Duon som ger rum åt rummet

Möt scenografen Chrisander Brun som får Lillan att dofta som ett grekiskt badhus och kostymdesignern Jenny Nordberg vars design ger historien ytterligare lager. Deras arbete spelar en viktig roll för vår uppsättning av klassikern Antigone.

Vattnet glittrar inbjudande i den specialbyggda bassängen som täcker stora delar av Lillans scen. Den 25 meter långa och sex meter höga bakgrunden av tyg är tryckt i pastellfärger. Den är full av surrealistiska detaljer i ett 3D-aktigt landskap.

– Jag har försökt hitta ett visuellt språk där fake Gucci, fake rich och kitchy Grekland möter sea punk från 80-talet. Den tryckta horisonten möter den handmålade marmorn som omger vattnet – som är ett naturligt element, säger Chrisander Brun.

Idén med att låta scenens yta vara liten kom tidigt och är inspirerad av de jättelika amfiteatrarna i antikens Grekland. Då spelade man utomhus för 30 000 i publiken från en liten golvyta i mitten.

– Den känslan ville vi få. Och så ville vi få in naturen på något sätt. Därför byggde vi bassängen, säger han.

Att fylla en hel scen med vatten har inneburit många utmaningar. Det har hänt att skådespelarna halkat när scenen blivit hal. Och skulle bassängen springa läck vore det ödesdigert för golvet och tekniken som döljer sig undertill.

– Det är något som händer när en för in något som är äkta, på riktigt, på scenen. Att både se och höra vatten känns så tillfredsställande Det är inte så ofta en får testa sådana här idéer som scenograf. Det känns så roligt, säger Chrisander Brun.

Han och kostymdesignern Jenny Nordberg möttes under sin utbildning på Dramatiska Institutet i Stockholm. Efter några år med flera uppdrag för framför allt den svenska dansscenen jobbar de nu tillsammans på Lillan. Jenny Nordberg, som intresserar sig mycket för sociologiska ritualer, beteenden och grupper, har klätt ensemblen i kostymer inspirerade av traditionella sorgdräkter. Det är sorgflor, pillerburkar och handskar. Antigone lyser till synes upp det svarta, iklädd sin stora, rosa maskotdräkt i långhårig päls.

– Jag ville visa den visuella polariseringen mellan Antigone och resten av gruppen. Gruppen anpassar sig till situationen och varandra, men inte hon: Anti-gone. Vad händer när hon går omkring och är skitsur och sprider dålig stämning – i en dräkt som symboliserar precis det motsatta? Det är kul och samtidigt mörkt och lite vemodigt, säger Jenny Nordberg.

Det svartklädda begravningsföljet står i kontrast till de uppskruvade färgerna i scenrummet. I andra akten är kostymernas skärning samma men sydda i tyger i olika färger och mönster, medan scenrummet får ett mer dystopiskt anslag. Jenny Nordberg tycker om att arbeta med olika stämningar.

– Men jag känner inte att alla måste uppleva eller förstå allt på samma sätt.

Varken hon eller Chrisander Brun utgår från manus när de skapar sin scenvärld.

– Ofta är det samtalen runt tematiken som ger oss inspiration. Och jag vill alltid skapa en friktion till manuset. En kan berätta en tematik i så många fler lager än bara det som sägs i texten, säger han.