Nyhet -
Maxat på scen - intervju med Örjan Andersson
Koreografen Örjan Andersson sätter sin egenartade prägel på höstens första Lillan-pjäs på Helsingborgs stadsteater. Full av rörelse, lika delar humor och en knivsudd svärta är Drottningens juvelsmycke en upplevelse du inte vill vara utan.
En närvaro som berör, bara någon meter från din bänkrad. Kött, blod och svett. Koreografen och före detta dansaren Örjan Andersson lockas av den råa konstform som en föreställning är.
– Den är som livet självt. Det sceniska uttrycket är intressant för att det är något vi upplever tillsammans, i nuet. Och sedan är det borta igen. Som publik är du liksom i symbios med föreställningen, säger han.
Hela repetitionsperioden har Örjan Andersson och den niohövdade ensemblen börjat arbetsdagen med ”klass” – det är så uppvärmningen kallas på dansspråk.
– Vad som är dans är en egentligen definitionsfråga, men Drottningens juvelsmycke är ingen dansföreställning. Däremot är den full av musikalitet och rörelse, som ett flöde, och även som regissör utgår jag alltid från kroppen.
Han är imponerad över ensemblen som är en jämn mix av skådespelare och dansare.
– Skådespelarna i den här pjäsen är intresserade av dans och de är väldigt duktiga. Samma sak med dansarna, som ju inte är vana vid att jobba med text. Tillsammans blir de en homogen grupp där alla är både professionella och amatörer. Alla lär sig av varandra.
Jernej Bizjak, Einar Bredefeldt, Sophie Augot och Gustav Berg medverkar i Drottningens juvelsmycke. Fotograf: Emmalisa Pauly
Med på tåget har Örjan Andersson bland andra flerårige parhästen Magnus Lindman. Han är dramaturg och den som ser till att pjäsens text håller ihop och blir begriplig. Pjäsen Drottningens juvelsmycke baseras på den stilbildande romanen med samma namn, skriven redan 1834 av Carl Jonas Love Almqvist. Berättelsen är full av historier som vävs samman till ett virrvarr av karaktärer, komplotter och förvecklingar. Almqvist byggde sin roman på flera olika textformer – som prosa, brevroman, lyrik och tonsatt sång – en hybridform som han fick kritik för redan på sin tid, för att den var svår att förstå.
– Almqvist är en intressant figur, en obskyr kille, som faktiskt var extremt före sin tid. I vår pjäs tar vi fasta på romanens lekfulla form och det blir mycket färg, kostym, humor, allvar, rörelse och musik eller ljudbilder. Jag skulle nog beskriva den som en mustig och rik föreställning, säger Örjan Andersson.
I mycket korta drag kan man säga att Drottningens juvelsmycke kretsar kring den androgyna figuren Tintomara – som brukar beskrivas som den svenska litteraturens första queera person. Alla blir förälskade i Tintomara, men hen besvarar aldrig deras känslor.
– Det blir mycket humor när man jobbar tillsammans med Magnus Lindman, men vi gör också vissa scener lite mörkare, för det är en ganska brutal historia. Alla projicerar sina känslor på Tintomara, och det är inget hon har bett om, säger Örjan Andersson.
Han tror att både unga och äldre kommer att uppskatta Helsingborgs stadsteaters version av Drottningens juvelsmycke.
– Rörelse och mina kompositioner funkar ofta bra för en ung publik. Jag tror det handlar om rytmen och musikaliteten. När den lirar så brukar de flesta åldrar få med sig föreställningen.
MER OM ÖRJAN ANDERSSON
YRKE: Koreograf och regissör. Med danskompaniet Andersson Dance rör han sig både nationellt och internationellt – från Kennedy Center i Washington till The Barbican i London. Arbetar även för teaterscenen och gjorde succé med Hamlet på Folkteatern i Göteborg i fjol. Våren 2018 tilldelades han det prestigefulla Gannevikstipendiet.
BOR: Född i Eslöv, men bor i Stockholm sedan 80-talet
DRIVS AV: ”Den euforiska känsla som uppstår när utövarna och det konstnärliga teamet hittar ”det där” som gör att en scen funkar. Då går temperaturen i rummet upp. Det är ett fantastiskt ögonblick!”
