Blogginlägg -

Solrostävlingen-eller historien om svensk familjepolitik

Jag har en tistelskog utanför mitt fönster. När de började komma någon gång under våren, i avsaknaden av vacker gräsmatta och trädgårdsbuskar, försökte jag och trädgårdssaxen bli av med dessa taggiga inkräktare. Men de vann, bredde ut sig i leende lila och såg till att ingen annan ens kunde beträda bakgården. För att bryta tristessen planterade min äldsta dotter ett litet solrosfrö på en av jordhögarna. Hon planterade även ett frö i var sin kruka så att hon och hennes syster kunde ha en egen liten solrostävling. I var sitt flickrumsfönster sträckte sig starka stänglar uppåt. Krukorna var stora och rymliga och inomhustemperaturen varm och stabil. Båda flickorna var pålästa och visste vilken mängd vatten som skulle till och vilket fönster som gav lagom mängd sol. Projekt solros såg verkligen ut att lyckas.

Ungefär som svensk familjepolitik. Staten hade i Sverige skapat det perfekta uppväxtklimatet. Tagit bort hotet om tistlar och ostadigt väder. Vi planterade barnen i små barngrupper och rymliga lokaler. Med insikten om hur många smörgåsar och vilken kunskap de dagligen behövde för att utvecklas. Vi såg till att inhysa alla föräldrar i välskötta arbetslokaler så att de kunde betala sin skatt och bidra till det gemensammas bästa. Tidig förskolestart och förskola till alla skulle skapa det jämlika samhället där färre skulle gå under av familjemisär och vansklig socioekonomisk bakgrund.

Att familjen var tvungen att kommenderas lite, kändes som ett obetydligt pris jämfört med vilken skörd man skulle få. Omöjligheten att leva på en lön, högt skattetryck gentemot föräldrar, tidsbrist och ökande antal skilsmässor bland småbarnsföräldrar kändes ändå som acceptabelt eftersom jämställdheten samtidigt förbättrades och de patriarkala maktstrukturerna krossades.

Men hur gick det med solrostävlingen? Förvånande så verkade fröna ha helt olika förutsättningar. Den ena plantan växte så snabbt att flickan inte hann ge det stöd det behövde. Stängeln bröts av. Med en hjältemodig insats av tråd och pinnar, lyckades såret att läka. Men blomman blev liten och ynklig. Den andra plantan verkade behöva en större kruka. Den blev vare sig lång eller präktig. Kanske berodde det även på att vårdaren tog tjänstledigt en längre tid och lämnade över uppgifterna till inte lika entusiastisk personal. Men den klarade sig utan skador åtminstone. Tävlingen slutade utan vinnare, men med viktiga insikter. Hur kunde två frön från samma påse i samma jord och samma krukor bli så olika? Därför att frön och plantor är liv med olika förutsättningar. ”One size fits all”-fungerar inte med levande organismer. Jovisst växer de och skador kan lagas, men frågan är om de når sin fulla potential?
Sverige har länge varit med i en världsomspännande tävling om att skapa det bästa samhället för barn att växa upp i. Och vi har varit duktiga på att stödja de svaga och utsatta, ge extra resurser i förskola och skola där det behövs. Men kan vi egentligen vinna tävlingen? För i vår iver att vattna och förbättra, har vi glömt solrosens egentliga miljö och ursprung. Solrosfrön kommer inte från en påse i affären, utan från öppna solrosfält utomhus. Det är något i deras genetiska kod som triggas av vind, sol, regn och obegränsad tillgång till jord.

Likaså ligger det i våra barn en enorm potential som triggas av nära relationer. Något i dem exploderar när det finns obegränsad tillgång på närhet, trygghet, omsorg och kärlek. Och den naturliga miljön är i familjen. För på något sätt har vi glömt att innan Platon och Staten, ja innan ens någon världskarta formades och någon enda politiker hade fötts – så fanns familjen. Individer som genom ömsesidigt beroende valde att tillsammans föda och uppfostra barn, arbetade för att få tak över huvudet, mat på bordet och skydd i svåra tider. Familjen gav identitet, samhörighet, mening och var orienteringspunkten de flesta individer utvecklades ifrån.

Nu har tistlarna i min framtida trädgård grånat av duniga frön i hopp om ny invasion till nästa år. Men på jordhögen där min äldsta dotter i våras sådde ett solrosfrö växer en två meter lång, tjock stängel. Och på samma stängel växer tolv mäktiga solrosor. Utan att den ens var med i tävlingen…

Ämnen

  • Barn, barnomsorg

Kategorier

  • barn
  • familj
  • barnomsorg
  • förskola
  • föräldrar
  • kvinnofrågor
  • valfrihet
  • barn och ungas psykiska hälsa
  • familjepolitik

Kontakter

Relaterat innehåll

  • Haros remissvar: Om barns behov, föräldrarnas önskemål och samhällets välbefinnande – varför avskaffa vårdnadsbidraget?

