För barnens bästa bör Barnkonventionen inte bli lag

 Barnkonventionen är ett av Haros grunddokument som vi ofta hänvisar till när vi pratar om barn och deras rättigheter. Däremot har vi stora betänkligheter inför att göra konventionen till lag då vi i Haro befarar att en sådan lag inte alls skulle säkra barns rättigheter. Problemet med Barnkonventionen är att dess skrivningar ger stort utrymme för tolkningar och därmed kan användas för aktuella politiska mål snarare än optimala förutsättningar för barns utveckling.

”Barns bästa” löper som en röd tråd genom hela konventionen men det finns idag ingen enhetlig syn på vad som är just barns bästa. De svenska statsmakterna anser idag att förskola från ett års ålder, sexårsverksamhet, skola och fritids är barns bästa. Det finns politiker som hävdar att vårdnadsbidraget strider mot Barnkonventionen och att förskolevistelse är en grundläggande rättighet för barnen som föräldrar inte kan ställa sig emellan. Det finns till och med exempel på tvångsomhändertagande av barn där det i socialtjänstens utlåtande står att barnet ifråga har tagit skada av att inte vara i förskolan.

Barnomsorgen är Haros specialområde. Är det alla barns bästa att vara i förskolan? Vet vi detta? Nej, det vet vi inte. Forskningen på området spretar åt olika håll och ingen kan idag utifrån detta säga entydigt vad som är rätt eller fel gällande barns omsorg. Det finns en bred växande internationell syn byggd på utvecklingspsykologi, anknytningsteori och neurobiologi som talar om närheten till föräldrarna/vårdnadshavarna som barns bästa. Detta i sin tur talar för hemomsorg snarare än förskola och fritids, och ibland även för föräldradriven hemundervisning. Alltså tvärtemot de omsorgs- och skolformer som statsmakterna vurmar för. Man kan ha olika uppfattningar, men vad som är barns bästa är idag mer en ideologisk fråga än en vetenskaplig fråga. Vi kan inte ha lagar med så olika möjliga tolkningar, i synnerhet inte i beaktande av vilka oerhörda konsekvenser en skillnad i ideologisk uppfattning kan ha.

Barn är olika och vad som är bra för ett barn behöver inte alls vara bra för ett annat barn. Det finns inget allmängiltigt facitsvar på vad som är barnens bästa gällande förskolan och begreppet är öppet för tolkning utifrån olika glasögon. Varje enskild individ har sina erfarenheter och ideologiska övertygelser som avgör vad man anser vara det bästa för barnen. Och om det finns tolkningsutrymme i Barnkonventionen, vem ska vi ge tolkningsföreträde? Vem ska få mandatet att bestämma vad som är barnens bästa och agera därefter? Föräldrarna som känner sitt barn, eller staten som har en ideologi?

Sverige saknar riktig konstitution och konstitutionsdomstol. Svenska regeringar har förhållandevis stor frihet att stifta de lagar de vill. Detta innebär att Barnkonventionen som lag skulle göra det möjligt för varje framtida regering att avgöra vad de anser vara barns bästa och styra landets invånare därefter. Barns bästa skulle avgöras genom politiska beslut och lagstiftning. Dessa lagar och beslut samt tolkningar av Barnkonventionen kommer att grunda sig på den aktuella regeringens ideologi och politiska mål. Även om om en del anser att vi kan lita på dagens regerings sunda förnuft kan vi inte veta vilken regerings ”förnuft” vi tvingas underkasta oss i framtiden. Barnkonventionen som lag skulle innebära ett massivt överförande av makt från föräldrar till staten, en stat som förändras och har många andra behov att ta hänsyn till än just barnens. Gör en familj fel är det tragiskt, men de nationella konsekvenserna är starkt begränsade. Men gör staten fel kan konsekvenserna bli oerhörda på nationell nivå. Majoriteten av föräldrar kommer dessutom att helt agera utifrån de egna unika barnens bästa.

Barnkonventionen är ett utmärkt dokument som inspiration för barn bästa, men som lag kan den få konsekvenser som går tvärs emot barns bästa. Därmed anser Haro att Barnkonventionen är viktig, men inte att den ska bli lag.