal högt uppsatta danska adelsmän som Christian Barnekow, Steen Olufsen Rosensparre, Frants Rantzau och Peder Stygge. Några källor talar om ungefär 300 döda. Kungen lyckas förföljd av svenskarna ta sig någorlunda helskinnad till Varbergs fästning, där han genast börjar ge order till slottsherren Mogens Gyldenstierne om att skaffa fram fler soldater till fästningens försvar.
Senare beskriver slottsprästen på Varbergs slott i ett brev till en kollega i Köpenhamn hur kungen några dagar efter slaget låter skicka rustvagnar till slagfältet för att hämta de döda adelsmännens kroppar upp till fästningen.
”Af de danske Herremænd, som slagne ere, ere disse de fornemste: Frantz Rantzau, (Bredes og Gerts Broder), som gandske ynkelig var medfaret, Christen Barnekou, Steen Rosensparre og Ped. Stygge. Disse fornemme Mænd med andre bleve dræbte den 21 Febr. om Fredag Aften, Klokken var ved 5 Slet, bleve afførte alle deres Klæder, laae saa under bar Himmel udi Frost og Kuld den Nat over, Loverdagen, Søndagen og saa indtil Mandag Aften, som var d. 24 Febr., paa hvilken Tid de bleve førte til Warbierg Slot i Kongens Rustvogne, kolde som Jern og stive som Staal, og nøgne som de vare fødte af Moders Liv, undtagen Blodet som var rundet af Saarene.”
De vanliga soldaters kroppar som låg kvar på heden togs troligen om hand av de omkringboende bönderna. Eftersom vintern 1612 var omvittnat kall, och snön och tjälen låg djup vid tiden för slaget, kan man inte ha begravt kropparna på sedvanligt sätt. Kanske fick man istället hugga hål i isen på ett närliggande kärr, och göra sig av med liken där. Så sent som bara någon generation tillbaka uppmanades traktens barn av de äldre att akta sig för att dansken kunde komma upp ur kärret i skogen…

Text: Inger Alebo, Hallands kulturhistoriska museum

Hallands kulturhistoriska museum, Varbergs fästning, tel 0340 - 828 30, www.hkm.varberg.se