    I ett remissvar till promemorian om att avskaffa vårdnadsbidraget skriver Haro: Det är fel att göra det utan att ersätta det med något bättre. Skälen är många och berör barns och ungas psykiska hälsa, föräldraskap, vuxna sjukskrivningar och skolresultat. Svenska föräldrar behöver en finansierad och socialt accepterad valmöjlighet att ta ansvar för sina barn genom hemomsorg. Läs hela texten här.

  • Är svensk barnomsorg bra för barnen? Stämmouttalande 2015

    Här kan du läsa det uttalande som Riksorganisationen Haro antog vid sin riksstämma på Åland i helgen. Ålands socialdemokratiska socialminister, Carina Aaltonen, inledningstalade, och hennes självklara stöd för Finlands och Ålands motsvarighet till vårdnadsbidraget förstärkte bilden av att Sverige skulle göra klokt i att snegla åt öster för att få mer välmående barn och bättre skolresultat.

  • Örebro-föräldrar tackade Lennart Bondeson

    Riksorganisationen Haros Örebro-distrikt har uppvaktat kommunalrådet Lennart Bondeson med blommor och ett diplom, som ett tack för hans rakryggade kamp för de föräldrar som önskar kunna välja mer tid med sina barn under småbarnsåren. Läs hela motiveringen här. "Vi önskar att fler politiker vågar ge Sveriges föräldrar förtroendet och möjligheten att själva avgöra hur omsorgen om barnen ska se ut."

  • Finns det samband mellan barnomsorgen och skolresultaten? Finland och Sverige jämförs

    Nu har Jonas Himmelstrands tredje artikel om svensk barnomsorg publicerats i Kanada. Den belyser skillnaderna mellan svensk och finsk barnomsorg, och mellan svenska och finska skolresultat, och resonerar kring om det kan finnas något samband. Vi ställde några nyfikna frågor till Jonas utifrån artiklarna. Här hittar du även länkar till samtliga tre artiklar.

  • Haro önskar Sverige God Jul och Gott Nytt År

    "Snälla Tomten! Jag önskar mig mer tid med dem som älskar mig mest, mina föräldrar."
    Riksorganisationen Haro önskar hela Sverige God Jul och Gott Nytt År, och hoppas att vi alla ska ta barnens önskan och behov på allvar.

  • Haro-konferens diskuterade inflyttning till Åland

    Apropå den svenska regeringens starka motvilja mot vårdnadsbidraget: Haros ordförande intervjuades på Nya Ålands webb-tv under organisationens riksstämma på Åland i helgen. Se hela det minutlånga klippet här.

  • Fanatiker på Aftonbladets ledarredaktion om vårdnadsbidraget

    Aftonbladets Daniel Swedin har helt missförstått syftet med vårdnadsbidraget. V-bidraget är konstruerat för barnen. Vi vet idag att inte alla barn passar i förskolemiljö, och att någon form av hemomsorg då är att föredra. Jämställdhet är viktigt, med får aldrig ske på barnens bekostnad. Barns behov kommer först. Där är Barnkonventionen tydlig. Tydlig är också okunskapen på AB:s ledarredaktion.

  • Att krossa vårdnadsbidrag och fönster

    Ser makthavarna på barn och föräldrar som ett genialt affärskoncept, som kuggar i en lönsamhetsindustri? Men bakom de fina tillväxtkurvorna ligger högar av krossade glasskärvor. Barn och vuxna som inte orkat med stressen och hamnat i psykisk ohälsa och utanförskap. Människor behöver relationer och frihet att själva forma sina liv. Att få vara, eller inte vara människa - det är det som är frågan.

  • Är inte vi kvinnor?


    Ni talar om jämställdhet, ni talar om feminism och ni tror att alla kvinnor vill samma sak. Ni utgår ifrån att vi strävar mot samma mål och har samma drömmar, att för alla kvinnor finns det endast en enda sanning.
    Men det enda ni hör är era egna tankar och andra kvinnor som högt uttalar och bekräftar det ni tänker.
    Ni säger att ni vet bäst och att alla vi stackars omedvetna kvinnor som v

  • Barnkonventionen och tvånget i familjepolitiken

    Man vill göra barnkonventionen till svensk lag. Men barnkonventionen rimmar illa med det tvång som barnföräldrar i Sverige känner idag, att lämna iväg sin ettåring på mer än heltid på förskola. Om barnkonventionen ska gälla fullt ut, måste föräldrar få bättre förutsättningar att ta hand om sina egna barn på det sätt de själva anser bäst för dem.